Andreas Vurals färgglada lurar lockar världsartister

Happy Plugs
Happy Plugs säljare Val Jobara och Andreas Vural diskuterar nya idéer till hörlurarnas färg och form.
469

Entreprenör Justin Bieber har flashat sina på Instagram, Kendall Jenner har inspirerat 55 miljoner följare att bära dem och Zara Larsson har bloggat om sina exemplar. Happy Plugs färgglada lurar säljs idag både hos Colette i Paris och Harrods i London. Men företagets resa började så långt från glamouren det går att komma, i härjedalska Sveg.

Happy Plugs
Andreas Vural är noga med att Happy Plugs är ett designföretag och inte ett teknikföretag. En bekräftelse på det var 2013 då företaget nominerades till Guldknappen av Damernas Värld.
Happy Plugs
”Mitt mål är att skapa världens roligaste arbetsplats, vilket var betydligt lättare när vi bara var sju personer. Det är en balansgång när man växer och påminner mycket om ett fotbollslag. Alla kan inte vara Zlatan, någon måste vara back och någon måste ibland sitta på bänken för att laget ska funka”.

Andreas Vurals uppväxt var lugn och trygg, men samtidigt hade han en gnagde känsla av att inte passa in. Föräldrarna träffades i Turkiet när mamman besökte landet under en charterresa. Resans slutmål blev svenska Sveg, där paret slog ner sina bopålar och startade familj.

– Jag brukar säga att pappa var Härjedalens första invandrare när jag växte upp på 80-talet. Det kunde vara tufft och jag blev ofta kallad blatte, säger Andreas Vural.

Svegs storlek, eller snarare brist på densamma, begränsade honom. När torvfabriken försvann och åtskilliga fabriker slog igen krympte den lilla tätorten ännu mer i Andreas Vurals ögon. Pappan drev restaurang i bygden och de exotiska dofterna i restaurangköket i kombination med matresor utomlands fick sonen att drömma sig bort till platser långt bortom Härjedalens inland.

Om entreprenörskapet härrör från pappan spårar Andreas viljan att arbeta hårt från mamman, som utöver arbetet som sjuksköterska hade flera jobb parallellt. Och hårt arbete skulle snart bli normaltillståndet för Andreas Vural.

– När jag var tretton år fick jag en dator i konfirmationspresent. Den gick sönder hela tiden så jag testade mig fram för att laga den. När internet kom fortsatte jag att experimentera med hemsidebyggande och webbdesign. Jag upptäckte att design var min grej.

I och med internets genombrott öppnades en ny dörr för Svegynglingen. På andra sidan uppenbarades en värld av webbdesignande och html-kodande, till såväl favoritbandet Silverchair som lokala företag i Sveg. Hembygden blev till slut outhärdligt liten och kring millennieskiftet tog Andreas sitt pick och pack för att söka jobb på en webbyrå i Stockholm.

Den första anställningen skulle visa sig bli den sista.

– Det var svårt att få jobb som webbdesigner, men till slut anställdes jag på Vattenfall. Även om det var lärorikt så var det tråkigt. De flesta var i femtioårsåldern, hade egna agendor och saknade intresse av att utveckla nya idéer. Jag förstod där och då att jag aldrig ville vara anställd igen, berättar han.

Istället utvecklade han egna projekt. Glife var en blandning mellan ungdomssajten Lunarstorm och modemagasinet Elle, på nätet. I en tid då unga webbdesigners fortfarande var tvungna att förklara internets storhet för kunder, lyckades han övertyga några finansiärer att gå in med kapital. Det viskades om att Myspace ville köpa företaget och en lansering i England var nära förestående. Då slog Facebook igenom på bred front och av fem års arbete med Glife återstod ingenting.

Även satsningen Sharity, ett slags Pricerunner för välgörenhetsprojekt med ambitionen att engagera unga i att donera pengar, gick i stöpet. Hans egen förklaring är att både Glife och Sharity var före sin tid.

 – På den tiden fanns inte några skattelättnader för välgörenhet och unga ville helt enkelt inte skänka pengar eller lägga upp badges på sina profilbilder. Idag ser man badges hela tiden, men där och då var marknaden inte redo, säger han.

15 år i internets tjänst fick räcka. Andreas var trött på ettor och nollor och motgångarna tog honom hårt. Entreprenörskapet gick emellertid inte att överge. En sak stod dock klar: han skulle framöver arbeta med fysiska produkter. Saker som man kunde ta på och i värsta fall rea ut billigt om idén inte höll.

– Vad skulle jag då göra? Jag gillar mode och design, bra, det kör vi på. Jag tog fram konceptet ”Vilken färg är du idag?” där idén var att sälja klassiska modeaccessoarer som smycken, solglasögon och klockor. Priset skulle vara så bra att man hade råd att köpa produkterna i olika färger, förklarar han sitt resonemang.

Men det var en slump som gjorde att Andreas livsresa tog en helomvändning.

– En dag klagade min dåvarande flickvän över hur tråkigt det var att iPhone-hörlurarna bara fanns i svart och vitt. Dessutom var prisnivån antingen väldigt låg eller jättehög. Här fanns en möjlighet.

Det var sommaren 2011 och tajmningen var för första gången helt rätt. Andreas sprayade de vita hörlurarna i olika färger och gillade resultatet. Ambitionen att presentera en enkel fysisk produkt kunde inte illustreras tydligare: hörlurar i olika färger med stilren svensk design. Redan från den första dagen var det uppenbart att företaget, som snart fick namnet Happy Plugs, var ett designföretag och inte ett teknikföretag.

