Jag har funderat mycket på vad som ger framgång. Att vara smart, snabbtänkt och bra på saker hjälper ju, men räcker inte på långa vägar. Det är nog inte den med högst IQ som blir mest framgångsrik. Jag tror att det handlar mycket om utstrålning och passion, om att vara i sitt rätta element. När man hittat hem och gör det som man är ämnad för kommer det där eftersträvansvärda tillståndet som nästan är magiskt. En del kallar det flow.
Så var det för mig när jag startade Middagsfrid. Jag hittade en ny glöd inom mig själv när jag kom på det här med matkassarna. Samtidigt som jag fick bygga något själv från ett blankt papper lärde jag mig nytt varje dag - och då är hjärnan som gladast - och fick dessutom användning för mycket som jag gjort tidigare. Jag visste att de hemlevererade matkassarna skulle hjälpa andra människor med avlastning och med att få bättre mat på bordet, något som kändes otroligt inspirerande. Jag fick göra fotarbetet, men sen upplevde jag det som att en osynlig kraft hjälpte mig med att få saker på plats. Det var som om saker bara löste sig själv. Beställningarna regnade in, en åkare erbjöd sig att köra mina kassar gratis under en kort period innan vi börjat få in pengar, vi hittade bra personal ganska ansträngningslöst och vi hade roligt! Det var inte bara tur och timing, tror jag. Jag såg ett behov som jag kunde bidra till att lösa och jag lyckades attrahera bra personer som hjälpte mig göra det.
Man måste vara skicklig för att bli framgångsrik, men inte på allt. Steve Jobs lyckades bli en av världens mest framgångsrika människor trots en katastrofal ledarstil. Men han hade spjutspetskompetens på flera områden och lyckades på något sätt attrahera bra folk som täckte upp hans svaga sidor. Men tur? Nja, jag vet inte om jag tror på det.
Det ligger mycket i det som Ingemar Stenmark sa: ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag.”
En kombination av talang, träning och hårt dedikerat arbete är viktiga komponenter i framgångsreceptet.
