Jag driver min egen lilla firma sedan ett halvår tillbaka, efter att ha sålt mitt förra företag i höstas. Jag är, som det kallas – soloföretagare. En sådan där utan anställda.
Sådana som jag som fixar inte sysselsättningen - ja förutom till mig själv då. Det är inte enmansföretagare som får arbetslösheten att minska. Men jag är faktiskt inte sugen på att ha anställda igen. Mitt förra företag hade tre förträffliga medarbetare - och det var trevligt att ha en egen liten klunga. Men det var också pressande att ha tre löner att betala ut varje månad, frågor om schemaläggning, lönesättning och allt det där. Och gick det dåligt - vems lön var det som fick stryka på foten? Jo, min så klart.
För att växa måste man ju oftast anställa. Och medarbetare bidrar till att företaget expanderar, gör vinst, utvecklar bättre erbjudanden. Jag vet allt det där. Men jag är så himla nöjd med min lilla enmansshow.
Vi är över 100 000 ensamföretagare i Sverige. Tänk om alla dessa skulle tänka i andra banor än jag? Att vilja expandera och satsa. 25 procent av arbetslösheten – puts väck!
Ett spännande tankeexperiment. Men vet du, jag tror att incitamenten för att växa inte riktigt finns där. När lönekostnaderna är höga, bolagskatterna likaså och premien för framgång låg, varför satsa och expandera? Lite deppigt men sant. Jag har det bra på egen hand.
Så herr finansminister et al, vill du få oss ensamföretagare att börja steppa, så har ni receptet ovan. Under tiden, kommer jag inte anställa utan trivas vidare i min enmansshow. Så det så!
Prenumerera på nyheter från denna sida via RSS