TIDNINGEN FÖR FÖRETAGSAMT FOLK

Sök på hela webbplatsen Sök i pdf-arkivet

 

Entreprenörskap i skolan. Entreprenöriellt lärande i klassrummet. Sedan höstterminen förra året är begreppet entreprenörskap inskrivet i läroplanerna och ska löpa som en röd tråd genom alla undervisning, från förskolan till vuxenutbildningen.

Detta är något som näringslivet efterlyst länge då många företagare anser att skolan måste komma närmare arbetslivet och att företagens vardag måste bli en del av undervisningen. Idag finns alltför många kunskapsluckor hos ungdomarna som lämnar skolan om vad det innebär att arbeta, hur ett företag fungerar och vilka kunskaper de måste ha med sig för att bli intressanta för olika arbetsgivare.

– Idag ställer arbetslivet helt andra krav än tidigare, egen initiativkraft, kreativitet, rörlighet, hur de egna kunskaperna kan användas, kort sagt, att vara entreprenöriell. Det måste skolan ta till sig. Men det innebär också att företagen måste bjuda på sina resurser och göra dem till användbara redskap i skolundervisningen, säger Mia Liljestrand, skolexpert på Svenskt Näringsliv.

Entreprenörskap i skolan handlar alltså om att överbrygga de klyftor som finns mellan skolan och näringslivet. Förhoppningen är att det ska gå att bryta missmatchen som finns på arbetsmarknaden med hög ungdomsarbetslöshet samtidigt som företagen har svårt att hitta rätt kompetens.

Men konkret, vad är egentligen entreprenörskap i skolan? Ska alla elever bli företagare eller är det ett nytt sätt att ta till sig kunskap?

Både och, visar det sig. Peter Skoglöf är undervisningsråd på Skolverket:

– Det finns en bred och en smal definition av vad det innebär. Den smala är att det ska inspirera eleverna till att bli företagare. Den breda innebär att skolan ska stimulera och utveckla ett annorlunda förhållningssätt till skolarbetet, inspirera till entreprenöriellt tänkande, till kreativitet, nyfikenhet och till att använda de egna drivkrafterna, säger han.

Men har inte det i alla tider varit skolans uppgift?

– Jo, men det har tidigare varit underförstått, på ett icke medvetet plan. Nu lägger vi fokus på det genom att kombinerar den rena kunskapsinhämtningen med entreprenöriella kompetenser och att använda ett företagsliknande klimat. Det är att lägga en grund för eleverna som de kan använda i hela livet, säger Peter Skoglöf.

Låter det krångligt?

Många inom skolan svarar ja på den frågan och ett av de stora problemen med att införa entreprenörskap i skolan handlar just om hur det ska gå till. De handlar om att ladda ordet med en tydlig beskrivning, ett tydligt innehåll. Detta trots att entreprenörskap i skolan varit ett politiskt diskussionsämne i 20 år och skolmyndigheterna aktivt arbetet med regeringens uppdrag sedan 2009. I en rapport från Skolverket från 2010 står att läsa: ”Det finns ingen enkel eller entydig modell för hur man kan arbeta med entreprenörskap i skolan. Detta faktum utgör en del av entreprenörskapets kärna.”

– Många inom skolvärlden tycker inte om ordet entreprenörskap, det låter lite för mycket högerretorik om det.

Det säger Magnus Hoppe, universitetslektor i innovationsledning vid Mälardalens högskola, som menar att skolledning och lärare inte ängsligt ska försöka hitta en definition utan resolut ta tag det nya förhållningssättet och fylla det med ett konkret innehåll.

Men det var just det där med innehållet, att undervisa i entreprenörskap lär kräva ett entreprenöriellt tänkande också hos lärarna.

– Ja, entreprenörskap i skolan är en större förändring för lärare och rektorer än för eleverna. De har det redan i sig, säger Christer Westlund som tillsammans med Marielle Westlund driver företaget Me University, specialiserade på utbildning av skolledare och pedagoger kring begreppet entreprenörskap.

– Skolan måste vara anpassad för varje enskilt barn och för den värld vi lever i idag. Det är en värld där eldsjäleri och inre motivation är viktig för varje individs trygghet. Det finns inget så odemokratiskt som att behandla alla barn lika, säger Christer Westlund.

Han anser att en grundläggande skillnad är att tidigare har lärarna sagt till eleverna ”ta ansvar”. Idag ska lärarna istället skapa situationer och utbildningsuppdrag som gör att eleverna verkligen gör det – tar ansvar.

– Då måste också eleverna få ett helt annat utrymme än tidigare. Skrota 40-minuterslektionerna och lägg schemat i efterhand. Elever och lärare ska ha ägarskap över utbildningsmålen, inte tvärtom, säger han.

Det innebär också att verkligheten tillåts tränga in i klassrummen och att murarna mellan de olika ämnena luckras upp. I arbetslivet ägnar sig företag och organisationer inte åt ett ämne i taget utan man blandar och försöker skapa en helhet.

– Det är en av de saker som företagen alltid påpekat i dialogen med skolan, att den måste vara verklighetsförankrad. Eleverna måste förstå hur det ser ut på en arbetsplats. När nu entreprenörskapet i skolan fått fäste öppnar det också för en tätare kontakt mellan skolan och företagarna, inte företagen i första hand. Kan vi inspirera fler företagare att berätta om sin företagsamma resa ger det ytterligare en dimension av vad entreprenörskap är, säger Mia Liljestrand.

Det entreprenöriella lärandet innebär inte, som en del kritiker påstår, att det vanliga kunskapsinhämtandet hamnar i bakgrunden.

– Kunskaper ger sammanhang och utan ett sådant kan vi inte förstå vår vardag, säger Magnus Hoppe.

Christer Westlund är inne på samma linje:

– Kunskapsprocessen finns där hela tiden. Sedan tillför vi möjligheten för eleverna att förstå hur de verkligen kan använda kunskaperna med hjälp av sin egen kreativitet och initiativförmåga. Och att våga göra det.

Entreprenörskap i skolan – kanske är det inte konstigare än vad det franska ordet ”entreprendre” brukar översättas med: en aktiv person som får någonting gjort.

Då kan det knappast vara illa med ett förhållningssätt i skolan som innebär att vi får fler människor som företar sig något, som tänker i nya banor och tar kalkylerade risker, kan organisera och utveckla nätverk och ser möjligheter istället för problem. Och det alldeles oavsett om skoleleverna sedan blir egna företagare eller företagsamma, anställda medarbetare.

Men den stora omvälvningen, nu när entreprenöriellt lärande är en del av skolans vardag, gäller skolan i sig. Det är i första hand den som behöver nyfikenhet, kreativitet och utveckling av det egna tänkandet. Eleverna själva har det redan i sig, det gäller bara att släppa fram det.