Nu har jag drivit Heart of Lovikka i tre år. De flesta svenska modeföretag blir inte gamla och enligt den statliga utredningen Moder Svea är en tredjedel borta redan efter tre år och hälften försvunna efter sju.
Och jag kan krasst konstatera att det inte är en enkel marknad jag gett mig in på. Modebranschen är överetablerad med designermärken. Nyetablerade designermärken är beroende av inköpare som handplockar butikernas sortiment. Och under tuffare tider är det säkra klädkort från välkända varumärken som gäller – då blir det allt svårare för oetablerade märken att uppvakta svårflirtade inköpare.
Jag är fast besluten att bli ett av de där företagen som överlever sjuårsdagen. Och nu känns det faktiskt som att den initiala uppförsbacken börjar plana ut och snart kommer det rassla till och ta ordentlig fart utför. Tanken är hisnande.
En moderevolution är på intåg. Kunder är alltmer medvetna och kräsna. Man vill shoppa kläder som håller och man köper färre trendplagg. Jag tror jag att det gynnar märken som satsar på hög kvalitet och lättburna klassiska snitt som funkar säsong efter säsong. Dessutom ökar kraven på hållbarhet, kunderna gillar närproducerat, ekologiskt och klimatsmart. Man är trött på massproducerat från Kina och väljer hellre något handstickat från Estland.
Tre års investering i att bygga varumärket börjar ge resultat. Alltfler känner till Heart of Lovikka. Alltfler butiker är intresserade av inköpsmöten. Nu lanserar vi märket i Japan och Norge och introduktionerna har gått lysande. Så snart, snart, snart hoppas jag kunna plocka ut min första lön på tre år. Och vet du vad jag ska köpa då? En kompaktkamera med Leica-objektiv och retrolook och en sjukt snygg handväska. Och så ska jag fira med mina bästa vänner och min man med champagne på finkrog i stan. Ja, så ska det bli.
