Nyhet - Publicerad 2013-06-13 av Sofia Hagelin

Framförallt är det oerhört roligt!

Om värdet i att nätverka, mingla och få andra att dela med sig av sin kunskap

En hel del forskning (bl a från McKinsey och Harvard Business Review) visar att det är väldigt bra att vara med i kvinnliga nätverk. Att gå på mingel och träffa folk. Möten leder till nya kontakter som potentiellt leder till nya affärer. Jag har länge varit skeptisk till detta, kanske därför att jag tycker det är lite jobbigt med stora samlingar med människor. Samtidigt tror jag att folk i allmänhet uppfattar mig som ganska framåt och inte särskilt svårpratad och några som känner mig kanske blir förvånade när de läser detta. Jag har aldrig undvikit eller fruktat nätverkande och mingel, men faktum är att jag heller inte dragits till det, utan prioriterat ner det. Under småbarnsåren hade jag en naturlig anledning att undvika de flesta sådana tillfällen.

Men sedan startade jag nytt företag igen i en för mig helt ny bransch – modebranschen – och det var någon gång då som jag började inse värdet av möten, mingel och nätverk. Jag skulle vilja påstå att enda anledningen att jag har kommit så långt som jag har kommit idag är via nätverk, kontakter och vänners vänner! När jag startade Heart of Lovikka kände jag en enda person som jobbade i modebranschen och det var min svägerskas barndomsvän som jobbade på HM och som jag hade träffat senast för tio (!) år sedan då vi planerade svägerskans möhippa. Jag ringde henne och är än idag otroligt tacksam för all hjälp hon gav mig. Jag började arbeta på det sättet – att ringa upp personer jag läste om i tidningen som jag beundrade och som jobbade i modebranschen, bjuda dem på lunch och be om råd. Det funkade jättebra. Folk är så generösa med att bidra tycker jag!

Jag har även börjat mingla mer och gått med i mitt första kvinnliga nätverk. Det är så värdefullt - SÅ peppande att träffa andra kvinnor som också driver företag. Jag skapar nya kontakter, får massor av inspiration, får och ger stöttning, möter andra branscher, byter erfarenheter, får ny kunskap och – kanske framförallt - har vi oerhört roligt.

Om jag tackar ja till att delta i en paneldebatt på scen, eller mingla på ett event så kan jag oftast räkna hem varje sådant tillfälle i pengar till företaget. Antingen träffar jag någon som vill börja sälja Heart of Lovikka i sin butik, någon som vill anlita mig som föreläsare till något annat evenemang, en journalist som vill skriva en artikel om märket, eller någon som vill göra ett spännande designsamarbete med mitt företag. Andra gånger har det blivit helt fel. Fel publik, fel sammanhang, tidspress, etc. som gör att själva eventet inte ger någonting.

Så numera tror jag starkt på möten och nätverkande. Men väl utvalda sådana där allt stämmer - rätt målgrupp, rätt sammanhang. Då kan det bli oerhört välinvesterad tid.

Nyhet - Publicerad 2013-05-02 av Sofia Hagelin

Främja rätt företagare!

Sofia Hagelin om att regler för vem som får hjälp från samhället sätter krokben för de som egentligen har potential. Är det inte bara ett politiskt spel för gallerierna? Eller är det verkligen det här som ger oss bäst företag?

Jag är upprörd över att statliga pengar för att främja entreprenörskap inte hamnar där de borde hamna - hos entreprenörer som har potential. Vi kommer aldrig skapa tillväxt i det här landet om vi inte blir bättre på att stimulera rätt saker. De bästa företagen.

För ett par år sedan när jag skulle starta mitt nya företag ansökte jag om ”starta eget”-bidrag på Arbetsförmedlingen. Det kunde jag inte få. Jag var inte tillräckligt oattraktiv på arbetsmarknaden. Bidrag ges bara till dem som inte kan svenska, är ungdomar och/eller som har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden i flera år. Jag förstår att detta är en arbetsmarknadspolitisk snarare än näringspolitisk åtgärd, men frågan är om den är särskilt lyckad. Åtgärden kostar pengar och frågan är om den ger fler livskraftiga företag på sikt?

