Nyhet - Publicerad 2013-06-12 av Kicki Theander

Content is king!

Om hur man själv kan skapa intressant innehåll för sina kanaler i sociala medier och därigenom också få uppmärksamhet i pressen.

Eftersom vi inte tagit in riskkapital, så har vi just nu inte råd att spendera pengar på TV-reklam. Vi försöker att exponera oss på andra sätt. Sociala medier är en viktig del av vår marknadsföring. Förutom att de frågor vi tar upp på t.ex. twitter och min blogg kan öka vår försäljning genom att påminna om att vi finns, visar engagemanget också vad vi är för ett företag, vad vi står för och vilka frågor som är viktiga för oss.

En grundläggande regel för aktivitet i sociala medier är att inte råsälja. Man måste ha någonting att bjuda läsarna på, något av nyhetsvärde. Om man däremot skapar ett värdefullt innehåll, också kallad ”content” (även när man talar svenska), kommer nyheterna att spridas och i bästa fall hamna i tryckt media också.

För någon månad sen skapade jag en nyhet genom att besöka 61 stycken restauranger på Götgatan och fråga dem vilket land köttet i en slumpvist utvald rätt från menyn kom ifrån. För mig som driver ett matkasseföretag är det helt uteslutet att skicka ut omärkt kött i kassarna, medan jag hade en föraning om att det var fullt möjligt att servera kött av okänt ursprung på restaurang. Av de 61 restaurangerna som tillfrågades var det hela 41 som inte kunde styrka ursprungsland på sitt kött, dvs t.ex. visa upp följesedel eller förpackning. 14 av 61 (23%) kunde överhuvudtaget inte uttala sig om ursprungsland. Jag hade alltså rätt! Jag fick också fram att det var oerhört sällsynt att en gäst frågade om köttursprung.

Jag ringde upp Svenska Dagbladet först eftersom de satsar mycket på matfrågor och de nappade! Det blev en artikel på nästan en hel sida. Samma dag plockade ABC-nytt upp nyheten och rapporterade i sin morgonsändning på TV. Veckan efter blev det en stor artikel i lokaltidningen Mitt i Södermalm. Parallellt med detta hade jag naturligtvis börjat sprida SvD-artikeln på twitter. Den spreds och nämndes på diverse websidor och -tidningar, t.ex. Svenskt Kött, Äkta vara, Founder’s Alliance, Fri Köpenskap och den snabbväxande facebookgruppen Matfusket. Nu fick jag just nys om att nyheten snart kommer att synas i print igen. Tidningen Restaurangvärlden hörde just av sig för att de planerar en notis och behövde en bra bild. Varje gång kartläggningen nämns, nämner de också att det är Middagsfrid som gjort den.

Visst tog det tid att göra min kartläggning över köttursprung, men jag fick värdefulla säljargument för min produkt (du vet vad du äter när du lagar maten själv jämfört med på restaurang), en nyhet som intresserade många och gav en mycket god exponering som förhoppningsvis gör att folk förknippar oss med någon som bryr sig om matkvalitet och kanske är mer benägna att välja våra kassar.

Nyhet - Publicerad 2013-06-05 av Kicki Theander

När kunderna vill ha biff kan jag inte leverera bönor

Det är en svår balansgång mellan att leverera vad kunderna vill ha i sina matkassar och samtidigt uppmuntra till ett minskat köttätande.

Jag brinner verkligen för miljön och är mest engagerad i klimatfrågan, dvs den globala uppvärmningen, eftersom det finns en så tydlig koppling mellan matproduktion och utsläpp av farliga växthusgaser. Något som skulle ge en enorm positiv effekt är om vi skulle minska vår köttkonsumtion och då särskilt vår konsumtion av rött kött eller grovt uttryckt, kött från fyrbenta djur. Utvecklingen går dock snarast åt andra hållet eftersom priset på kött har sjunkit mycket på senare år. Folk har nu vant sig vid att äta sig mätta på kött, något som jag måste förhålla mig till. Vi levererar kött i mängder som överstiger de nivåer som man näringsmässigt behöver. Det är väldigt frustrerande, eftersom jag vet att man kan äta sig mätt på rotfrukter, gryner, ägg och baljväxter för att nämna några exempel. Dock skulle jag förlora kunder om jag levererade mindre mängder. Vi har undersökt kundernas köttpreferenser. Konkurrensen i matkassebranschen är stenhård och det gäller att vara lyhörd för kundens önskemål. En vegetarisk rätt i veckan är mycket nog för vår kundgrupp. Produkter som sojafärs och tofu slänger somliga till och med direkt i soporna om vi skickar med dem.

