TIDNINGEN FÖR FÖRETAGSAMT FOLK

Sök på hela webbplatsen Sök i pdf-arkivet

 

Jag älskade det där småpratet på lunchen och på AW:s. Att prata lite skit om chefen och jämföra med andra vad de tyckte om det senaste morgonmötet eller om de nya besparingarna skapar en förtrolighet och stärker gemenskapen i företaget. Saknaden efter den gemenskapen påminns jag t.ex. om när företaget ska åka på konferens. Nu är jag ansvarig för eventet, att alla har trevligt och att vi får ut någonting av konferensen. För de andra är det mer som en fest, att komma ifrån kontoret och umgås över avdelningsgränserna. När jag kommer in i baren där de andra har samlats, kan jag riktigt uppleva hur de nyktrar till och börjar säga de rätta sakerna. Ingen skvallrar eller pratar om vad de gjort i helgen. Jag förstår att de visar sin respekt och beter sig på ett visst sätt när chefen kommer. Men ibland gör det faktiskt ont och jag känner mig ensam och utanför. Då försöker jag tänka på hur privilegierad jag är som får jobba med min hobby, att jag har inflytande över en värdefull verksamhet och att många numera lyssnar på mig.