Näringsdepartementet har satsat mer än 100 miljoner för att främja kvinnors företagande. Men pengarna går inte till företagarna direkt, utan till företag som ska hjälpa kvinnor att bli bättre företagare. Jag deltog i ett introduktionsmöte för en sådan kurs. Där satt ett tjugotal kvinnor som stod i begrepp att starta företag. En skulle forsla möbler från Sydamerika till Sverige och sälja dem på internet. En annan skulle starta ett nytt bokförlag som skulle konkurrera mot Bonniers. En tredje skulle öppna en affär med sina egendesignade (jättefula) vykort. Ja, ni hör själva. Kursen skulle innefatta en mängd grupparbeten där vi skulle hjälpa varandra att hitta framgången i respektive bolag. Och kursledarna hade knappt någon erfarenhet av att driva företag.

Vi företag som hade någon sorts vettig affärsidé tackade nej till att gå kursen. Det var ju inte det vi behövde. Jag skulle gärna vilja se en granskning av alla dessa genomförda projekt. Hur många av de företag som deltagit i statens satsningar är livskraftiga bolag idag? På vilket sätt har statens satsningar bidragit till ökat entreprenörskap?

Jag skulle istället vilja se ett system där man som företagare fick ansöka om möjlighet att ta del av entreprenörsstödscheckar. I sin ansökan bifogar man affärsplan, årsredovisningar och motiverar vad man söker pengar för. Endast de företag som bedöms ha bra potential får checkarna. Checkarna kan lösas ut inom valfritt område och hos valfri kommersiell aktör. Det kan vara 20 h managementrådgivning på den välkända managementkonsultfirman, 10 h juridisk hjälp hos valfri advokatbyrå eller 100 h arbetsinsats från ett personaluthyrningsföretag. På detta sätt skulle staten främst stötta de företag med störst potential att växa. Det skulle också ge en skjuts till befintliga tjänsteföretag, vilket totalt sett borde skapa större tillväxt och fler jobb per satsad krona.

Nyhet - Publicerad 2013-04-25 av Sofia Hagelin

Våren ger mig energi - trots att jag fryser i småblommig blus

Sofia ser sig själv leva upp på våren. Särskilt i år - när hon lanserar sin första vår- och sommarkollektion.

Våren är min bästa tid alla kategorier. Redan i februari tar jag fram sommarkläderna och låtsas att det är vår. Fingrar lystet på den tunna sommarklänningen och provar solglasögon. Bär den småblommiga blusen några veckor för tidigt och fryser i min röda skinnrock. I år är det extra kul med våren därför att jag lanserar min första vår/sommarkollektion.

Jag älskar våren. Snödropparna som tittar fram i rabatten, det gnisslande grusljudet när man promenerar nerför gatan, och de första varma solstrålarna - de så efterlängtade. Och helt plötsligt finns det mer energi och lust för arbetet. Jag älskar vårkicken. Jag börjar löpträna. Jag blir piggare och gladare. Jag orkar lite mer.

Det gäller att ta vara på det här nu, lägga alla planer, färdigställa budgetarbetet och riva av årsredovisningen. För sen när det börjar bli lite varmare då vill man ju bara ut. Och när det blir alltför varmt framåt sommaren så minskar min arbetslust betänkligen och tankarna fladdrar iväg till bryggan med saft och bullkalas.

Nyhet - Publicerad 2013-04-18 av Sofia Hagelin

Nypolerat tangentbord och travar med kvitton

Sofia sitter med momsredovisningen och undrar hur länge hon ska tvingas gå med på att leva som för hundra år sedan...

