Den nya svenska modellen

De vanligaste begreppen:

LOV
Lagen om valfrihetssystem, LOV, infördes 2009 för att ge medborgare möjlighet att välja mellan olika leverantörer av tjänster inom vård och omsorg.
Kommunen eller landstinget sätter upp krav på vad de vill att utförare av en tjänst ska leva upp till. Därefter är det fritt för företag att ansöka, och alla som uppfyller kraven har rätt att bli ett valbart alternativ. För varje brukare får företagen ett fastställt belopp att disponera för att driva sin verksamhet. Sedan 2010 ska alla landsting ha valfrihetssystem inom primärvården medan det för kommunerna fortfarande är upp till var och en. Enligt Sveriges kommuner och landsting hade 118 kommuner av 290 infört LOV våren 2012 och ytterligare 51 hade fattat beslut om införande. Främst tillämpas LOV inom äldreomsorgen i kommunerna.

Entreprenad
Kommunen eller landstinget lägger ut driften av en verksamhet på en privat leverantör enligt ett avtal som ofta sträcker sig över flera år. Den här typen av upphandling sker genom lagen om offentlig upphandling, LOU, och innebär att utföraren är garanterad en viss volym. Kommunen är beställare och sätter upp krav för verksamheten och följer upp.

Avknoppning
Det innebär att kommunen gjort bedömningen att det finns andra som bättre kan driva en kommunal verksamhet. Verksamheten säljs till en privat aktör, ofta är det personalen som jobbar där som vill ta över och driva den vidare i privat regi. Denna form har varit särskilt vanlig inom förskolan under många år.

Utmaningsrätt
Detta är en metod för att bjuda in alternativa aktörer som vill utmana kommunen. Företag, föreningar och andra ges möjlighet att utmana kommunal verksamhet genom att hävda ”detta kan jag/vi göra bättre”. Det är ingen lagstiftning som ligger bakom utan de kommuner som har bestämt sig för att använda metoden förbinder sig att göra en prövning. Det är sedan upp till ansvariga politiker att ta ställning till om utmaningen ska godtas och leda vidare till offentlig upphandling av verksamheten. I upphandlingen deltar utmanaren på samma villkor som övriga anbudsgivare.

Egen etablering
I skolvärlden har det ända sedan friskolereformen och valfrihetsreformen 1992 varit möjligt att välja skola. Därmed kan elever välja den skola de tycker är bäst, utifrån olika organisationsformer, inriktningar och pedagogiker. Det finns dock ingen fri etableringsrätt för friskolor. Den som vill starta en skola måste ansöka hos Skolinspektionen som gör en granskning och bedömer om skolan tillåts etablera sig i kommunen. En skola som har fått godkänt får sedan försöka locka elever på egen hand och Skolinspektionen följer upp verksamheten kontinuerligt.
Antalet friskolor växer och de får fler och fler elever även om friskolorna fortfarande generellt sett är mindre än de kommunala. Först kom de privata förskolorna och därefter gymnasieskolorna. Idag är tillväxten störst i grundskolan.

Skolpeng
Varje kommun bestämmer en så kallad skolpeng för barn i olika åldrar. Den baserar sig på kostnaderna som kommunen själv har för motsvarande verksamhet. Samma belopp får de fristående för varje barn som grund för att driva sin verksamhet. Eftersom varje kommun sätter nivån på skolpengen varierar den mellan olika kommuner.

Närhetsprincipen
Före 1992 gällde närhetsprincipen inom den svenska skolan. Det innebar att barnen inte kunde välja skola utan att var anvisade att gå i den som låg närmast hemmet.

Valfrihetens historia

1980 var det den offentliga sektorn som ordnade vård- skola och omsorg för medborgarna. Idag finns det en uppsjö av aktörer som bedriver samma verksamhet. Hur kunde det bli så?

Den offentliga sektorn var så stark i slutet av 70-talet att det bara fanns ett par fickor kvar av privat driven verksamhet, några få privatläkare, en och annan förskola med Montessoriinriktning och tandläkare.

Men under 1980-talet inleddes en debatt som successivt ledde till att det offentliga monopolet luckrades upp. För många var 4 oktober-manifestationen en första markering mot centralisering och toppstyrning. Minst lika viktigt var att idén om valfrihetssystem och att man kan skilja mellan utförande och finansiering av välfärdstjänster fick fotfäste. Tanken är att välfärdstjänster betalas via skattsedeln oavsett om det är en fristående aktör eller den offentliga sektorn som sköter driften.

Utvecklingen gick långsamt till en början. När förskoleföretaget Pysslingen startades ledde det till en våldsam debatt och att Socialdemokraterna införde lagen Lex Pysslingen 1985. Lagen innebar att kommuner som tillät barnomsorg på entreprenad miste delar av sitt statsbidrag. Ändå var Pysslingen starten på något nytt och när Nacka, en kommun som tidigt testade just valfrihetssystem – en fotvårdspeng, dessutom lyckades kringgå Lex Pysslingen öppnades vägen för fler alternativ. Pysslingen hade blivit ett positivt exempel.

När den borgerliga regeringen tillträdde 1991 upphävdes Lex Pysslingen. Under dessa år var också svenskarnas kritik hård mot den offentliga sektorn, vilket öppnade för flera reformer. Under 90-talet var det dags för friskolereform (1992) och en så kallad skolpeng. Det innebar att samma villkor gällde för både kommunala skolor och friskolor. Konkurrensen var ett faktum. Idag går 16 procent av landets grundskoleelever i en fristående skola, enligt Friskolornas riksförbund.

Sedan dess har flera reformer införts som öppnat för konkurrens inom allt fler sektorer, till exempel Lagen om valfrihetssystem, LOV, från 2008, inom primärvården och äldreomsorgen.

Text: Henrik Svidén

Läs mer: Ekonomifakta.se