Nyhet - Publicerad 2013-06-17 av Linda Skugge

Håll ut, snart vänder det!

Om att sälja och om att återhämta sig från en operation genom young adult-litteratur.

”Man brukar säga att på hundra knack får du tio snack och ett tack.” Så säger säljcoachen Ulla-Lisa Thordén till Expressens Driva Eget-bilaga.

Jag skulle snarare säga att man måste knacka femhundra gånger för att få tio möten. Något man sällan (aldrig) får höra om är att alla företag måste kallsälja de första fyra åren. Räkna inte med att någon approcherar er i början. Men eftersom de flesta (alla) ljuger om detta så känner man sig värdelös och ens självförtroende hamnar på noll och säljet går sämre och sämre.

Håll ut, snart vänder det, är ett fint litet råd i all sin enkelhet.

Själv har jag haft YA (young adult)-fest den senaste veckan då jag vilat upp mig efter en operation. Jag hittade detta fina citat i Kristin Cashores andra bok i De utvalda-serien: ”Vi vandrar alla på stigar vi aldrig skulle ha valt åt oss själva. Jag blir nästan trött på mitt eget gnäll ibland.”

And here is the result of min YA-fest:

Kami Garcia och Margaret Stohl: Beautiful creatures-serien (långtråkig, ospännande kärlekshistoria)

Veronica Roth: Divergent-serien (andlöst spännande, fantastiska karaktärer)

Kristin Cashore: De utvalda-serien (läsvärd pga de starka tjejerna i boken)

Michelle Hodkin: Mara Dyer-serien (spännande men Mara är urtråkig och gnällig)

Klämde även Saeculum av Ursula Poznanski på nätterna då jag hade ont efter operationen och inte kunde sova. Blev så rädd att jag var tvungen att ha radion på och gå upp och kolla i alla rum att ingen som inte skulle vara där fanns där. Detta trots att jag inte är en young adult. Ska nu hugga in på Mortal instruments-serien (Cassandra Clare).

Nyhet - Publicerad 2013-06-15 av Jeanette Bohman

Hur styrs kommunens tillsynsbesök egentligen?

Kombinationen av minst sagt godtyckliga avgifter och tvivelaktiga resultat för kommunens tillsynsbesök på restauranger gör mig konfunderad.

I 18 år jobbade jag i resebranschen, 10 av dessa år som företagare i branschen. Det var en behaglig tid, företaget gick bra, vi reste en hel del i världen. Det var egentligen våra resor som gav oss drömmen om ett eget hotell och restaurang. Men det var inte det jag skulle skriva om idag.

Vi jobbade mestadels på provision, d v s vi fick procent på biljettpriset av flygbolagen och hotellen, allt från 4% till 20 % beroende på typ av biljett och avtal. Det innebar också att kunden fick samma pris på biljetten oberoende av till vilken resbyrå man gick. Konkurrensverktygen var att hitta bästa resväg till bästa pris och naturligtvis ge bästa servicen. Så ju fler kunder som köpte fler biljetter, desto mer provision till resebyrån! Idag jobbar man inte riktigt på samma sätt.

Men det finns fortfarande de som jobbar på provision. Kommunen. När jag läser artikeln om restaurangen som förlorade i rätten mot kommunen som tagit avgift på 210.000 kr för 16 tillsynsbesök och vad de baserar sina avgifter på så tänkte jag att detta är ju ett omvänt provisionssystem. Kommunen baserar sin avgift på omsättningen, det gör man i min kommun också. Det finns ingen koppling till VAD du säljer och till VEM du säljer utan allt baseras helt och hållet på beloppet. Det spelar alltså ingen roll om du har en pubverksamhet som riktar sig till ungdomar eller om du säljer mat och kvalitetsviner, kommunen anser fortfarande att det är summan som är viktig. Ser man inte att det kanske finns en skillnad på hur mycket tillsyn som behövs på olika verksamheter?