Nu har jag städat hela kontoret. Alla papper är organiserade i prydliga högar eller insatta i pärmar. Tangentbordet är nypolerat och alla mejl i inkorgen är åtgärdade. Allt är gjort utom det jag egentligen borde ägna mig åt… Så nu sitter jag här igen i elfte timmen. Och pustar och stönar. Jag har satt igång en brasa i spisen, vridit på bästa musiken och köpt nya gem för att göra uppgiften roligare, men det hjälper inte det minsta. Det är precis lika tråkigt att momsredovisa. Jag har travar med kvitton över hela skrivbordet. Tre månaders räkningar svämmar över. Uppgiften tycks mig övermäktig. Det är likadant varje gång när kvartalsredovisningen av momsen ska in.

Det papperslösa kontoret känns just nu väldigt avlägset. I vårt digitala tidevarv känns kvittoredovisningen sååå 1900-tal. Det MÅSTE GÅ att digitalisera detta. Tänk vad det skulle effektivisera arbetet för alla företagare! Tänk vad många fler affärer vi skulle slutföra, möten vi kunde hålla och värden vi skulle skapa om vi slapp lägga så mycket tid på att stämpla kvitton på utgiftsblanketter och på baksidan ange vem vi ätit lunch med och vad syftet med träffen var?

Jag googlar. Hittar kvittar.se - ett mycket spännande initiativ för att hjälpa oss företagare att enkelt och smidigt sköta kvittohanteringen elektroniskt. Det tycker jag låter lovande. Men synd att bara fem butiker har anslutit sig. Det kanske blir lite begränsat att bara handla på två sportbutiker i Göteborg, ett par mode/presentbutiker i Stockholm och en restaurang i Malmö, menar jag. Jag hittar också Expensify som låter mig scanna eller ta ett foto med min kameratelefon och gör reseräkningar av det och Freshbooks, ett faktureringsprogram som funkar bra med Expensify. Men Kvittar.se är lösningen på problemet. De skapar ju inte ens ett kvitto. De andra är ju mer huvudvärkstabletter som lindrar problemet utan att ta bort det.

Jag drömmer mig bort till en magisk apparat som jag kan mata in kvittona i som läser in dem digitalt, läser av om köpet betalats kontant eller med kort, gör automatisk bankavstämning, föreslår kostnadsställe och bokför beloppet samt redovisar momsen - och allt detta bara på några nanosekunder. Snälla, någon som läser detta och som är IT-kunnig – sätt igång och koda! Jag köper första maskinen och är gärna testpilot under utvecklingens gång.

Nu är jag farligt nära att lämna kvittona till sitt öde och kasta mig över min laptop och skapa en affärsplan för min nya kvittomaskin. Men, nej, jag sansar mig.

Jag öppnar burken med de färgglada gemen. Portoutgifter får röda gem. Taxikvittona får gröna. När man väl är igång är det inte så farligt. Och framförallt känner man sig så fantastiskt duktig när man är klar.

Nyhet - Publicerad 2013-04-10 av Sofia Hagelin

Entreprenörskap i skolbänken - nej tack!

Sofia Hagelin tycker inte att entreprenörskap är en kunskap att plugga in eller tvinga fram. Det är en förmåga.

I den svenska skolan har kunskapsresultaten sjunkit kraftigt under en lång tid och svenska skolbarn har halkat efter kunskapsmässigt i ett internationellt perspektiv. Nästan var fjärde elev lämnar skolan utan godkända betyg. Att begreppet entreprenöriellt lärande har införts i skolan innebär risk för mer flumpedagogik enligt flera forskare.

Jag tror inte att entreprenörskap är något man lär sig i skolbänken. Entreprenörskap handlar om en förmåga att förstå kundens behov, se affärsmöjligheter och skapa förutsättningar för att tillgodose det behovet och tjäna pengar. Entreprenörskap handlar också mycket om villighet till risktagande och om att vara drivande och envis. Detta är egenskaper vissa människor besitter. Entreprenörskap är en förmåga, inte en kunskap som man pluggar in på en skollektion.

En grannflicka i vårt kvarter, Ella nio år, är född till entreprenör. Hon bakar kakor som hon i början sålde i ett stånd på gatan. Ganska snart märkte Ella att det var smartare att ringa på hos grannarna istället – strax före tre-fikat. Och det dröjde inte länge innan hon kom på att hon kunde sälja mycket jordgubbssaft till törstiga tennisspelare i kvarteret.

