– Det var en chock, säger Görans Sandberg, rektor på Umeå Universitet som var mottagare av gåvan.
Chockade är det fler som blivit. Att ge bort egna pengar till verksamheter som finansieras med allmänna medel är inte helt lätt att ta till sig. Särskilt inte i ett land som uppfostrat sina medborgare att det är staten som bäst sköter finansieringen av det mesta från barnomsorg till sjukvård, utbildning och kultur.
– Gåvan till universitetet var en helt privat insats, säger Krister Olsson. Helst hade jag inte velat offentliggöra det, utan det var universitetet som gick ut och berättade. I en så förhållandevis liten stad som Umeå är det störande med den typen av offentlighet. Alla blir på sin vakt och undrar om jag gjort det för egen vinning.
Och några egna monument, statyer eller byggnader som bär hans namn vill han inte ha. Det räcker med att det egna fastighetsföretaget Balticgruppen får rättmätig uppskattning för sina insatser i staden och för att företaget hjälper till att hålla igång näringslivet och – i förlängningen av det – samhället och välfärden. En av de senaste gåvorna (ja, de där 100 miljonerna är bara en del av ett återkommande donerande) var 20 miljoner som finansierade 120 sommarjobb till Umeås unga.
Inte heller den gåvan gick att hålla hemlig. Nu handlade det dessutom om något så konkret som att göra en insats mot ungdomsarbetslösheten – en självklar offentlig angelägenhet enligt en del forskare och politiker, som höjde varningsflagg för att staden hamnat i knäet på kapitalet.
Men Marie-Louise Rönnmark, kommunalråd (s) i Umeå är inte särskilt orolig.
– Man måste samarbeta med varandra för att utveckla en stad, säger hon i en intervju med Radio Västerbotten.
I det samarbetet skulle Krister Olsson gärna se att de snabba beslutsgångar som näringslivet har, tillsammans med viljan att hjälpa till, premierades på något sätt, till exempel genom skattemässiga fördelar.
– Ungdomsarbetslösheten är ett gigantiskt problem som politikerna inte värderat tillräckligt mycket hittills, säger han. Jag såg möjligheten att göra en snabb punktinsats men det tog stopp direkt när jag kontaktade Arbetsförmedlingen. Det är en statlig verksamhet som inte får ta emot gåvor. Men via socialförvaltningen i Umeå kommun gick det att sy ihop en lösning. Idealsituationen vore att politikerna skapar möjligheter och företagen gör en kort, effektiv insats som de får ett skatteavdrag för. Det gagnar både den som ger och dem som får. Det behövs verkligen en diskussion i det här ämnet.
Krister Olsson generositet har dock gränser. De som skickar tiggarbrev får ingen framgång, inte ens om det är kommunen som står som avsändare. Förra året ”ombads” Balticgruppen att satsa fem miljoner i en planerad miljögala. Umeå kommun ville sätta staden på kartan med gäster som Al Gore och rockgruppen U2. Det blev nobben med hänvisning till att planerna och finansieringen var helt orealistiska.
Svaret lät inte vänta på sig när politikerna gnisslade tänderna offentligt i media över att Balticgruppen inte ställde upp.
Därmed missade de säkerligen också den avgörande faktor som driver en människa att donera egna pengar till något som också kommer andra till gagn: Möjligheten att välja själv, efter eget hjärta och egen känsla.
– Ja, det är mycket känslor inblandade. När vi frigjort de 100 miljonerna tittade vi på olika möjligheter, bland annat att donera till något kommunalt projekt, men det kändes inte rätt. Universitetet däremot betyder väldigt mycket för Umeå, alltså var det där vi skulle satsa pengarna.
Kanske kan det bero på att Krister Olsson själv inte har annan utbildning än ”livets hårda skola”. Uppväxt i en utpräglad företagarmiljö i Storuman i Västerbottens inland och med en bakgrund från livsmedelsbranschen, VVS och skogsindustrin, erfarenheter som idag lett fram till Balticgruppen och positionen som den största privata fastighetsägaren i Umeå.
