När Christina Wahlström startade Mama Mia 1988 var det en av de första privata mödravårdsmottagningarna i Sverige. Egentligen hade hon trivts med själva arbetet som barnmorska inom landstinget men hon såg möjligheter till förbättringar och fick inget gehör.
– Det var helt omöjligt. Det är en värld där man inte vill ha förändringar. Jag var trött på landstinget då och det är jag fortfarande. Det finns fantastiskt duktiga människor som jobbar där men organisationen är alldeles för rigid.
Mammorna berättade för henne att de upplevde mödravården som oflexibel och hierarkisk att det var sjukvården som bestämde, och att det var bara att rätta sig efter det. Det här ville Christina Wahlström ändra på.
Mama Mia hade från starten längre öppettider med bland annat kvällsöppet, för att göra det lättillgängligt. Personalen organiserades i team med läkare, barnmorskor, psykologer som tillsammans arbetade med familjen, allt under ett och samma tak.
– Mammorna skulle kunna ta blodprov, träffa läkare och göra ultraljud på samma ställe. Och när de fött barn skulle de kunna gå till samma läkare eller barnmorska för till exempel gynekologiska besvär. Det var jätteviktigt för att skapa kontinuitet.
Christina Wahlström ville bygga upp en bra dialog med mammorna, vilket var något hon saknat inom landstinget. Och helhetstänkandet var viktigt. Allt på Mama Mia kretsar kring familjen och de små och stora bekymmer som dyker upp. Det ska vara ett ställe där man känner igen sig och känner sig bekväm, anser hon.
– Det är ju inte bara en livmoder som kommer in utan en kvinna och hennes familj. Under åren har männen blivit allt viktigare och därför har vi även börjat med husläkare på en av våra mottagningar, och fler ska de bli.
Det Christina Wahlström tycker har varit jobbigast med att driva privat företag inom vården är att hon upplever att villkoren är så mycket sämre jämfört med landstingen.
– Det är så självklart att det ska vara lika villkor, och det kan kännas trögt att jobba med orättvisorna. Det är också jobbigt att vi förhandlar med landstinget som samtidigt är våra konkurrenter.
Det viktigaste för landstingspolitikerna är att se till vad som är bäst för befolkningen, att det finns valfrihet och mångfald, och att skattemedel används så bra som möjligt, anser hon.
– Flytta ut all vård som inte kräver sjukhusets resurser till primärvård, så kan fler verkligt sjuka få plats. Utnyttja sjukhusets operationssalar dygnet runt för planerade operationer. Släpp in privata vårdgivare i sjukhusens lokaler.
Hon har föreslagit att landstingen ska lyfta ut upphandlingar och beställarkontor och lägga i en neutral organisation med ekonomer, jurister och sjukvårdsfolk.
– Då skulle de kunna titta över hur det ska se ut i hela landet så att det blir rimligt för alla medborgare. Vad måste ligga på sjukhuset och vad går att lägga utanför?
En stark drivkraft för Christina Wahlström är att skapa rättvisa villkor i samhället. Att alla medborgare har rätt till bra vård, och att det finns privata alternativ oavsett var i landet man bor.
– Det viktigaste är att få en förändring så att vi har råd med sjukvård för funktionshindrade och riktigt sjuka människor. Om vi ska slarva med pengarna som vi gör idag kommer de som är svårt sjuka att drabbas hårt framöver.
Christina Wahlström är övertygad om att mycket inom sjukvården går att göra ”oändligt mycket billigare” än idag utan att sänka löner eller spara på personal.
– Den kapacitet och kompetens som finns hos bland annat barnmorskor och sjuksköterskor utnyttjas inte. Läkarna gör alldeles för mycket av sådant de inte skulle behöva göra.
Hon menar att mer inom mödravård och förlossning skulle kunna skötas av barnmorskor och sköterskor. Det skulle dessutom höja deras status och på sikt även lönerna.
För två år sedan tog Christina Wahlströms dotter över som vd för Mama Mia. Själv är hon styrelseordförande och agerar bollplank åt dottern, men nu vill hon jobba mer inom politiken.
Bland annat driver hon frågan om att minska antalet platser där det finns förlossningskliniker i Stockholm. Inom samma sjukhus skulle det finnas flera kliniker med olika huvudmän och på så sätt skulle dagens sju platser kunna minskas till två eller tre. Hon är övertygad om att det blir både bättre och billigare för samhället.
– Forskningen skulle utnyttjas bättre, vi skulle kunna samverka mer och ha större kapacitet när det gäller läkare och neonatalsköterskor som idag är en bristvara.
För Christina Wahlström är det självklart att ett vårdföretag ska kunna gå med vinst och den som satsat på den långa utbildning som krävs för jobbet får en rimlig ersättning för det.
– Klart att man måste få tjäna pengar på att ha ett yrke inom vården. Vi har en god lönsamhet och det är vi värda eftersom vi gör ett enormt bra arbete som sparar pengar åt landstinget.
Mama Mia har återinvesterat större delen av sina vinster i utbildning för personalen, nya maskiner och i fem nya mottagningar. Vinsten hänger också ihop med kvaliteten, slår hon fast.
– De företag som hela tiden uppmärksammar när något i verksamheten är onödigt dyrt blir lönsamt. Och ett företag som går med vinst kan ge personalen mer utbildning vilket i sin tur borgar för bättre vård.
Hon upplever att landstinget ofta varit kritiskt och även om det ibland har känts trist så har det oftast triggat henne.
– Sticker man ut hakan är det lätt att bli kritiserad men visar man att verkligen vill något vinner man ändå respekt i längden, även hos de som inte gillar privat vård.
När Christina Wahlström blickar framåt ser det ljust ut. Det är många som vill samverka med Mama Mia och företaget fortsätter att växa och frodas. Och även om hon inte är vd längre kan hon inte släppa sin dröm att driva en egen privat förlossningsklinik i Sverige. Den skulle vara uppbyggd på ett helt annat sätt än idag. Personalen skulle jobba i team och mammorna skulle redan känna dem när de kom in för att föda, och vara väl förberedda både mentalt och fysiskt. Men om det ska bli verklighet måste landstingspolitikerna våga öppna sjukhusets lokaler för privata vårdgivare.
– Jag skulle så gärna vilja få visa hur oerhört mycket bättre en förlossningsklinik kan vara. Det är mitt mål. När vi pratar om det säger vi att vi vill ha kliniker i Paris och New York också. Än så länge är det på skämt men man vet ju aldrig…
Karin Myrén