Tillsynsavgifterna ska motsvara det arbete som utförs. Ok, 16 tillsyner för 210.000 kr känns som en häftig timpeng, även med det kringjobb som görs. Det kunde ju nästan motsvara en halvtidstjänst…..Känns hyfsat ineffektivt arbetat. Vi får ca 20 min tillsyn per år och ett protokoll och betalar 4500 kr. Ingen specifikation om vad som gjorts eller när på fakturan som kommer. Finns det någon som läser detta som tror att kommunen skulle godkänna om jag skickade en faktura där det endast står ”Mat”??? Kanske även jag skulle debitera 4500 kr för 20 min kringarbete när jag steker biffen…..

Omvänd provision, dvs om vi ökar vår omsättning, oavsett om det beror på mer volymförsäljning eller dyrare produkter, så ska kommunen ha större del av detta utan att för den skull behöva öka sin motprestation. Vad kallas sånt egentligen? Finns det inte tvivelaktiga organisationer som sysslar med sån verksamhet?

Märkligt hur det kan gå till.

Nyhet - Publicerad 2013-06-14 av Hanna Bruce

Att vara otillräcklig – en del av vardagen?!

Att vara chef med ansvar för allt från ekonomin till stylingen av butiken är en riktig utmaning.

Den här veckan har verkligen satt mig på prov gällande olika roller i företaget och fått mig att känna mig otillräcklig – som vanligt ska jag väl tillägga. Det är ofta så tyvärr, att jag känner mig otillräcklig i mina roller för att de ju är så många!

Jag har både hanterat frågor om trasiga maskiner, utbildning för personalen, varit värd för två olika tidningar som gjort reportage om oss, planerat styling och ombyggnad av vår butik inför sommarsäsongen, beslutat om sortiment och volymer för vår sommarbutik i Växbo, försökt entusiasmera mina medarbetare för att medverka i vår friskvårdssatsning, förhandlat nya elpriser och roddat i de sista bitarna för att få klart bokslutet. Av dessa uppgifter är det egentligen bara personalärendena som jag känner mig hemma på utifrån mitt tidigare arbete som personalchef. Det har dock även blivit svårare med personalchefsfrågona sedan jag blev VD. Som anställd personalchef var mitt fokus ”personalens bästa” men nu när jag är ytterst ansvarig för hela företaget blir mitt fokus och ansvar först och främst ekonomin och lönsamheten, vilket innebär att det inte alltid går att göra det personalen vill.

I början var detta en stor konflikt inom mig men med åren har jag försökt att lära mig hantera det. Känslan av mod som fanns i mig som nybliven företagare när jag levde på euforin att vara sin egen byttes efter ett tag ut mot känslan att inte kunna någonting alls. Från det håller jag succesivt på att bygga upp självförtroendet igen tack vare de erfarenheter jag får på vägen. Någon gång i framtiden når jag kanske ett av mina mål, att bli årets chef, och känna att jag är värd det!

Nyhet - Publicerad 2013-06-13 av Sofia Hagelin

Framförallt är det oerhört roligt!

Om värdet i att nätverka, mingla och få andra att dela med sig av sin kunskap

En hel del forskning (bl a från McKinsey och Harvard Business Review) visar att det är väldigt bra att vara med i kvinnliga nätverk. Att gå på mingel och träffa folk. Möten leder till nya kontakter som potentiellt leder till nya affärer. Jag har länge varit skeptisk till detta, kanske därför att jag tycker det är lite jobbigt med stora samlingar med människor. Samtidigt tror jag att folk i allmänhet uppfattar mig som ganska framåt och inte särskilt svårpratad och några som känner mig kanske blir förvånade när de läser detta. Jag har aldrig undvikit eller fruktat nätverkande och mingel, men faktum är att jag heller inte dragits till det, utan prioriterat ner det. Under småbarnsåren hade jag en naturlig anledning att undvika de flesta sådana tillfällen.

