I helgen var jag på Banff mountain filmfestival. Gore-texfolkets och friluftnördarnas egna filmfestival med massa fantastiska filmer om fantastiska platser, upplevelser och människor. Till en början satt jag i biostolen lätt ovilligt med en migränhuvudvärk som hellre skulle legat i ett tyst mörkt rum. Men så började det. Ett showreel som fick gåshuden att resa sig på hela kroppen. Filmklipp från hela världens äventyr. 5 filmer på två och en halv timme. Huvudvärken försvann under filmerna och kom bara tillbaks i pauserna.
Det är där allting börjar. I inspiration. I just det ögonblicket startar ett äventyr, en idé eller en entreprenör. Eftersom det är ett viktigt och härligt ögonblick borde det få inträffa ofta och mycket, för alla. Men inspiration har av någon anledning blivit ompspunnet av mystik och ett rykte om att vara svårfångat. Det är det inte alls. Det är jättelätt att få inspiration - man måste bara veta varifrån den kommer, så kan man leta rätt på den.
”Jag borde inte kolla på det här”, hörde jag mig själv tänka. Filmerna och
människorna var alldeles alldeles för inspirerande. Jag satt i biostolen och
ville göra så mycket mer! Jag ville vara personen på filmduken ett litet
tag. Resa så mycket längre. Klättra mer. Gå på längre slackline. Lära mig
rida. Hoppa fallskärm och åka mera skidor.
Men nu måste jag fokusera på det jag ska göra om en månad -dyka jättedjupt.
När jag kom ut ur bion var migränhuvudvärken tillbaks igen.
