När Christer Andersson sökte uppe Katja Tamner den där dagen sommaren år 2000 hade de inte varit tillsammans länge. Katja berättar:
– Redan efter tre månader fick jag frågan; ”Ska vi starta friskola tillsammans?” Jag behövde lite betänketid, som man behöver ibland. Men det kändes rätt naturligt, det gjorde det.
Det som hade föregått detta originella ”frieri” var en tankeprocess där Christer Andersson funderat mycket över bristerna i den svenska skolan och vad han kunde göra för att åtgärda dem. Han hade fått en idé om hur han ville att skolan skulle vara och hur den borde drivas. Nu ville han ha med Katja Tamner, som jobbade som gymnasielärare i matematik och naturkunskap på den kommunala Nicolaiskolan i Helsingborg. De hade träffats första gången under våren 2000.
– Allt hade sin upprinnelse i min erfarenhet som svensklärare och någon mån religionslärare, förtydligar Christer. Jag anser att många elever som lämnar gymnasiet inte har tillräckliga kommunikativa färdigheter.
Att bli företagare innebar naturligtvis ett visst mått av risktagande och ett stort åtagande, särskilt som Katja och Christer inte ville dra på sig skulder och därför måste fylla klassrummen med elever från dag ett. Men det var liksom en deal, som Christer uttrycker det, ett commitment från hans och Katjas sida att dra igång. De trodde stenhårt på friskolan och det andra fick de ta sedan.
Idén att bli sin egen hade legat latent en längre tid, kanske ända sedan den dagen då Christer Andersson berättade för sin mamma att han skulle driva skola. Då var han 13 år gammal.
– Den utlösande faktorn var nog viljan och behovet av att få formulera sin framtid. Att inte vara beroende av andra. Sedan är det klart, att bygga något från grunden har ju sin charm också. Att förvandla något från idé till realium, säger han.
Förberedelserna tog mycket tid, inte minst för att företagarparet inte ville lämna något åt slumpen när de ansökte om att få starta skola. Den 22 oktober 2001 fick de sitt godkännande och hösten 2002 slog skolan upp portarna i centrala Helsingborg i en gammal tegelbyggnad som anpassats efter verksamhetens krav.
Egentligen borde det stå ”Välkommen till Campeon” på skylten ovanför porten. För det är precis så det känns när man kliver in. Alla är välkomna att besöka skolan: Nya elever, gamla elever, föräldrar, politiker och debattörer som anser att friskoleförtagare bara skor sig på skattebetalarnas bekostnad. Här finns inga konstigheter, inget att dölja.
Det hektiska företagsbyggandet fortsatte en tid till.
– Jag och Katja gjorde i princip allt. Vi kunde inte undervisa i allt, men vi höll i så mycket undervisning som möjligt. Vi städade, tog hand om elever. Vi bodde väldigt mycket på skolan, vi övernattade. Efter ett tag slutade vi att räkna timmar eftersom det var så oerhört mycket tid vi lade ned. Samtidigt var det en investering vi gjorde i verksamheten, det att vi förstår vad som krävs för att driva en skola. Det använder vi fortfarande idag, säger Christer Andersson.
Samtidigt gled de två in i sina nya yrkesroller. Katja är rektor och Christer vd. Men rollfördelningen var aldrig ristad i sten. Katja berättar att de till en början hade samlat en grupp lärare och några personer från näringslivet för att hitta en lämplig ledning för skolan.
– Men till slut blev det bara vi två kvar eftersom det är så väldigt mycket tid man måste investera i verksamheten, säger Katja Tamner.
– Jag har mer koll på dagar och veckor. Christer är lite mer visionär, han har mer koll på månader och åren. Jag har vissa anlag som gör att jag är bättre lämpad att vara rektor.
Det märks att de två har ett nära samspel och kompletterar varandra som entreprenörer. De skojar, munhuggs och är inte rädda att säga vad de tycker, som när Christer Andersson mitt under intervjun bestämmer sig för att mediecoacha Katja. Det tar hon med ro, och de två hamnar i en öppenhjärtig diskussion om den seglivade vinstfrågan. Hur ska man egentligen förhålla sig till den? Mer till det senare.
Deras roller har också förändrats över tid. En ny biträdande rektor ska avlasta med det administrativa och på det sättet frigörs resurser så att Katja och Christer kan arbeta mer utåtriktat, inte längre vara ”gisslan” på skolan.
Christer säger att han och Katja i grunden är flexibla varelser, egenskaper de hade stor nytta av under de första åren.
– Det handlar mycket om ömsesidig respekt och förståelse för att livet har sina upp- och nedgångar. Ibland när det kärvar så måste man kämpa lite hårdare. Det är vi duktiga på.