Men sedan startade jag nytt företag igen i en för mig helt ny bransch – modebranschen – och det var någon gång då som jag började inse värdet av möten, mingel och nätverk. Jag skulle vilja påstå att enda anledningen att jag har kommit så långt som jag har kommit idag är via nätverk, kontakter och vänners vänner! När jag startade Heart of Lovikka kände jag en enda person som jobbade i modebranschen och det var min svägerskas barndomsvän som jobbade på HM och som jag hade träffat senast för tio (!) år sedan då vi planerade svägerskans möhippa. Jag ringde henne och är än idag otroligt tacksam för all hjälp hon gav mig. Jag började arbeta på det sättet – att ringa upp personer jag läste om i tidningen som jag beundrade och som jobbade i modebranschen, bjuda dem på lunch och be om råd. Det funkade jättebra. Folk är så generösa med att bidra tycker jag!

Jag har även börjat mingla mer och gått med i mitt första kvinnliga nätverk. Det är så värdefullt - SÅ peppande att träffa andra kvinnor som också driver företag. Jag skapar nya kontakter, får massor av inspiration, får och ger stöttning, möter andra branscher, byter erfarenheter, får ny kunskap och – kanske framförallt - har vi oerhört roligt.

Om jag tackar ja till att delta i en paneldebatt på scen, eller mingla på ett event så kan jag oftast räkna hem varje sådant tillfälle i pengar till företaget. Antingen träffar jag någon som vill börja sälja Heart of Lovikka i sin butik, någon som vill anlita mig som föreläsare till något annat evenemang, en journalist som vill skriva en artikel om märket, eller någon som vill göra ett spännande designsamarbete med mitt företag. Andra gånger har det blivit helt fel. Fel publik, fel sammanhang, tidspress, etc. som gör att själva eventet inte ger någonting.

Så numera tror jag starkt på möten och nätverkande. Men väl utvalda sådana där allt stämmer - rätt målgrupp, rätt sammanhang. Då kan det bli oerhört välinvesterad tid.

Nyhet - Publicerad 2013-06-12 av Kicki Theander

Content is king!

Om hur man själv kan skapa intressant innehåll för sina kanaler i sociala medier och därigenom också få uppmärksamhet i pressen.

Eftersom vi inte tagit in riskkapital, så har vi just nu inte råd att spendera pengar på TV-reklam. Vi försöker att exponera oss på andra sätt. Sociala medier är en viktig del av vår marknadsföring. Förutom att de frågor vi tar upp på t.ex. twitter och min blogg kan öka vår försäljning genom att påminna om att vi finns, visar engagemanget också vad vi är för ett företag, vad vi står för och vilka frågor som är viktiga för oss.

En grundläggande regel för aktivitet i sociala medier är att inte råsälja. Man måste ha någonting att bjuda läsarna på, något av nyhetsvärde. Om man däremot skapar ett värdefullt innehåll, också kallad ”content” (även när man talar svenska), kommer nyheterna att spridas och i bästa fall hamna i tryckt media också.

För någon månad sen skapade jag en nyhet genom att besöka 61 stycken restauranger på Götgatan och fråga dem vilket land köttet i en slumpvist utvald rätt från menyn kom ifrån. För mig som driver ett matkasseföretag är det helt uteslutet att skicka ut omärkt kött i kassarna, medan jag hade en föraning om att det var fullt möjligt att servera kött av okänt ursprung på restaurang. Av de 61 restaurangerna som tillfrågades var det hela 41 som inte kunde styrka ursprungsland på sitt kött, dvs t.ex. visa upp följesedel eller förpackning. 14 av 61 (23%) kunde överhuvudtaget inte uttala sig om ursprungsland. Jag hade alltså rätt! Jag fick också fram att det var oerhört sällsynt att en gäst frågade om köttursprung.

Jag ringde upp Svenska Dagbladet först eftersom de satsar mycket på matfrågor och de nappade! Det blev en artikel på nästan en hel sida. Samma dag plockade ABC-nytt upp nyheten och rapporterade i sin morgonsändning på TV. Veckan efter blev det en stor artikel i lokaltidningen Mitt i Södermalm. Parallellt med detta hade jag naturligtvis börjat sprida SvD-artikeln på twitter. Den spreds och nämndes på diverse websidor och -tidningar, t.ex. Svenskt Kött, Äkta vara, Founder’s Alliance, Fri Köpenskap och den snabbväxande facebookgruppen Matfusket. Nu fick jag just nys om att nyheten snart kommer att synas i print igen. Tidningen Restaurangvärlden hörde just av sig för att de planerar en notis och behövde en bra bild. Varje gång kartläggningen nämns, nämner de också att det är Middagsfrid som gjort den.

