Minska gapet mellan entreprenör och anställd

Oscar Swartz

Entreprenör När jag var färsk företagare häpnade jag över skillnaden mellan entreprenörens och anställdas villkor. Skillnaden i början var så brutal att den avskräckte. Inga rättigheter men massor av skyldigheter.

Jag är med på en mejlinglista där man just diskuterat entreprenörskap och bristen på jobbskapande i Sverige. En forskare hävdade att skatter har liten betydelse medan någon entreprenör tyckte att skatter var ett självklart hinder.

När jag var färsk företagare häpnade jag över skillnaden mellan entreprenörens och anställdas villkor. Lönerna skulle ut helt enkelt medan vi grundare inte kunde ta ut en krona förrän efter 15 månader av slit. Och då blev det lön på praktikantnivå.

I början hittade vi mest bleka ynglingar att anställa som domptörer av unixbaserade dataservrar. Långt hår eller konstiga skägg hade de. Någon var UFO-letare på fritiden. Detta var 1994 och bara übernördar hade hört talas om internet.

Med tiden kom ju ”vanliga” människor in. Det visade sig att sådana blir sjuka snarare än klänger runt datorerna så mycket de kan. Staten fyllde upp för dem med sjukpenning. En omorganisation och någon får sluta. Staten fyllde upp med a-kassa. Foton av nyfödda barn cirkulerades stolt och snart började föräldraledighet och ”vabbande”. Staten fyllde upp.

Många små konkurrenter slog igen. Hade vi lagt ned efter tre år, vilket inte var osannolikt, ja då hade vi stått där. Med mikroskopiska pensionspoäng för den där praktikantlönen och utan någon egentlig inkomst att fylla upp.

Det är klart att man på sätt och vis fick skylla sig själv. Vi var ju så envetna att vi återinvesterade allt. Någon gång där i framtiden, när allt gick bra, ja då kunde kanske belöningen komma. Överskottet tillhör ju kapitalägaren, vilket hos oss var samma sak som entreprenörerna.

Men samtidigt: Vi byggde en verksamhet som genererade jobb. Vi betalade in massor av skatter och avgifter för anställda, vi betalade in stora nettosummor i moms och även företagsskatt.

Jag vet inte om skatter var problemet i sig. Snarare att skillnaden mellan anställd och företagare i början var så brutal att den avskräckte. Inga rättigheter men massor av skyldigheter.

Kanske kunde en jobbgenererande företagare få ”gratis” utfyllnad av pensionspoäng precis som föräldrar får uppfyllt för barnår? Kanske andra socialförsäkringar som inte kopplas så hårt till anställning? Om fler skall våga bygga måste vi kanske tänka nytt.

 

OS