Katja och Christer jobbar fortfarande som lärare och har daglig kontakt med eleverna. Båda säger att det är viktigt att de och de andra lärarna på skolan kan namnen på alla eleverna. När Christer visar runt på skolan stannar han ofta och småpratar med eleverna, som denna dag återkommer efter lovet. ”Vad har du gjort… jobbat?” ”Hur var det i Kanada?” Frågorna haglar, liksom skämten.
Ett mått på skolans popularitet är att cirka 20 procent fler elever söker till Campeon än vad skolan har plats för.
Men vad är det egentligen som företagarduon gör så bra?
Mycket handlar förstås om att erbjuda eleverna bra undervisning. Här har Katja många tankar. Hon säger att lärarna både ska vara inspiratörer och provokatörer och hon vill att eleverna reflekterar kring sitt eget lärande. På Campeon får de möjlighet att skaffa sig en väl fungerande studieteknik inför högskola och universitet. Att eleverna äger sina egna böcker är också en självklarhet, liksom att skolan investerar i den senaste tekniken. Lärarna undervisar kortare tid än på andra skolor, 15 timmar mot normala 17-18 timmar.
Det finns inte en undervisningsform som funkar för alla elever, förklarar Katja Tamner.
– Ett av de bästa betyg som vi får när eleverna lämnar skolan är när de säger att här hade vi en varierad undervisning. Då blir jag glad, säger hon.
Grunden för verksamheten är förstås skolpengen. I princip ska kommunala skolor och friskolor få lika stora resurser, men verkligheten ser annorlunda ut. Christer Andersson räknar med att en friskola har fem- tio procent mindre att röra sig med än en kommunal skola.
Böcker till alla elever, den senaste tekniken, kortare undervisningstid och mindre pengar att röra sig med… hur går det ihop?
Det gäller att ha fulla klasser under tre årskurser, förklarar Christer, och att vara försiktig med pengar. Campeon är en smidig och vältrimmad organisation. Det finns en beredskap hos de anställda att själva ta tag i uppgifter som inte faller inom deras ansvarsområden. Det handlar om stora som små saker.
– Det är naturligt för en rektor här att, om hon går förbi en kaffefläck, böja sig ned och torka upp. Hon går inte in och rapporterar och kallar in städpersonal. Det handlar om ett omedelbart seende, en split vision, säger han.
Christer Andersson har många synpunkter på att Helsingborgs kommunala skolor gynnas ekonomiskt. Men det gäller att välja sina strider.
– Skulle vi lägga för mycket tid och energi på detta skulle vi tappa fokus, så vi retar dem istället genom att fortsätta att bedriva en framgångsrik verksamhet och göra vinst, säger han.
Han är medvetet provokativ efter alla år av diskussioner om friskolor som tar ut ”övervinster”. Christer och Katja vet att de har en bra verksamhet och då är vinsten ett kvitto på det. Att ständigt behöva bevisa att man har ett ärligt uppsåt är tröttande.
Katja förlänger resonemanget:
– Till dem som inte tycker att vi ska ta ut vinst vill jag säga: Välkommen hit för att se hur vår verksamhet ser ut. Har man en god verksamhet där elever trivs, där lärare har det bra, får den kompetensutveckling och fortbildning de behöver, så ser jag vinst som en naturlig del.
Christer är övertygad om att konkurrensen från friskolor gör att även den kommunala skolan blir bättre, men för att utvecklingen verkligen ska ta fart krävs det att de stora aktörerna kliver in på banan i större utsträckning. Det kommer de inte att göra om det införs någon form av vinstbegränsning.
Idag utgör friskolor 25 procent av skolmarknaden. Det måste upp till minst 30-40 procent, anser Christer Andersson.
Även för Christer och Katja är förstås pengar en viktig drivkraft, men inte den enda.
– Drivkrafterna är nog de samma som fanns en gång i tiden. Att själv formulera en idé och se till att den utvecklas. Under resans gång har vi modifierat och delvis ändrat vår ambition men grunden finns kvar, att skapa en skola som vi kan vara stolta över och som ungdomarna känner är den bästa för dem.
Nu har det gått över tio sedan Katja sade ja till att bilda firma med Christer. Det har varit en lärorik företagsresa, men frågan är förstås om de två också har hunnit med att gifta sig.
– Vi lever än så länge i synd – och njuter av det, säger Christer, och skrattar.
Sedan lägger han till att han inte har några invändningar mot äktenskapet som sådant men att andra prioriteringar har präglat Katjas och han liv. Men vem vet?
Även Katja är diplomatisk i sitt svar. Hon säger att hon och Christer har levt i 139 månader tillsammans och att det ”i sann jämställdhetsanda” kanske är hon som bör ställa frågan denna gång…
Som sagt, vem vet? Vad som dock är säkert är att deras gemensamma engagemang i företaget kommer att bestå ett tag till:
– Att driva företag är att hela tiden stöta på motgångar och vända det till framgång, säger Christer. Och är man två, så går det så mycket lättare.
Prenumerera på nyheter från denna sida via RSS