Visst tog det tid att göra min kartläggning över köttursprung, men jag fick värdefulla säljargument för min produkt (du vet vad du äter när du lagar maten själv jämfört med på restaurang), en nyhet som intresserade många och gav en mycket god exponering som förhoppningsvis gör att folk förknippar oss med någon som bryr sig om matkvalitet och kanske är mer benägna att välja våra kassar.

Nyhet - Publicerad 2013-06-10 av Linda Skugge

Miljonärer och medelsvensson

Om skillnaden mellan att ha en formell utbildning eller att låta sin passion styra ens vägval.

Steve Siebold har intervjuat hundratals miljonärer och skrivit boken How rich people think. Jag hittar tre intressanta saker:

”Medelsvensson tror att vägen till rikedom grundas med formell utbildning. Rika människor tror på att förvärva en specifik kunskap. Många av de främsta entreprenörerna och miljonärerna har låg formell utbildning. De har istället samlat sin rikedom genom kunskapsförvärv som de sedan har tjänat pengar på.”

”Medelsvensson tjänar pengar genom att göra saker som de inte älskar att göra. Rika människor följer sin passion.”

”Medelsvensson sätter låga förväntningar så att de inte blir besvikna. Rika människor gör sig redo för utmaningen.”

Jag saknar utbildning, jag följer min passion men bör börja med att göra mig redo för utmaningen för att lyckas skrapa ihop lite fler dollar.

Osorterat: Jag läser mig igenom dotterns bokhylla och siktar in mig på all hennes fantasy. Älskar att så många unga tjejer läser om Katsa i Kristin Cashores De utvalda. Hon är överlägsen alla män i fighter. Hon är fullständigt ointresserad av män och av att gifta sig. Hon avskyr att vara ett objekt. ”Om det finns någon jag vill slå till middagen, klipper jag till honom i ansiktet.” Hon är totalt fri och självständig. ”Den natten somnade hon insvept i en halvtorr filt, trygg i vissheten om att hon kunde överleva var som helst, på egen hand.” Bättre förebild kan inte tjejerna få.

Ser Löparen om killen som bor i en kåta i skogen och allt han äger ryms i en ryggsäck. Lyssnar på Red house painters Katy Song med texten ”without you is all my life amounts to” och Grace Cathedral park med texten ”save me from my sickness”. Börjar sortera bland sommarens läsning. Följande hamnar i läshögen Renata Adlers Speedboat, David Shields How litterature saved my life och Richard Kings How soon is now.

Nyhet - Publicerad 2013-06-09 av Annelie Pompe

När havet kramar mig händer något magiskt

I fridykningen hittar jag min inspiration.

Känslan i kroppen är helt olik alla andra känslor. Varje andetag är plötsligt så uppenbart. Så närvarande. Jag tittar fascinerat på magen som rör sig upp och ner med varje utandning. Känslan i bröstet. Jag ligger på rygg och vilar efter ett väldigt djupt fridyk. Jag kan nästan känna hur blodet forsar runt i kroppen. Det kittlar lite i fingertopparna. Återhämtning.

Det händer något där nere på djupet. Något magiskt. Något som förändrar mig och upplevelsen av att vara levande. Det är som om jag känner hela kroppen på ett annat sätt. Som om upplevelsen av djupdyket gjort mig och kroppen mer sammansvetsade. Inte för att vi var skilda åt innan. Men nu är vi enade. Vi har pressats ihop av 12 atmosfärers vattentryck. Det är kanske tack vare havet. Havet som kramade om mig, och släppte långsamt taget igen. Mjukt.

Känslan sitter kvar. Havet inspirerar mig.