– Du måste prata med en teknikdistributör, sa en vän. Självklart, svarade jag, men hade ingen som helst aning om vad det var. Jag googlade ”teknikdistributör” och tjatade mig till ett möte med en i Helsingborg. De gillade idén och ville beställa 100 000 hörlurar, varav 25 000 till december. Detta var i augusti. Absolut, sa jag, men hade inte en susning om hur jag skulle gå vidare, berättar Anderas.

– Alla jag träffade sa att jag var dum i huvudet. ”Ska du konkurrera med Phillips och Sennheiser?” Efter ett tag började jag tveka rejält. Tack och lov trodde två kompisar på idén och backade upp med mig med 600 000 kronor. Min svärfar hjälpte också till och hade en bra bankkontakt. Nu hade jag kapital som åtminstone skulle täcka den första beställningen på 25 000 lurar, fortsätter han.

Nästa fråga: var skulle hörlurarna tillverkas?

Andreas googlade ”hörlursfabrik i Kina” och tog kontakt med en kinesisk producent. Hans egen design visade sig vara klurig att överföra och de första exemplaren innehöll betydande brister. Efter en tid hittade han en godtagbar leverantör och den 15 december landade de första lurarna i butiken.

– Ärligt talat, de första hörlurarna vi sålde hade också en massa brister. Jag kunde inget om plast, men ville ha en styv plast för att sladden inte skulle trassla ihop sig. Dessvärre blev sladden till en pinne när det blev minusgrader ute. Trots det sålde de slut direkt och vi har gått med vinst sedan den dagen.

En bättre fabrik lokaliserades, plasten utvecklades och volymerna steg. Första året sålde Happy Plugs för 10,5 miljoner kronor. På det lilla kontoret i Stockholm satt Andreas ensam.

– Jag hade på mig alla hattar samtidigt. Produktionschef, logistikchef, designchef och marknadschef. Halva tiden ägnade jag mig åt att läsa in mig på branschen och fråga ut alla jag träffade. På så sätt lärde jag mig alla delar av verksamheten.

Det tog ett år innan han anställde sin första medarbetare. Idag har Happy Plugs 34 anställda.

Och det mesta verkar ha gått spikrakt redan från början.

– Från dag ett ville jag gå globalt. Den processen snabbades på rejält när en belgisk distributör av en slump såg våra lurar i en Telenorbutik. Vi sågs på ett möte som ledde till att han lanserade Happy Plugs i Belgien och expansionen drog igång på allvar.

Hörlurarna utgör numera bara en del av sortimentet. Alla produkter utvecklas efter konsumenternas behov, vart eftersom Anderas eller någon medarbetare, snappar upp dem i vardagen.

 – Iphone 5 var den tunnaste mobilen på marknaden, men skalen var inte särskilt tunna. Då letade vi upp en japansk maskin i en kinesisk fabrik som gjorde världens tunnaste skal. Samma sak med högtalare. En anställds flickvän ville ha högtalare som kunde fungera som en inredningsdetalj så då tog vi fram högtalare där framsidan gick att ändra utifrån stil, årstid eller humör, säger Andreas och betonar att en avgörande del av arbetet är att vara lyhörd.

Numera har Happy Plugs kontor i Stockholm, Hongkong, Singapore, Helsingfors och Vancouver. Sammanlagt finns återförsäljare i 70 länder och förra året omsatte företaget 86 miljoner kronor. Det uttalade målet är två miljarder inom en överskådlig framtid.

Planering i all ära, men att starta nytt i en okänd bransch innebär ofrånkomligen överraskande insikter. Visste du att kvinnor köper mer teknikprodukter än män? Faktum är att 61 procent av alla elektronikköp initieras av kvinnor. Det visste inte Andreas, även om han snart blev varse att så är fallet.

– En klar majoritet av våra konsumenter är kvinnor, närmare 85 procent. Tidigare har det ofta handlat om att en produkt görs rosa för att nå kvinnliga konsumenter, men vi har hittat en egen nisch.

Och hur var det nu med kändisarna?

Trots att draghjälp av celebriteter på båda sidor Atlanten spelar en central roll i att sprida varumärket har Andreas vägrat lägga en krona på marknadsföring. Strategin tar längre tid, men förhoppningen är att företaget på så sätt ska växa organiskt.

Hårt arbete lär med andra ord vänta även framöver. Andreas Vural ville lämna Sveg och se världen och ännu finns mycket kvar.

– De första fyra åren handlade om att bygga en grund och förstå marknaden. Jag ser företaget som ett barn. Man lär sig krypa, gå och springa. Nu har vi precis lärt oss krypa. För att växa ytterligare kommer jag behöva anställa fler människor som är betydligt smartare än jag är.

Färgstark entreprenör

Namn: Andreas Vural
Ålder: 35 år
Gör: Vd Happy Plugs
Bor: Stockholm
Förebild: ”Jag gillar folk som tänker annorlunda, som marscherar till slagen av sin egen trumma. Eilon Musk är ett bra exempel på det.”

Lyhört designföretag

Namn: Happy Plugs
Grundat: 2011
Gör: Designföretag som bland annat tillverkar hörlurar, telefonladdare och högtalare.
Ort: Huvudkontor i Stockholm, men har även kontor i Hongkong, Singapore, Helsingfors och Vancouver.
Antal anställda: 34
Omsättning: 86 miljoner kronor

Min bästa affär:

”Min bästa investering var att jag började träna. Företagande är som att springa ett maratonlopp och man behöver träna för att orka. Jag hade inte tränat på 18 år, men började förra året och det har gjort mig piggare.”

Min sämsta affär:
”Alla kopior på våra produkter som jag är tvungen att köpa för att ha väldigt konkreta bevis i väldigt långa och dyra immaterialrättsprocesser.”

Min första affär:
”Jag sålde jultidningar för att kunna köpa ett Gameboy.”

Jakob Stenberg