Industriavtalet behövs för att stärka industrins konkurrenskraft

Löpande bandet på Volvo Torslandaverken
Foto: Thomas Johansson/TT

Debatt I år fyller industriavtalet 20 år. För att uppmärksamma det skrev Facken inom industrin tidigare i veckan en debattartikel i Svenska Dagbladet. De föreslår sju punkter där de tycker att industriavtalet behöver utvecklas. Men Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe tycker att Facken inom industrin målar en för dyster bild av avtalet. Han menar att lönebildningen ska kopplas till industrins internationella konkurrenskraft.

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe
Foto: Henrik Montgomery/TT
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe.

Industriavtalets relativa framgång grundar sig på att det är den metod som bäst lyckats förankra lönebildningen i industrins internationella konkurrenskraft.

Så länge vi inte har ett alternativ så är industriavtalet alltjämt det mest trovärdiga verktyget för att göra det jobbet även i framtiden.

Det finns en mängd problem att lösa på arbetsmarknaden men det är en missuppfattning att Industriavtalet står i vägen för många av de problem som lyfts fram.

I debatten om Industriavtalets styrkor och svagheter så är det vanligt att avtalet ifrågasätts av orsaker som inte alls har med Industriavtalet i sig att göra. Industriavtalet kopplar helt enkelt lönebildningen till industrins internationella konkurrenskraft, där finns exempelvis ingenting om att ingen arbetsplats kan avvika eller att alla individer måste få samma löneökning. Sådana frågor löses med lokal disposivitet och individuell lönesättning.  

Industriavtalet tar inte hänsyn till inflationen. Det är inte en av Industriavtalets uppgifter, eftersom inflationen är irrelevant för industrins internationella konkurrenskraft.

Däremot kan valutakursen ställa till det. Exempelvis en krona som stärks slår mot svensk industris konkurrenskraft. Ett stabilt och framgångsrikt Industriavtal har därmed nytta av en stabil utveckling av ekonomin i övrigt.

Bieffekterna i Industriavtalet är mer av positiv natur. Med Industriavtalet så behandlar arbetsgivare och arbetstagare frågor som syftar till att skapa goda förutsättningar för industrin. Parterna har tillsammans skapat Industrirådet, som bland annat bedriver påverkansarbete för en mer konkurrenskraftig industri.

De som dömer ut industriavtalet borde föreslå ett realistiskt alternativ. Om man inte alls vet vad man vill ha eller vart man vill gå, hur kan man då veta att man är på fel ställe? I den debatten glömmer kritikerna också de förutsättningar som gäller på svensk arbetsmarknad. Hög organisationsgrad, stor transparens samt oinskränkt konflikträtt. Den som förordar enbart företagsförhandlingar måste ta med i beräkningen att konflikträtten då också utövas på företagsnivå.

Facken inom industrin beskriver det litet tyngre och svårare att anamma Industriavtalet än vad det är. Att omfamna industriavtalet betyder inte att man måste vara en konservativ systembevarare utan helt enkelt att man vill ha en lönebildning som utgår från industrins internationella konkurrenskraft.

Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen

Läs Facken inom industrins debattartikel hos Svenska Dagbladet.