Det kan å andra sidan lika gärna bero på att entreprenören Olsson känner sig hemma i den kreativa miljön i akademierna. Men framför allt, han valde att donera sina pengar till en verksamhet som både ligger honom varmt om hjärtat och som betyder något för många andra människor.
Det går att fördjupa sig ytterligare i vilka drivkrafter som styr gåvorna. I stadsdelen Umedalen finns idag en skulpturpark finansierad av Krister Olsson. Den lockar årligen drygt 20 000 besökare och har placerat Umeå på kartan som ett centrum i Sverige för skulptural konst. Donationen får ytterligare en dimension av det faktum att det är Krister Olsson som personligen valt ut konstverken.
– Jag är övertygad om att god kultur leder till högre livskvalitet. Det gör att gåvor som den till skulpturparken handlar uteslutande om att jag går på min känsla.
Balticgruppens donationer till idrotten, bland annat subventionerar företaget biljettpriserna när damfotbollslaget Umeå IK spelar, ligger dock till del på ett annat plan.
– Dels är jag idrottsintresserad, dels ligger idrott nära företagets verksamhet så där finns en nyttoaspekt, det tänker jag inte sticka under stol med.
Å andra sidan går det aldrig att ägna sig åt filantropi och donationer med baktanken att tjäna på det.
– Nej, aldrig, jag skulle inte ens försöka att räkna hem en donation. Jag skänker pengar till verksamheter där jag har ett eget genuint intresse. När det gäller universitetet lägger jag mig inte i var pengarna går, jag yttrar mig inte ens i frågan.
Däremot är det inte svårt att räkna på vad donationer kostar. De 100 miljoner som Krister Olsson skänkte till Umeå universitet var i vanlig ordning skattade både i företaget och privat innan de var klara att ge bort. Följaktligen var de egentligen värda betydligt mer än den avsevärda summa som till slut överlämnades till den chockade Göran Sandberg.
– Anledningen till att jag kunnat skänka bort pengar är att jag tjänat ännu mer pengar. Och jag har aldrig lyckats skämmas för att det är mätenheten på att det jag gör fungerar.
Krister Olsson efterlyser därför ändrade skatteregler för gåvor, likt de som finns i andra delar av världen. Att kunna göra avdrag för donationer skulle, som han ser det, öka antalet mecenater och filantroper här i Sverige.
– Då skulle vi kunna göra punktinsatser där de gör mest nytta. Ett generellt givande tror jag inte på, de ska vara specialiserade gåvor med tydligt fokus. Pengarna till universitetet ska användas under tio år, skapa snabb effekt och sedan är de slut. Att bilda en fond hade tagit för mycket tid och gett för lite utdelning.
Krister Olsson är övertygad om att det finns ett intresse för filantropi hos de flesta företag. Kan de personliga donationerna och den sponsring som Balticgruppen genomför mana till efterföljd hos andra är det bra. Ett företag som låtit sig inspireras är kommunikationsföretaget Heja! som inrättat ett stipendium på 10 000 kronor till en ung entreprenör som vill bygga sin framtid i Umeå.
– Jag tror att Krister Olsson har ett djupt och ärligt engagemang i för den miljö han lever och verkar i, skriver vd:n Mattias Önell i ett debattinlägg. Alla har vi inte 100 eller 20 miljoner. Men låt oss bidra efter bästa förmåga för att stärka bilden av det framtida Umeå som en stad där näringslivet prioriteras.
Det skulle ha kunnat vara Krister Olsson själv som sagt det med hänvisning till sin egen övertygelse att det som är bra för Umeå är bra för Balticgruppen och näringslivet i stort. Själv är han rädd att inte hinna med allt som fortfarande är ogjort.
– Så det blir nog någon större donation till. Men om det blir offentligt är en annan sak. Det räcker att jag vet om var gåvorna har gått.
TEXT: Anders Carlsson
FOTO: Björn Wahnatalo och Scanpix
Prenumerera på nyheter från denna sida via RSS