Hennes bror Per är en begåvad pojke med läshuvud, som helst ligger i soffan och läser på sina lediga stunder. Helt ointresserad av att hänga med på Ellas aktiviteter. Per är en försiktig natur som trivs med att iaktta istället för att delta och tänker sig för innan han prövar något nytt. Han kanske är lite professorstypen.

Ella har säkerligen en lysande framtid som entreprenör, men jag tror inte att hennes bror Per kommer bli entreprenör även om han får ”entreprenöriellt lärande” i skolan. Han har helt enkelt inte den läggningen. Förmågan att göra bra affärer tror jag inte man kan läsa sig till i en skolbok. Antingen har man drivet och lusten till företagande i sig eller inte.

Nya, framgångsrika företag behöver medarbetare med kunskap och färdigheter. Självfallet samvarierar mattekunskaper med ekonomisk framgång. Och kunskap tror jag även samvarierar med kreativitet. Skolans roll ska fortsätta vara att lära ut kunskap. Entreprenörskapsanda däremot kan inte framtvingas i lärosalar. Men jag tror det är väldigt bra med frivilliga projekt riktade till ungdomar vid sidan om skolan för att sporra de som vill prova på det, som till exempel Ung Företagsamhet.

Nyhet - Publicerad 2013-03-07 av Sofia Hagelin

Mina bästa tips till blivande och unga entreprenörer

Sofia ger dig en checklista.

Mitt råd till dig som funderar på att bli företagare är att svara på frågorna:

Har du vinnarskalle?

Älskar du att sälja?

Är du en risktagare?

Om svaret på frågorna är ja så har du bra förutsättningar!

Att ha vinnarskalle är A och O när man driver företag. Du kommer jobba hårt och du måste brinna passionerat för det du gör. För när du sitter där kl tre på morgonen och slickar kuvert så gäller det att komma ihåg varför du satsar. Att starta företag är INTE glassigt, det kräver hårt slit, svett och tårar och du lever med jobbet dygnet runt. Därför krävs enorm energi, målmedvetenhet och envishet för att lyckas.

Att starta företag handlar i stort sett bara om försäljning. Du bör i alla lägen sälja ditt företag för alla du möter kan vara potentiella kunder. Du måste vara en grym säljare som lyssnar på kunden, förstår kunden och anpassar dig efter kundens behov. Och framförallt inte nedslås av att få nittionio nej när du ringer och säljer in dina tjänster. Den hundrade kommer kanske bli ett ja.

Du måste gilla att ta risker, annars är det ingen idé att ens tänka tanken. Du kommer ställas inför stora riskfyllda beslut och då måste man våga ta risker. Ha koll på pengarna - på vad du tjänar pengar på och hur ditt cashflow ser ut. Räkna med att leva snålt de första åren.

Om du efter att ha läst denna text fortfarande vill bli företagare så är mitt råd att inte tänka så jättemycket mer, utan istället kavla upp ärmarna och börja jobba. Välkommen till världens roligaste och mest krävande jobb. Det bästa med att driva eget bolag är att skapa något och se det växa. Att löpande se resultatet av sina ansträngningar. Det är också en ynnest att själv bestämma över sin egen tid och företagets utveckling.

Jag önskar dig ett varmt lycka till med ditt företagande!

Nyhet - Publicerad 2013-03-04 av Sofia Hagelin

Länge leve lågkonjunkturen!

Det går dåligt för den svenska detaljhandeln men i stället för att deppa finns det företagare som ser möjligheter och som passar på att utveckla sitt företag. ”Nu pressar vi fram de där dolda reservkrafter, säljer lite mer, anställer några till och lyfter Sverige ur krisen”.

Tillväxten för svensk detaljhandel var den sämsta på 15 år 2011 och förblev svag under 2012. Under första kvartalet 2012 hade 20 procent fler företag gått i konkurs inom handeln jämfört med samma period 2011. Många butiker får slå igen. Efterfrågan minskar. Pessimismen är oerhört stor i branschen.

