Flera företagare har hört av sig efter artikeln ”Manar till upprop mot godtyckliga inspektioner” som publicerades i förra numret av Entreprenör. Fabian Flink, som driver Brödboden i Enköping, är en av dem. Han berättar om livsmedelsinspektörer som far med osanning och fakturerar för tillsynskontroller som de inte utför. Kommunen bestämde att Fabians bageri behövde åtta timmars tillsyn per år.
– Fråga mig inte hur de kom fram till det. Det har hänt att inspektörerna inte har varit här på två år, men ändå tagit betalt för åtta kontrolltimmar varje år. En timme av inspektörernas tid kostar mig drygt 1 000 kronor. Jag har alltså hostat upp 16 000 kronor utan någon som helst motprestation, säger han.
Även i de fall då inspektörerna faktiskt har åkt ut och gjort tillsynskontroller kostar ett kort besök företagen stora summor.
– Det vanliga är att inspektörerna kommer hit två timmar per år och debiterar åtta kontrolltimmar, det vill säga omkring 6 000 kronor för mycket. Jag har inget emot timavgiften, den är säkert rimlig. Däremot blir jag förbannad när jag får betala för en tjänst som de blankt struntar i att leverera. Det påminner väldigt mycket om bluffakturor, säger han.
Ett krögarpar i Mellansverige hörde av sig till Entreprenör och berättade en liknande historia. De har dock valt att vara anonyma på grund av rädslan för repressalier i form av hårdare inspektioner.
”Vi betalar 7 500 kronor om året till kommunen för miljö- och hälsokontroller. Denna avgift är obligatorisk oavsett om kommunen utför kontrollerna eller inte. Under de senaste fem åren har vi haft två kortare kontrollbesök. Vi har alltså betalat 37 500 kronor för två tillfällen. Det är orimliga avgifter till höger och vänster”, berättar de.
Tyvärr är de inte ensamma om problemet. Enligt en undersökning från Näringslivets regelnämnd, NNR, har 27 procent av landets kommuner tagit betalt för en inspektion som aldrig har genomförts. De senaste 20 åren har inspektörer tagit ut minst två miljarder kronor för arbete som de inte har utfört.
Dessutom är Fabian Flink kritisk mot inspektörer som febrilt letar efter brister på detaljnivå, trots att åtgärder och förebyggande arbete görs. Han anser att många inspektörer har missuppfattat sitt uppdrag och misstolkar lagen.
– Vi företagare måste våga sätta ned foten och överklaga beslut. Annars kan inspektörerna komma med vilket humbug som helst, säger han.
2006 trädde EU:s nya livsmedelsförordning i kraft. Tanken var att regelverket skulle bli flexiblare och inte fokusera så mycket på dokumentation över mått, antal handfat, grader, godkända material och så vidare.
– Det innebär egentligen fantastiska möjligheter. Problemet är bara att det har öppnat för godtyckliga bedömningar. Många inspektörer förstår fortfarande inte hur de ska tolka den nya lagen, vilket slår hårt mot oss företagare, säger han.
Enligt Fabian Flink grundar livsmedelsinspektörerna mycket av sin tillsyn på rent tyckande. Vid varje kontroll ska inspektören bedöma om verksamheten uppfyller lagstiftningen eller om det finns några avvikelser som måste åtgärdas. Dessa avvikelser och iakttagelser noteras i en kontrollrapport. Kontrollrapporten har inte något juridiskt värde, utan är bara en tjänsteskrivelse.
– Ändå är det vanligt att inspektörer ger sken av att man är tvungen att åtgärda allt som står i kontrollrapporten för att slippa ett föreläggande. Det stämmer inte, man måste få ett formellt beslut som går att överklaga, säger han.
Fler har reagerat mot godtycket i livsmedelsbranschen och frågan diskuteras nu i landsbygdsdepartementet. Fabian själv har suttit med vid dessa möten och anser att tonen är bra men att det går för långsamt.
– Vi företagare måste våga sätta ned foten och överklaga beslut. Bara så kan vi skapa förändring, säger han.
