Kundrelationer håller liv i 98-åringens butik

Elvy Åhman i sitt parfymeri i Linköping.
Foto: Frida Ekman
Linköping, 18 januari 2017 klockan 14.30
582

Bilden Näthandeln, butikskedjor och stora gallerior har satt stopp för flera mindre butiksägare i Linköping, men inte för Elvy Åhman, 98 år. Hon tror att personliga relationer med kunderna är hennes räddning.

Elvy Åhman har en två kilometer att gå hemifrån till sitt parfymeri i centrala Linköping. Den sträckan går hon varje dag, fram och tillbaka. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men till saken hör att Elvy är 98 år.

– Jag går i min takt och njuter av naturen och fågelkvittret. Jag bryr mig inte om någon förbipasserande tycker att jag sölar, säger Elvy, som är inne på sitt sjuttionde år som butiksägare. 1947 öppnade hon parfymeri Tre Hjärtan.

– Det var såklart något helt annat att driva butik på 50-talet. Under efterkrigstiden var utbudet litet, så alla var pigga på nyheter. Genom min svägerska i London kunde jag köpa hem unika produkter, berättar hon. 

Sedan näthandelns intåg och butikskedjornas expansion har det blivit tuffare för Elvy att få verksamheten att gå runt. Men hon lyckas, mycket tack vare den goda relationen till kunderna. 

– Vi pratar inte bara smink utan också om livet. Om relationer, sjukdomar och andra bekymmer. De litar på mig och vet att jag aldrig skulle berätta något vidare.

98-åringen älskar sitt jobb, men på senare tid har hon ändå längtat efter att göra annat i livet. Den tanken delas med dottern Ann-Marie. Sedan 47 år tillbaka jobbar hon också i parfymeriet.

– Både mamma och jag har så mycket annat vi vill hinna med. Vi har många visioner om framtiden, säger Ann-Marie.

Leone Milton

Mitt bästa ögonblick…

”Det var några dagar innan julafton i mitten på 60-talet. En kvinna klädd i mycket gammalmodiga kläder kom in i butiken. Hon gick fram till disken och räckte fram en babusjkadocka och pekade samtidigt på ett par clipsörhängen som hängde vid kassan. Jag förstod att hon var ifrån Sovjet och att hon inte hade några pengar, men att hon ville byta varor. Jag kunde inte säga nej och slog omsorgsfullt in örhängena i ett paket. Hon tog det lilla paketet i handen och tittade på det som om det vore det mest värdefulla i världen. Alla kunder i butiken stannade upp. Det var ett mycket speciellt ögonblick för oss alla. En riktig tankeställare. Dockan har jag kvar. Den står i ett fönster på landet.”