Nyhet - Publicerad 2013-06-08 av Jeanette Bohman

Ring en vän eller köp ett sommarjobb

Vad kan vi göra för att hjälpa ungdomar att uppfylla sin dröm om ett sommarjobb?

Om några veckor är vi inne i en högsäsong, just nu är det upptrappning, vädret spelar stor roll på vår verksamhet några veckor till. Som jag skrivit förr så har vi vår gästgivaregård till försäljning och vi driver verkamheten vidare tills den rätte dyker upp. I ärlighetens namn så kanske jag trodde, eller så var det hoppet, att vi skulle nått en överenskommelse med en köpare innnan högsäsongen, men nej. Det finns intressenter men detta är ju inte riktigt lika enkelt att sälja som en etta på Östermalm. Så helt plötsligt så var vi ju där – högsäsongen står runt hörnet, maken har fått börja jobba halvtid och tider ska lämans till de anställda. De anställda? Jissen, jag har ju inte ens halva staben klar ännu….

Kockar har jag annonserat efter på arbetsförmedlingen, den storyn tar vi en annan vecka, men serveringspersonalen, den har liksom ramlat mellan stolarna eftersom det brukar min man sköta. Men han har ju varit sjuk, riktigt sjuk och har av förklarlig anledning inte fokuserat på detta. Jag känner bara hur jobbigt det kan vara att annonsera hos arbetsförmedlingen igen, tusen svar på mailen, femhundra som har en minimal chans att få jobbet, trehundra som svarar men inte vill ha jobbet men måste skicka ansökan, tvåhundra som har en chans…….nej, jag frågar sönerna.

2 timmar senare har vi staben klar. De var inte ens inskrivna på arbetsförmedlingen. Det får mig än en gång att tänka på hur viktigt det är för ungdomarna att få in en fot på arbetsmarknaden och skapa sig ett eget nätverk. Jag tänker på hur många det är som inte har ett naturligt nätverk med kontakter och hänvisas till arbetsförmedlingen för att få ett jobb. Utan sonens telefonsamtal kanske dessa inte haft ett sommarjobb, ja inte här i alla fall.

Vi har köpt ett sommarjobb också, eller en andel kan man säga. Låter konstigt, men man kan faktiskt göra det. Det finns ett projekt som heter refo.nu där man lämnar in sina gamla kläder som man inte vill ha, refo syr om dina trasor till ett snyggt klädesplagg = hjälper dig och din garderob, skapar jobb för ungdomar och gör en insats för miljön. Hur svårt kan det vara?

Att läsa på refo.nu:s hemsida ”Refo var från början en pantautomat för kläder och har nu vidareutvecklats till att bli en social innovation. Dvs samtidigt som man gör en bra sak för individer och samhälle så tjänar man pengar på den. Refo är förkortningen av ReFocus, ett namn som vi tyckte var bra för att beskriva projektet. Vi vill fokusera på att återvinna kläder samtidigt som vi skapar jobbtillfällen för unga.”

Nu behöver projektet, som också är prisbelönt, medel för att leva vidare, för att fortsätta ge möjlighet till ungdomar att få ett meningsfullt arbete, framförallt över sommaren. Missa inte möjligheten att göra CSR på riktigt till någon som verkligen behöver det – köp ett sommarjobb, det har vi gjort!

Nyhet - Publicerad 2013-06-07 av Hanna Bruce

Ro i själen!

Kosta på dig att ta hjälp av en affärsutvecklare, det lönar sig.

När vi köpte vårt företag för sju år sedan gjorde vi det för att vi hade många idéer som vi ville genomdriva. Idéer som vi var övertygade skulle driva vårt företag framåt och göra det ännu bättre. Under åren är det också precis vad vi gjort, förändrat, förbättrat och genomdrivit nya processer, produkter och strategier.