Jag har under de senaste veckorna ringt runt till ett hundratal butiksägare och nio av tio säger ”det är katastrof, det går så dåligt. Ingen handlar. Grannbutikerna började rea i december. Hur ska det gå?” Och med den inställningen blir det svårt. En sak är säker, en medarbetare som får höra av sin chef att det går dåligt kommer troligen bara att stämma in i klagosången.

Men så finns de där företagen som är optimistiska och talar om möjligheter istället. Jag älskar att tala med dem som säger ”jo, det går bra, nog märks det att kunderna håller hårdare i plånboken, men då är det bara att anpassa sig efter det.” De tar in ett nytt märke som har ett billigare prisläge som de alltid kan ”sälja på” kunder som egentligen bara kommer in för att titta. De etablerar annonssamarbeten med sina leverantörer. De skickar butikspersonalen på säljkurs vilket ökar försäljningen per anställd i butiken med 15 procent. De inför vip-kvällar efter stängning, vilket ger fem till tio procents ökad omsättning per vecka. De passar på att byta upp sig till en större lokal med bättre läge därför att möjligheterna att förhandla om hyran är som bäst i lågkonjunktur.

Det är ju så man måste göra när vinden blåser snålt. Satsa, utveckla, eller som Avis sa ”We try harder”. Alla kan lyckas i högkonjunktur, men det är i svårare tider som agnarna skiljs från vetet. Extrakrafterna måste plockas fram så att man gör ett ryck och tar sig förbi sina konkurrenter. Det gäller att satsa när det är som svårast. För nu finns det chanser att ta marknadsandelar.

Det kräver mod, det kräver satsningar och det kräver att alla i företaget ser möjligheter istället för problem. Kom igen nu alla företagare. Nu pressar vi fram de där dolda reservkrafter, säljer lite mer, anställer några till och lyfter Sverige ur krisen!

Nyhet - Publicerad 2013-02-08 av Sofia Hagelin

Är det någon som vill bli företagare i framtiden?

Sofia undrar varför dagens unga skulle palla få 97 nej innan de får sitt första ja. För dem har ju allt blivit serverat på silverfat.

Jag läser i Dagens Nyheter om den unga generationen och oroar mig för hur framtidens företagande kommer utveckla sig i Sverige. Många av 80-talisterna är uppfostrade av curlingföräldrar och har sig själva hela tiden i centrum; det är deras vilja, önskningar och behov som är viktigast av allt. Betyder det att vi kommer få fler som vill bli företagare – som startar företag för att förverkliga sig själva? Jag tror inte det. Tvärtom.

Problemet är att vi har det för bra i Sverige och vi har curlat en hel generation ungdomar. De har skjutsats hit och dit, föräldrarna engagerar sig i skolan och försvarar sina barn, fritiden är späckad av spännande aktiviteter. Och om mormor dör får de små barnen inte följa med på begravning, sorg är ledsamt och obehagligt. Barnen ska skyddas från allt ont och farligt.

Följden blir att nästa generation inte vet hur de ska tackla motgångar och farliga situationer. De har ju aldrig fått möta dem. Jag tror heller inte att ungas kreativitet, initiativförmåga och drivkraft utvecklas maximalt. De har ju aldrig behövt kämpa. De har aldrig sprungit den där extra milen, de fick skjuts. Allt fanns ju redan ordnat och serverat på silverfat hemma. Våra barn har aldrig ens fått ha det tråkigt.

Varför skulle 80-talisterna lockas av företagande? Vid en första anblick kanske den självförverkligande delen av att bli sin egen lockar, men när de inser vilket otroligt arbete, engagemang och drivkraft det kräver – pallar de? Och hur skulle de klara alla motgångar en företagare möter. Alla de 97 samtalen man måste ringa för att få 3 ja som blir affär? Skulle 80-talisterna verkligen välja den osäkra vägen kantat av risktagande och fallgropar när det finns trygga, välbetalda jobb på storföretag?

