Debatt: Så blir svenskt företagande mer jämställt

128

Debatt En större andel företagare bör vara kvinnor. Det anser de socialdemokratiska debattörerna. De menar att attityderna kring kvinnors företagande bör ändras i grunden och föreslår därför en rad åtgärder.

Patrik Hedlund, Emilia Emling

Sverige är ett av världens mest jämställda länder, trots detta är företagande ett område med stora utmaningar. Fyra av fem nya jobb skapas i små företag. Det ligger därför i hela landets intresse att främja ett klimat för företagande som sker på lika villkor för både kvinnor och män. Ett viktigt steg i detta är att underlätta för kvinnor att starta, driva och utveckla företag.

En överväldigande majoritet av Sveriges egenföretagare utgörs av män, endast en tredjedel är kvinnor enligt SCB. Det är också en skev branschfördelning vad det gäller sektorer där män och kvinnor är verksamma, till exempel så är bara 14 procent av företagarna inom miljöbranschen kvinnor. Den skeva branschfördelningen är en förlust för Sverige. Speciellt med tanke på tillväxtområden som miljö, energiförsörjning och IKT.

En forskningsrapport från The world bank research observer visar att fler kvinnor är företagare i lågkapitalintensiva sektorer som kräver mindre finansiering och därmed också har en lägre potential för tillväxt och utveckling. Dessa branscher är också mer arbetsintensiva och har generellt lägre marginaler – vilket också påverkar incitamenten att bli entreprenör. Sänkta skatter skulle därför mest gynna män med tanke på den överrepresentation som finns av företag i högproduktiva sektorer. Sänkta skatter medför inte lika stora vinster för kvinnor som grupp eftersom de främst arbetar i sektorer med lägre investeringar och lönsamhet.

Det är också så att investeringsklimatet skiljer sig åt. En studie från LTU visar att det finns stora skillnader i viljan att investera i företag beroende på kön. Man kan se att att kvinnliga entreprenörer i snitt fick 25 procent av sitt efterfrågade kapital, medan männen fick över hälften från riskkapitalister och investerare. Det fanns inget som visade att mäns företag i slutändan presterade bättre än vad kvinnors företag gjorde.

Enligt undersökningar utförda av Unionen ser kvinnor sämre förutsättningar att bedriva företag. Kvinnor använder socialförsäkringssystemet i högre grad än män och kvinnor har mer att förlora på att byta en trygg anställning mot att driva eget. En åtgärd vore att förbättra tillgången till trygghetssystemen för egenföretagare. Det stora hindret är i slutändan kopplat till det ojämna uttag som görs gällande föräldraledighet och vård av sjukt barn. Män behöver ta sitt ansvar och dela lika på föräldraledigheten och även ta ett större ansvar för det obetalda hem och omsorgsarbetet.

Mot bakgrund till ovanstående underlag är det alltså långt kvar till jämställdhet när det gäller företagande. Detta skapar en snedfördelning som är ogynnsam för samhällsutvecklingen. Orsakerna till denna ojämlikhet är antagligen kopplat till de värderingar och normer som utformas tidigt i barndomen. Vilket medför olika val gällande utbildning och yrke men också en skev syn på vad kvinnor och män kan uppnå. Som Simone De Beauvior skrev ”man föds inte till kvinna, man blir det.”

Nuvarande attityder och strukturer när det gäller företagande kommer att ta tid att förändra och behöver förändras i grunden. Reformer krävs som måste vara förutsägbara och långsiktiga för att kvinnor ska kunna ta steget till att bli företagare. En annan aspekt är att göra kvinnors företagande och dess betydelse för näringslivet mer synligt. Detta skulle till exempel kunna göras genom att stärka arbetet med ambassadörer för kvinnors företagande. Investerare måste börja se värdet av kvinnor som driver, startar och utvecklar företag. Vi förordar därför att investerare går utbildningar i normkritik.

I konkurrensen om arbetstillfällen, innovationskraft och tillväxt är målet mot ett jämställt företagande därför en potential för Sverige. Vi ställer oss därför frågande till varför det inte talas mer om jämställdhet när det kommer till företagande?

Patrik Hedlund och Emilia Elming, Tjänstemannaföreningen i Uppsala (S)