"En attack mot skolor som drivs av människor"

Friskola
Foto: Eric Audras
199

Debatt "Huvudmännen bakom välfärdsföretag är ofta eldsjälar med brinnande engagemang men utan stora ekonomiska tillgångar", skriver ordförande för LUF i Södermanland, Hannes Rudsäter, som är kritisk till ett vinsttak för välfärdsföretag. "Undermålig undervisning kan aldrig tillåtas, oavsett huvudman."

Hannes Rudsäter, ordförande för Liberala Ungdomsförbundet i Södermanland
Hannes Rudsäter, ordförande för Liberala Ungdomsförbundet i Södermanland

Det fria skolvalet. Ilmar Reepalus välfärdsutredning är inte en stöt riktad mot dåliga skolor, den är en attack mot skolor som drivs av människor istället för av kommuner.

Det måste sägas: Utredningens förslag är ett angrepp på valfriheten i välfärden. ”Men, den förordar faktiskt inget förbud”, invänder kanske någon. Sant. Utredningen vill inte göra friskoleägare till brottslingar. Den nöjer sig med att föreslå radikala vinstbegränsningar, som skulle kunna resultera i att det knappt finns kvar några friskoleägare. Vinstbegränsningarna är utformade för att kraftigt försvåra för välfärdsföretag att existera.

Huvudmännen bakom välfärdsföretag är ofta eldsjälar med brinnande engagemang men utan stora ekonomiska tillgångar. Det är lätt att glömma att det krävs betydande investeringar för att grunda en skola eller en vårdcentral. För den som lånat för att kunna starta sitt välfärdsföretag är vinstuttag en nödvändighet.

Olyckligtvis beskrivs eldsjälarna bakom välfärdsföretag sällan som just eldsjälar. Hellre och oftare målas en bild upp av giriga kapitalister, som utnyttjar barn för sin egen pengabinges skull. Jag tillbringade min gymnasietid hos en sådan ”girig kapitalist”: Nyköpings Enskilda Gymnasium. Aldrig har jag gått på en bättre skola. Drygt två år efter min studentdag drömmer jag mig fortfarande tillbaka till åren på Enskilda. ”Det giriga kapitalistföretaget” hade nämligen anställt skickliga lärare, bjöd sina elever på resor till såväl London som Barcelona för att stimulera språkintresse och höll en överlag mycket hög undervisningskvalitet. Stämningen på skolan var både familjär och präglad av förväntningar och ambitioner. Jag stormtrivdes. Någon girighet såg jag inte röken av.

Sedan studenten har jag arbetat hos en annan privat aktör: Kunskapsskolan i Nyköping. Inte heller där mötte jag någon girighet. Vad jag såg var en individanpassad och väl fungerande skola. Att elever och föräldrar ges möjlighet att välja bland en rad alternativ – med olika pedagogik, inriktningar och huvudmän – är revolutionerande. Det ger nämligen den enskilda eleven makt över sin framtid. Dessutom tvingas det offentliga leverera, för att stå sig gentemot andra aktörer.

En friskola är inte bra därför att den är en friskola; Naturligtvis måste det ställas krav på hög kvalitet. Undermålig undervisning kan aldrig tillåtas, oavsett huvudman. Samma tankesätt bör också fungera omvänt – väl fungerande skolor och högklassig undervisning måste uppmuntras, oavsett huvudman. Ilmar Reepalus utredning är inte en stöt riktad mot dåliga skolor, den är en attack på skolor som drivs av människor istället för av kommuner.

Somliga hävdar att det var bättre förr. Jag har inte upplevt ”förr”, men jag är övertygad om att det mesta är bättre nu. När äldre generationer växte upp hade kommunpolitiker makten över elevernas framtid, istället för att ungdomarna själva satt vid rodret. Tack vare det fria skolvalet har detta ändrats. Låt inte välfärdsföretag få bli en företeelse som tittade förbi och försvann. Kvalitet är kvalitet, oavsett huvudman.

Hannes Rudsäter, ordförande Liberala ungdomsförbundet (LUF) i Södermanland