Kemikalieskatt missar målet grovt

debatt Regeringens föreslagna kemikalieskatt missgynnar svenska företag som försätts i ett kostnadsunderläge gentemot sina utländska konkurrerar. Svenska regeringar har en trist vana vid att ”bjuda” på sådana självmål. Och detta alldeles oavsett vilka grupperingar som styr från Rosenbad, skriver Patrik Edström.

Patrik Edström
Patrik Edström

När man skall bedöma regeringens förslag bör man kika på utredningen SOU 2015:30, som i och för sig är välskriven, men som ändå missar målet grovt. Trots författarnas, utredaren Vilhelm Anderssons och sekreterarna Jenny von Bahr och Mats Alrikssons konstaterande att utländska e-handlare kommer att öka på den svenska marknaden, viftar de raskt bort detta problem.

Fram emot slutet av de 300 sidorna framgår att de beräknar att utländska e-handlare kommer att öka sin marknadsandel från 6 procent till 6,4 procent. Jag kan inte i farten se hur de kommit fram till denna slutsats, men låt oss tills vidare anta att det kan vara korrekt.

Då kommer mina två principiella invändningar:'1. Varför har man valt att utgå från den färdiga varans vikt snarare än att kräva en deklaration från tillverkaren av hur mycket brom, fosfor och klorföreningar som ingår i varje vara? Det är förhållandevis enkelt för tillverkaren att leverera den siffran. Javisst kommer man att knorra på respektive företags exportavdelning, men det låter sig göras.

2. Om det är så viktigt att man är beredd att offra svenska arbetstillfällen; varför ställs då inte samma krav på utländska e-handlare? Kontrollen blir svår, men det är snarast en praktisk tullfråga som man har visat sig klara av när det gäller andra produkter.

I slutet av utredningen föreslår författarna att man kan använda samma beskattningsmodell på leksaker, kosmetika, möbler och byggmaterial. Punkterna ovan blir ändå viktigare att beakta om man utvidgar förslaget till att även punkt-beskatta dessa varugrupper. Är en vara farligare för en svensk konsument om den säljs av en svensk handlare från en punkt i Sverige? Det är den första frågan man ska ställa sig.

Den andra frågan är om skatten ska införas för att skydda svenska konsumenter eller för att fylla statskassan. Om det är det förra så är det att föredra att utgångspunkten är mängden aktivsubstans. Om man, som utredaren föreslår, räknar på totalvikten så misstänker jag att syftet snarare är fiskalt än att förbättra miljön. Annars bör man komplettera utredningen med ett förslag på hur skatten skall fasas ut den dag som man har ställt om till miljövänliga alternativ. Erfarenheten visar nämligen att inkomsterna från en införd skatt inte så lätt låter sig fasas ut när skatten har spelat ut sin roll.

Patrik Edström

Tidigare VP Marketing på Omya Global Distribution med en omsättning på cirka fem miljarder kronor, VD på Azelis Danmark med kemikaliedistribution i Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island, samt varit medlem av FECC:s säkerhetskommité när Reach (EU 1907/2006) infördes.