Parallellt med försäljningen av matkassar innehållandes kött driver jag opinionsbildning i de sociala medierna och försöker inspirera till en minskad köttkonsumtion. Jag upplever själv att detta är lite paradoxalt. Jag lobbar hårt för att vi ska äta mindre kött, sedan levererar jag kött i våra kassar varje vecka och har inget helvegetariskt att erbjuda. Jag har varit en så duktig lobbyist att jag förlorat kunder som blivit vegetarianer. En kvinna från Trollhättan har till och med blivit vegan och hon har skrivit till mig och tackat och säger att det är jag som inspirerat henne. Suck, ibland är det lite knivigt att driva företag och ändå följa sitt hjärta.

Nyhet - Publicerad 2013-05-23 av Kicki Theander

Är det ok att småstjäla lite?

Om hur synen på företagande som något fult gör att vissa tror sig ha rätt att småstjäla från företag.

Jag tror att vi alla känner igen typen. Sådana som diskret lägger ner fyra-fem reklamtablettaskar från mässmontern utan att ens vara intresserad av det företaget säljer. Eller de som tar en hel drös salamiskivor på en butiksdemonstration och sen hämtar sin fru eller man och proppar in lika många skivor i hens mun. Idag fick jag höra om en större livsmedelskedja som bekymrade sig över kunder som överlistat deras rabattsystem och upptäckt att det tog en timme för en rabatt på 50 kr att registreras i systemet och att de därför kunde gå in och ut i butiken fem gånger för att på så sätt utnyttja den elektroniska värdechecken flera gånger. Detta är ju ren och skär stöld, tycker jag. Ett ouppfostrat sätt att bete sig, minst sagt. Mildare former av detta är exempelvis när en restaurang glömt en maträtt på notan och gästen inte säger någonting eller att man får för mycket växel tillbaka i en affär och behåller den.

Det här beteendet vittnar om en viss syn på företagare. Somliga verkar tro att företagare får allt gratis och saker inte kostar något för oss. Att de där småstölderna inte drabbar någon. Folk tror ofta att jag äter gratis bara för att jag driver ett matkasseföretag. Så är det inte. Lika lite som att reklamtablettaskarna är till för förbipasserande i största allmänhet. De är ju en del av en dyr marknadsinvestering som företaget valt att göra. Vi företagare jobbar hårt för att hjälpa människor med olika problem och behov och det är ett slit ibland att få det att gå runt. När vi är riktigt duktiga tjänar vi pengar. Men fortfarande finns det visst människor som tycker att det är fult att driva företag, varför skulle de annars bete sig på det här viset?

Nyhet - Publicerad 2013-04-17 av Kicki Theander

Smicker ger ingen bra vägledning

Kicki Theander går ur ett nätverk och tycker att det är viktigare att jobba för det hon brinner för än att få lyxiga middagar.

Jag gick just ur ett nätverk för kvinnliga entreprenörer och VD:ar. Vi hade helsponsrade träffar regelbundet med middag och vin där vi fick tillfälle att nätverka med andra kvinnor som startat företag eller hade företagsledande position. Det var smickrande att bli invald i nätverket och jag har lärt känna många intressanta personer där, men på sistone har jag börjat känna att jag inte passar in.

Fokuset ligger på försäljning och att få verksamheterna att växa, att expandera till nya marknader, målgrupper och produktområden. Det är inget fel med det, men det är inte där min drivkraft ligger. Jag gav mig in i leken för att jag såg en möjlighet att hjälpa folk att sätta bra mat på bordet, något som jag sett att många hade problem med. Jag hör hemma i matbranschen och kommer till min fulla rätt genom att jobba med opinionsbildning inom livsmedelsområdet. Det är nästan som ett kall för mig att sprida kunskap om hur maten är tillverkad och vad den innehåller.

Jag behöver i första hand nätverka mer inom branschen och med journalister, miljökunniga och matproducenter. Det är viktigare än att sitta på fina tillställningar och prata om bolagsutveckling. Det är lätt att hamna i lägen där jag låter smicker påverka mina val i livet istället för att fundera på vad som är viktigt. Ett nej till någonting betyder kanske att jag kan säga ja till något annat.

Jag tackade också nyligen nej till att gå med i ett fint sällskap för kvinnor där till och med drottningen Silvia vad medlem enligt den bifogade matrikeln. Där fanns också professorer och framstående konstnärer som Karin Mamma Andersson med flera. Men jag kan inte göra allt. Jag har ju dessutom tre barn som behöver mig på kvällarna. Livet är fullt av stenhårda prioriteringar och det går inte att vara överallt hela tiden.

Nyhet - Publicerad 2013-04-10 av Kicki Theander

Kommersialism och ideellt engagemang krockar ibland

Kicki Theander har lärt sig den hårda vägen. Hon tackar numera alltid nej till att sponsra ideella event och organisationer.