Under hela det här arbetet har jag ofta känt att min kunskap inte räcker till men på något sätt har bristande kunskap vägts upp av sprudlande energi, idérikedom och envishet. Någon gång under förra året nådde vi dock en punkt när jag tydligt kände att jag nu måste fylla kunskapsgapet. Om inte med egen ny kunskap så med någon annans. Min entreprenörsanda räckte inte längre utan det krävdes något mer. Att gå från en liten fabrik med 4,7 miljoner i omsättning och 6 anställda till 14 miljoner och 10 anställda kräver så mycket mer än inspirerande entreprenörskap, jag var tvungen att bli affärsmässig.

Under hela året gick jag och funderade hur jag skulle fylla gapet och bli mer affärsinriktad och av en slump stötte jag på en riktig ”Silverback”, en man med erfarenhet från att både driva företag och att vara företagsledare och som mer än gärna delar med sig av sin kunskap till mig – en affärsrådgivare. Sedan några månader tillbaka har vi månatliga möten med honom där vi belyser vårt företag ur ett affärsperspektiv och inte ur det ideologiska ”familje”-perspektiv som jag och min man använder i vardagen. Vårt företag har blivit en del av familjen och livet i stort.

Den glädje och stolthet jag känner för vårt älskade Växbo Lin har nu också kompletterats med att jag känner mig stark och målmedveten gällande vart vi är på väg affärsmässigt. En stor sten har lyfts från mitt hjärta när jag nu har någon att dryfta alla funderingar med och någon som ställer obekväma frågor som får mig att verkligen ta tag i saker som jag tidigare undvikit p.g.a. bristande kunskap.

Vi är bara i början av vår process men redan nu vill jag skrika ut till alla entreprenörer där ute – kosta på er en affärsutvecklare!!!!! Det lugn i själen som denna ”silverback” kan ge dig är värd varenda krona. Förhoppningsvis kommer det även ge ringar på vattnet så att du i framtiden även får tillbaka investeringen i form av bättre ledarskap, struktur och smartare affärer!

Nyhet - Publicerad 2013-06-05 av Kicki Theander

När kunderna vill ha biff kan jag inte leverera bönor

Det är en svår balansgång mellan att leverera vad kunderna vill ha i sina matkassar och samtidigt uppmuntra till ett minskat köttätande.

Jag brinner verkligen för miljön och är mest engagerad i klimatfrågan, dvs den globala uppvärmningen, eftersom det finns en så tydlig koppling mellan matproduktion och utsläpp av farliga växthusgaser. Något som skulle ge en enorm positiv effekt är om vi skulle minska vår köttkonsumtion och då särskilt vår konsumtion av rött kött eller grovt uttryckt, kött från fyrbenta djur. Utvecklingen går dock snarast åt andra hållet eftersom priset på kött har sjunkit mycket på senare år. Folk har nu vant sig vid att äta sig mätta på kött, något som jag måste förhålla mig till. Vi levererar kött i mängder som överstiger de nivåer som man näringsmässigt behöver. Det är väldigt frustrerande, eftersom jag vet att man kan äta sig mätt på rotfrukter, gryner, ägg och baljväxter för att nämna några exempel. Dock skulle jag förlora kunder om jag levererade mindre mängder. Vi har undersökt kundernas köttpreferenser. Konkurrensen i matkassebranschen är stenhård och det gäller att vara lyhörd för kundens önskemål. En vegetarisk rätt i veckan är mycket nog för vår kundgrupp. Produkter som sojafärs och tofu slänger somliga till och med direkt i soporna om vi skickar med dem.

Parallellt med försäljningen av matkassar innehållandes kött driver jag opinionsbildning i de sociala medierna och försöker inspirera till en minskad köttkonsumtion. Jag upplever själv att detta är lite paradoxalt. Jag lobbar hårt för att vi ska äta mindre kött, sedan levererar jag kött i våra kassar varje vecka och har inget helvegetariskt att erbjuda. Jag har varit en så duktig lobbyist att jag förlorat kunder som blivit vegetarianer. En kvinna från Trollhättan har till och med blivit vegan och hon har skrivit till mig och tackat och säger att det är jag som inspirerat henne. Suck, ibland är det lite knivigt att driva företag och ändå följa sitt hjärta.