TIDNINGEN FÖR FÖRETAGSAMT FOLK

December 2005. Entreprenörerna Åsa Jansson och Johan Larson skriver ett mångårigt arrendeavtal med den förlusttyngda skidanläggningen Storstenshöjden utanför Örebro. Verksamheten har varit i kommunal ägo sedan 1979. Underskotten är stora, 800 000-1,3 miljoner årligen.

Parterna är optimistiska. Johan Larson är övertygad om att han kan utveckla och driva verksamheten framgångsrikt. Målet är att på sikt köpa anläggningen och tillhörande mark. Dåvarande kommunalrådet Jonas Karlsson (S) talar om att kommunen månar om att ge invånarna bra service, inga ideologiska skygglappar blockerar en övergång till privat drift.

Sedan dess har den rosiga bilden förbytts till motsatsen. Vad striden handlar om är att Johan Larsson vill äga anläggningen men kommunen sätter käppar i hjulen, gång efter annan.

– Ett ägarskifte är avgörande för om verksamheten ska överleva. Som entreprenör i den här branschen finns det ingen möjlighet att investera eller belåna om man inte äger anläggningen. Så enkelt är det. Men det är inte min grej att vara bitter, säger Johan Larson.

Politiska maktförskjutningar, tjänstemän som byter jobb, byråkrati och en rad faktorer som varit omöjliga att förutse har gjort att frågan dragits i långbänk.

Låt oss backa bandet till våren 2008 för att ge ett exempel. På en presskonferens presenteras en avsiktsförklaring som i praktiken innebär att man är överens om ett ägarskifte. Oppositionen vädrar sitt missnöje och menar att den borgerliga kommunledningen säljer anläggningen på tok för billigt. Maria Wirde (V) förhalar processen genom att som privatperson, i en skrivelse till kammarrätten, hävda att beslutet inte tagits på rätt nivå inom kommunen. Domstolen avslår anmälan.

Efter turer hit och dit, fler klargöranden och nya slutformuleringar är frågan åter i fokus ett år senare, våren 2009. Johan Larsson skakar hand med kommunföreträdare som ett tecken på att affären är i hamn, ett renskrivet avtal ska undertecknas om några dagar.

Några timmar senare basunerar Radio Örebro ut nyheten att kommunen blivit anmäld för miljöbrott genom att pumpa upp för mycket vatten ur södra Ånnabosjön. Därmed stoppas tillgången på vatten till snökanonerna. Storstenshöjden i Örebro kräver att kommunen tar sitt ekonomiska ansvar, enligt gällande arrendeavtal, annars är risken överhängande att företaget tvingas i konkurs.

Därefter följer segdragna remissrundor mellan kommun och Miljödomstol, vilket skjuter avgörandet för skidanläggningen på framtiden. 2011, två och ett halvt år senare, är frågan om en ny vattendom fortfarande inte löst, trots försäkringar från kommunen om motsatsen.

Men uppförsbacken ska bli ännu brantare. Den 16 juni i år löpte det tvååriga köpeavtalet ut. Johan Larson bestämmer därför, tillsammans med sin jurist, att genomföra köpet några dagar tidigare. Höga tjänstemän ger sitt inofficiella godkännande och anser att det är den bästa lösningen för att utveckla skidanläggningen. Även Fredrik Persson (MP) och Staffan Werme (FP) är positiva till innehållet i avtalet vilket stärks av skrivelser från var och en av dem.

Men då har man inte gjort upp räkningen med Björn Sundin (S) som hävdar att köpeavtalet inte är giltigt så länge det saknas en vattendom. Dessutom vill han att ett omformulerat köpekontrakt föregås av en ny värdering av anläggningen, då han menar att den gamla förfallit.

På ett möte under midsommarveckan krockar uppfattningarna vilket understryker gapet mellan de båda. Dock bestäms att entreprenadavtalet ska förlängas med ett år till 2012 för att säkerställa driften och ekonomin för företaget.

– Det finns en koppling mellan vattendomen och fastighetsaffären. Det är anledningen till att köpekontraktet löpte ut innan ett nytt var skrivet, säger Björn Sundin.

Och där står parterna och stampar. Johan Larson har fortfarande inte grepp om hur kommunen argumenterar.

– Det senaste är att prislappen är för låg, att föreningslivet ska garanteras skidåkning och att det måste bli en juridisk hållbar affär. Men många av de frågetecknen rätades ut när kontraktet skrevs 2009, enligt våra jurister så har vi lagen på vår sida, säger han.

Björn Sundin tror dock på en uppgörelse.

– Kommunen väntar på att vattendomen ska bli klar. Vi hoppas få ett svar inom ett par veckor. Sedan finns det inget som hindrar en affär, säger han.

I början av december kom domen där mark- och miljödomstolen ger Örebro kommun rätt att ta ut 130 000 kubikmeter vatten från Ånnabosjön till konstsnö. Men för Johan Larsson är problemen inte ur världen. Fortfarande återstår kravet på en ny värdering av anläggningen, vilket gör att tvisten inte är löst.

Johan Larson anser att politiker torgför välgrundade skäl till varför en verksamhet ska vara offentlig eller privat. Däremot är villkoren för företagande inte kommunens bästa gren, konstaterar han.

– Det är klart att förtroendet för politiker har fått sig en törn, säger han

När dusten är över väntar nästa kraftsamling: att återupprätta förtroende och varumärke.

– Vi har tappat ett antal år. Vi står inte på ruta ett, snarare har vi backat till minus ett eller minus två, säger Johan Larson.