När jag startade företag 2007 - mitt första - hade jag inte klart för mig vad det innebar att driva verksamhet på en hårt konkurrensutsatt marknad. Kanske för att det inte var så mycket konkurrens i början.

Ett nyväckt miljöintresse tog mycket av min energi de första åren och i min iver att förbättra världen gav jag mig in i ett dyrt och överdimensionerat stort klimatkompenseringsprojekt. Det stod inte alls i proportion till mitt bolags storlek och jag inte gjort hemläxan och tagit reda på om satsningen gick att räkna hem som ”goodwill”. Jag fick lära mig den hårda vägen.

Lessons learned: du måste först tjäna pengar innan du kan ge bort dem. Våra kunder triggar inte på att vi engagerar oss för miljön. Vi önskar att det vore så, men tyvärr är realiteten en annan. Varje vecka ringer olika representanter till mig och vill att jag ska stötta och sponsra olika ideella verksamheter och event. Nu blir det nej till allting.

Den dagen då jag har fickorna fulla och känner att jag har möjlighet, kommer jag att göra desto mer. Men just nu måste jag först se till att vi klarar konkurrensen i branschen och fortsätter att utvecklas åt rätt håll.

När pengarna börjar strömma in kommer jag att kunna stötta fler fina projekt.

Nyhet - Publicerad 2013-04-03 av Kicki Theander

Nuförtiden gläds jag inte åt många röda dagar

Tiden innan påsken präglas av extra mycket planering för att allt ska fungera under helgdagarna. Men kanske är det bara bra? Man är aldrig så effektiv som när en ledighet stundar.

Hela våren präglas av olika helger och högtider där en massa värdefull arbetstid faller bort. Verksamheten måste dock upprätthållas och utvecklas som vanligt. Därför måste vi ägna mycket tid åt planering och bemanning så att vi kan vara lediga. Vi kör vi ut matkassar även röda dagar, men all vår egna personal är ledig precis som vilka tjänstemän som helst.

Som arbetsgivare gläds jag inte längre åt när helgerna hamnar så att antalet lediga dagar maximeras. Nu har jag ju ett ansvar för att se till att kunderna är nöjda och det blir svårare när medarbetarna är lediga. Ansvaret har jag ju 24 timmar om dygnet oavsett.

Det positiva med de lediga dagarna är att kunna behålla traditionen att till exempel fira påsk. I min familj gör vi det fortfarande och det är en tid då storfamiljen samlas och umgås. Några dagars sammanhängande ledighet ger möjlighet att ladda batterierna eftersom det är lättare att koppla jobbet vilket jag tror att alla behöver ibland. Så kanske är det bra med vårens alla röda dagar? Man blir aldrig så effektiv på jobbet som när man behöver få något klart inför en ledighet.

Nyhet - Publicerad 2013-03-27 av Kicki Theander

Känslan vill inte alltid lyssna på förnuftet

Kicki ältar att ynka två personer lämnade negativa omdömen om hennes föreläsningsinsats. Två personer. När flera hundra andra kryssade i ord som ”Fantastisk”.

Jag fick nyligen ta emot utvärderingsstatistik för nio föreläsningar jag genomförde under hösten. I snitt lyssnade ett hundratal personer varje gång. I utvärderingen kan jag se hur stor procentuell andel som tyckt att föreläsningen var ”Fantastisk”, ”Mycket bra”, ”Bra”, ”Godkänd” eller ”Icke godkänd” plus att det finns lite fria kommentarer från varje tillfälle.

Vad tror ni nu att jag går och tänker på? Att över 60% tyckte att jag var fantastisk på tre av föreläsningarna eller att 91% tyckte ”fantastisk” eller ”mycket bra” på två av föreläsningarna eller att EN person på en föreläsning skrivit ”Långtråkigt - inte inspirerande. Jag upplevde henne till och med lite trött....”. Jo, det sistnämnda! Och att ytterligare EN person sagt att jag inte verkade förberedd inför uppdraget och att jag borde ha fått lite coachning från en inspiratör.

Om jag åberopar mitt förnuft inser jag att jag inte kan tillfredsställa alla och att vissa kanske haft högre förväntningar än vad jag kunnat leverera. Jag är ju inte föreläsare till yrket. Sen är det en fråga om tycke och smak också. Vissa får man energi av och andra inte. Men jag kan fortfarande inte släppa att någon tyckte att jag verkade trött! Det är oerhört negativt att ge ett sådant intryck när man står på scen. Det må vara hänt.

Det intressanta här är att notera hur mycket energi jag lagt på att ta in de negativa kommentarerna medan de positiva omdömena helt gått mig förbi. Hur ändrar man på detta? Känslan vill inte alltid lyssna på förnuftet.

