Det har inte ens gått ett år sedan den 2:a maj förra året när Andreas Hellgren miste en av sina bästa vänner och samtidigt fick allt ansvar för företaget med 40 anställda. Fem år tidigare hade han startat Umeå Entreprenad tillsammans med Peter Gustafsson. Företaget, ett av Umeås anläggningsbolag som gräver upp gator, lägger ner ledningar och asfalterar om, hade haft en drömstart med flera stora uppdrag och nyanställningar.
De hade hittat ett framgångskoncept med Peter Gustafsson som bolagets ansikte utåt. Han var tio år äldre och karismatisk. Andreas Hellgren, ingenjören, trivdes med sin mer tillbakadragna roll där han arbetade med anbudsberäkningar, kontakter med entreprenörer och att bygga upp bolagets organisation. Men allt ändrades den där vårdagen i Hemavan då Peter Gustafsson omkom i en skoterolycka.
– Vi hade träffats samma dag uppe vid Tärnasjön, snackat och fikat lite. När jag samma kväll fick veta att han dött kändes det väldigt overkligt. Många tankar snurrade i huvudet, säger Andreas Hellgren.
När de bildade företaget tog de i ett kompanjonavtal upp hur de skulle hantera bolaget om en av dem dog.
– Så här i efterhand kan jag konstatera att vi hade behövt diskutera ingående exakt vad som skulle hända om någon av oss dog. Vad händer till exempel med familjen om alla konton är gemensamma och alla tillgångar stryps för den som dör? säger Andreas Hellgren.
Någon krisplan att luta sig mot hade han inte. Istället litade han på sin magkänsla. Dagen efter olyckan körde han hem några av Peter Gustafssons nära vänner i Peters bil. Samtidigt hade han sett till att företagets 40 anställda informerades via telefon om vad som hänt och sammankallat till en minnesgudstjänst på kvällen.
– Jag försökte berätta så detaljerat jag kunde om dagen då Peter dog. De skulle ju få 1 000 frågor om vad som hänt av människor i sin omgivning och att inte kunna svara på dem leder bara till frustration, säger Andreas Hellgren.
I foajén på kontoret ordnades en minnesplats med bild av Peter Gustafsson, blommor och kondoleans kort. Andreas var noga med att finnas på plats för att svara på personalens frågor eller bara prata. De som ville erbjöds stödsamtal från Sankt Lukas Stiftelsen. Under tisdagen samlades alla anställda igen, men den här gången på företaget.
– Direkt konstaterade jag att vi fortsätter att köra på som vanligt med mig som vd. Det fanns ju jobb som måste göras. Men det är klart att för mig så blev det inte så mycket producerat de där första dagarna efter olyckan.
Alla kunder fick ett brev där Andreas Hellgren förklarade vad som hänt, att han och de anställda kämpade vidare och att de var välkomna att ställa frågor om de undrade över något. Perioden fram till semestrarna liknar Andreas Hellgren vid en överlevnadsperiod. Uppdrag kulle slutföras, personal tas om hand samtidigt som han skulle träda in i rollen som företagets ansikte utåt.
– Nu blev ju vd-rollen ett påtvingat beslut eftersom jag trivts i bakgrunden. Men jag tycker faktiskt att det funkat bra. Med tiden har jag vuxit in i den.
Kontakterna med lokalmedia tyckte han mest var plågsamt även om han idag ser fördelarna att snabbt kunna informera om vad som hänt i företaget till väldigt många människor.
En vecka efter olyckan flyttade han in sina saker i Peter Gustafssons rum tillsammans med minnesbordet från foajén.
Mitt upp i alltihop hade han den egna sorgen att ta hand om.
– Jag var noga med att fortsätta må bra. Sorg och affärer gick in i varandra. Min familj såg till att jag pratade och inte stängde in mig och kraschade helt, säger Andreas Hellgren.
Sommaren blev ett välbehövligt uppehåll och när hösten kom drog de igång den nya organisationen med Andreas som vd. Sina tidigare arbetsuppgifter lades över på kollegan Erik Mårtensson, idag produktionschef.
Andreas Hellgren konstaterar att händelsen är en viktig, om än ovälkommen, erfarenhet.
– Jag tycker att vi på företaget blivit stärkta som grupp av händelsen. Peter finns fortfarande med i företaget på så vis att vi ofta pratar om honom. Jag tror det är oerhört viktigt att våga prata om det som hänt i stort och smått – det är så man kommer vidare.
Prenumerera på nyheter från denna sida via RSS