Jag läser med stort intresse om Helen Sverkel som jobbar som skolsköterska på Ekebygymnasiet och som även har tillbringat flera är i Etiopien. I Sverige märker hon av att många unga känner oro och livsleda, vilket, enligt henne, hänger ihop med välfärdslandets baksida. Eftersom svenska föräldrar skyddar sina barn mot allt farligt och ont, så får barnen aldrig lära sig hantera sorg, smärta och motgångar. Barnen behöver aldrig anstränga sig och utmana sig själva.

I Etiopien däremot har föräldrar fullt upp med att oroa sig för att barnen ska bli mätta. Där daltas det inte med barnen. När Helen bodde i Etiopien slogs hon av drivkraften hos den unga befolkningen. Hon berättar om hur de tar vara på de små resurser de har och kämpar hårt för att skapa sig en livskraftig tillvaro.

Hur ska vi skapa ett mer företagsamt, entreprenörsdrivet klimat bland unga i Sverige? Går det eller är det för sent?

Om vi fortsätter som idag riskerar vi bli fat cats som bryskt vaknar upp om tjugo år - feta, trötta och utan gnista - och inser att vi blir omsprungna i välstånd och konkurrenskraft av mer företagsamma länder.

Nyhet - Publicerad 2013-01-31 av Sofia Hagelin

Ingen passion - inget företag

Sofia funderar kring vad som egentligen får henne att sitta och sy i knappar till halv fyra på morgonen. Utan glöden och viljan hade det aldrig hänt.

Passion tror jag är a och o i entreprenörskap. När jag träffar andra företagare så känner jag genast av den. Det finns en glöd i blicken och en glädje och lust när entreprenörer berättar om sitt företag. Jag tror det är något alla vi företagare har gemensamt. Hur skulle man annars orka? Varför skulle man annars slita som ett djur och kämpa på trots motgångar? Vad annat skulle få en att bita ihop och bara köra på trots att pengarna sinar i kassan? Det är en glöd, en passion och ett jävlaranamma som driver oss framåt. Utan passionen – inget företagande menar jag.

Mitt första jobb var på Canal Digital med ansvar för marknadsföring av lanseringen av digital TV. Det gick bra på företaget, jag hade fantastiska kollegor, en chef jag lärde mig massor av och kul arbetsuppgifter, men ändå fattades mig något. Det tog mig ett år att inse varför jag aldrig riktigt trivdes - jag ser ju aldrig på TV. Jag kände absolut ingen passion för produkten.

Idag känner jag en omättlig lust till mitt arbete. Jag känner så starkt för min sak – att rädda sticktraditionen från Lovikka vidare in i framtiden. Ibland skrämmer det mig lite att jag kan bli så maniskt besatt. Inget står i min väg. Jag arbetar jämt. Sitter uppe och printar pressmeddelanden och syr i knappar till halv fyra på morgonen. Flera kvällar i sträck. Och varför det? Jo, för mormor Märta (som är ifrån Lovikka). Mitt hjärta slår för mormor Märta, hennes stickning, damerna i husmodersföreningen och för att sticktraditionen ska leva vidare i framtiden. Det är för dem jag gör detta, vilket ger mitt företagande en drivkraft som är så mycket starkare än kronor och ören. Och det tror jag är helt avgörande för att mitt företag ska växa och bli framgångsrikt.

Vad är din passion?

Nyhet - Publicerad 2012-11-22 av Sofia Hagelin

Företagsflow är bättre än droger

Ibland händer det, och att vara hög på sitt företag slår allt annat.

Nu har jag flow. Älskar det. Det händer så mycket bra saker i företaget. Jag börjar få momentum. Grym press med omslag på flertalet magasin, rätt kändisar som bär kläderna, fjärde ordern i säsong från Japan, och ett stort intresse från återförsäljarna. Och viktigast av allt – en helt fantastisk ny vinterkollektion för 2013 börjar ta form. Jag har aldrig varit så stolt som nu. Sover bara några timmar per natt, telefonen ringer hela tiden, mejlkorgen är överfull, men jag är så taggad och glad och känner mig odödlig. Jag behöver inga droger, jag är hög på mitt företagande.