Nyhet - Publicerad 2013-03-20 av Kicki Theander

Alla dessa byrålådeidéer

Innovation och utveckling av företagsidéer kan inte bara ske på organiserade konferenser. Det kan lika gärna börja i din egen byrålåda.

I framtiden hoppas jag precis som Birgitta Ohlsson att man föds med F-skattsedel. Det ska vara lika naturligt att starta en egen verksamhet som att söka arbete hos en annan arbetsgivare.

Jag deltar då och då på regeringskonferenser om entreprenörskap där forskare, politiker och den akademiska världen samlas. Annie Lööf kanske håller ett anförande och vi får lyssna på professorer som ger sin syn på det så kallade innovationsklimatet. Politiker berättar om en massa saker som görs på EU-nivå för att stimulera företagande som jag som entreprenör aldrig hört talas om. Det är oftast ganska abstrakta projekt och det är svårt att se om de kommer att ge några effekter på gräsrotsnivå. Många gånger har jag slagits av hur mycket fokus som läggs på att diskutera hur Sveriges spetskompetens inom kluster som till exempel biokemi ska omvandlas till kommersiella erbjudanden.

Det anses alltså hänga på den svenska forskningseliten att få det där optimala innovationsklimatet. Men entreprenörssverige består ju inte bara av forskare på laboratorium. Varför tänker man inte på vanligt folk? Vi som inte tillhör forskningseliten. Vi har ju också en massa idéer som skulle kunna utmynna i affärsmässigt gångbara tjänster och produkter.

Det är byrålådeidéerna jag talar om. Jag hoppas se en arbetsmarknad framöver där vanligt folk som har bra idéer i byrålådan i större utsträckning satsar på att förverkliga dessa idéer.

Nyhet - Publicerad 2013-03-13 av Kicki Theander

Hjälp! Jag kan inte leva upp till bilden av mig

Att få en utmärkelse är inte bara ego-boostande. Det kan också framkalla skamkänslor, innan du inser att det faktiskt är din tur att få äran nu.

I dagarna har jag fått en hel del uppmärksamhet kring min person. Med anledning av den internationella kvinnodagen, utsåg Expressen mig till en av Årets kvinnor. Jag hamnade på plats 47 på en lista med 100 kvinnor som på olika sätt utmärkt sig under året. Mitt ansikte syntes på tidningens framsida tillsammans med till exempel Anja Pärson och kronprinsessan Victoria.

Först får egot sig en kick och jag känner mig smickrad. Jag blir också glad eftersom exponeringen betyder en del för vår försäljning. När de positiva effekterna sedan lagt sig, kommer det - hör och häpna - skamkänslor. Jag upplever att jag får ta all cred för vad alla i mitt företag åstadkommit under många år. Min kompanjon som varit med från dag 1 får inte alls den här mediala uppmärksamheten. Och tänk om folk nu går och tror att det är JAG som gjort allt detta! Jag kan ju inte leva upp till den bilden.

Jag vill inte förminska mig själv, men kan ju se skevheten i den här situationen. Det får mig att minnas tiden som konsult och hur projektledaren eller VD:n fick all uppskattning för ett väl genomfört uppdrag, trots att det ibland var jag som gjort större delen av jobbet. Jag antar att det är min tur nu.

Nyhet - Publicerad 2013-03-06 av Kicki Theander

Inbillade hinder

Kicki skriver om att begränsningar ofta är mer illusioner än fakta, och att det viktigaste alltid är att få in kunder.

Många av oss som startat företag kommer så småningom till insikt om att de begränsningar vi en gång såg faktiskt bara var hinder vi inbillat oss. Glöm att du inte har rätt utbildning. Fokusera på din lust, vilja och den kompetens du har istället.

Den uppsättning kvalifikationer och erfarenheter som just du har är helt unik. Glöm att du inte har tillräckligt med kapital och fundera istället på om det finns något alternativt sätt att dra igång en verksamhet.

För min del blev förskottsfakturering månadsvis en lösning. Jag fick också en del leverantörer att jobba gratis tills företaget började få intäkter. Att byta tjänster med varandra kan vara ett annat sätt.

Sen handlar entreprenörskap och företagande till stor del om försäljning. Våga sälja! I alla sammanhang bör du som nybliven entreprenör prata med folk och media om din affärsidé. Maila alla du känner. Fråga andra vad de jobbar med. Då frågar de dig vad du gör och du får berätta. Minst 50% av arbetstiden bör läggas på försäljning, oavsett i vilken fas du befinner dig. Det spelar ingen roll om du inte filat till det sista på hemsidan eller inte har visitkort. Man blir aldrig helt klar med sådant.

Det viktigaste är att få in kunder. Utan kunder har man inget företag, men det går utmärkt att driva företag utan visitkort och en hemsida med lite förbättringsområden.