En ny kompis har kommit till vårt hushåll. Det är en svart kattunge vid namn Soda. Hon är hela 13 veckor gammal.
Katten kostar 100 kr – egentligen kunde vi få henne gratis, men minsta pris att ange på en Blocket-annons är 100 kr. På djuraffären tyckte expediten att vi skulle köpa en speciell kattbur, en kattlåda, fyra leksaker och ett halsband. För dryga 1000 spänn.
Kattburen behövs egentligen bara första timman under biltransporten, och efter en pling på Facebook hade jag tydligen 11 kattvänner som ville låna ut sin bur till oss. Vår kattexpert-kompis Mimmi ringde och sa att halsband är bara onödiga om katten ska bo inomhus och den absolut roligaste leksaken kan vi enklast bygga själv av en pinne, ett snöre och en bit papper.
Nu har vi fått världens lyckligaste katt som sover på en kudde och leker med sitt snöre. Och den blev inte mindre lycklig utan dyrt halsband eller fina leksaker fyllda med kattmynta.
Samma gäller det mesta vi köper. Varför envisas vi med att köpa så mycket prylar och konsumera just för konsumtionens skull? Blir vi verkligen lyckligare av det? Eller fyller bara våra hem med saker vi inte behöver?
Vid lunchtid den 26:e december var det helt omöjligt att hitta parkering vid Frölunda Torg – en av Göteborgs största butikskomplex. Vi skulle bara stanna för en lunch, men fick fly i panik. Det kändes som att alla Göteborgare var på plats samtidigt på jakt efter att göra kap på mellandagsrean. Saker som man ändå inte behöver men lurar sig själv och envisas att köpa bara för att få dem för halva priset.
Jag tror att alla vid det här laget har blivit medvetna om att vi överkonsumerar och saboterar planeten vi bor på. Att vi bör vara mer medvetna om hur vi påverkar ekosystemen och arbetsvillkor i andra länder på grund av alla tröjor, skor och plattskärmar vi köper.
Julhandel och mellandagsrean motsvarar 11% av årsförsäljningen för klädbutiker och 15% av årsförsäljningen för elektronik. Behöver vi verkligen en Ipad eller en Nexus till? Eller just den där blåa Filippa K-tröjan nu när man får 40% rabatt?
