Fjäderfän för miljarder

3

Miljardföretag Blentagruppen tillhör inte de mer välkända koncernerna i landet. Men säg Ingelsta Kalkon och Guldfågeln så klarnar bilden. Det handlar om fjäderfän för miljarder och ett företag som fortfarande har sin bas i skånska Blentarp. Nu är tredje generationen systrar på väg att ta över familjeföretaget efter fadern Jan Håkansson.

Jan Håkansson, som äger och driver miljardföretaget Blentagruppen med varumärken som Guldfågeln och Ingelsta kalkon.
Foto: OLA TORKELSSON
Jan Håkansson, som äger och driver miljardföretaget Blentagruppen med varumärken som Guldfågeln och Ingelsta kalkon.
Kycklingar.
Foto: Sven Persson

Kontor och företag ligger på Kläckerivägen. Naturligtvis. Var annars kan en verksamhet, som innebär att 35 miljoner kycklingar kläcks varje år, hålla till?

På Kläckerivägen har också kläckeriet legat sedan starten 1963. I år firar Blentagruppen 50 år som företag. Även om koncernen, döpt efter hemorten Blentarp i hjärtat av Skåne, idag är ett helt annat företag än det som såg dagens ljus i början av 1960-talet, är kärnverksamheten fortfarande densamma.

– Fjäderfän, säger Jan Håkansson, som idag äger och driver den verksamhet som hans far startade och där hans två döttrarna tagit det första stegen till det som på sikt ska bli ett generationsskifte.

I den något korthuggna beskrivningen av vad Blentagruppen står för ryms tre tydliga delar: Kläckeriet i Blenta, varumärket Guldfågeln med uppfödning och slakteri och Ingelsta Kalkon, som är specialiserat på uppfödning, slakt och detaljförsäljning av kalkonprodukter.

Tillsammans utgör de tre delarna en av nordens största privata fjäderfäkoncerner med en omsättning på en och en halv miljard kronor. Och enligt Jan Håkansson har familjens nisch inom livsmedelsindustrin goda framtidsutsikter.

Kanske var det just det som Harry Håkansson förutspådde när han 1963 köpte gård, stallar och värphöns i akt och mening att utveckla verksamheten. Med sig hade han bland annat erfarenheterna som anställd säljare av djurfoder hos Lantmännen och Norsk Hydro.

– Han kunde branschen, kände till hela Skåne och framför allt var han en säljare. Det fanns i blodet. Det låter som en klyscha men allt jag kan om sälj har jag lärt mig av min far, säger Jan Håkansson.

Två år senare, 1965 var det nya kläckeriet klart. Det året såg en miljon kycklingar dagens ljus och hela produktionen såldes till Findus. Att Jan Håkansson skulle fortsätta i faderns fotspår var knappast överenskommet, sommarjobben i kläckeriet till trots. Men i slutet av ekonomistudierna i Lund kom beskedet: Du ska ta över.

– Det visade sig att det fanns en plan. Vi skulle dela på jobbet, jag i driften medan pappa tog hand om ekonomin. Det gick ju som det gick, han la sig i allt, precis som man inte ska göra.

Men å andra sidan lyckades far och son klara de 15 första årens expansion helt med egen finansiering. Det var inte förrän det första riktigt stora steget togs, köpet av Guldfågel i Mörbylånga 1987, som banken på allvar blev inblandad. Då hade Blenta, som hittills enbart var en leverantör av dagsgamla kycklingar till uppfödarna, vuxit i takt med att kyckling blivit ett var mans livsmedel och på allvar tagit upp konkurrensen med fläsk- och nötkött.

– Det var vårt första stora förvärv. Vi ville ha kontroll över hela processen, också uppfödning och slakt. Det var ju under den här tiden som fjäderfäbranschen ifrågasattes som mest intensivt och vi såg behovet av att höja kvaliteten i hela produktionskedjan, säger Jan Håkansson, som i och med köpet fick tillbringa merparten av sin tid på Öland för att få ordning på den nedslitna kycklingproducenten.

– Mina döttrar har en del åsikter om att jag aldrig var hemma när de växte upp, säger Jan Håkansson.

Sedan kom galna ko-sjukan. Om köpet av Guldfågel var ett av de två-tre övergripande strategiska beslut som byggt miljardföretaget Blenta, är kreatursjukdomen BSE och den mänskliga smittan Creutzfeldt-Jacobs sjukdom en helt oplanerad men mycket betydelsefull händelse i företagets historia. I princip över en natt rasade försäljningen av nötkött och kyckling blev framför allt det kött som konsumenterna vände sig till. Nu är vi framme vid år 1996.

– Vi sålde slut på allt och kunde ha sålt hur mycket mer som helst.

Men den exploderande efterfrågan på kyckling fick också konsekvenser. I och med att de svenska leverantörerna inte kunde hålla jämna steg med efterfrågan, ökade importen från utlandet. Främst var det dansk kyckling som fick ett fäste på den svenska marknaden och danskarna har inte släppt taget sedan dess. Konkurrensen gav även en prispress nedåt på kycklingprodukter som fortfarande finns kvar. Delvis beror prispressen på att det danska regelverket för kyckling är betydligt snällare än det svenska, vilket ger lägre produktionskostnader i Danmark.

– Vi fick möjlighet att expandera, det är sant, men expansion kräver också arbete, arbete, arbete, säger Jan Håkansson, som då sedan ett par år var vd för Blentagruppen.

Men med en betryggande marknadsandel på kyckling i Sverige var det dags att rikta blicken mot en helt annan fågel; kalkonen.

– Kycklingskonsumtionen växer med fem-tio procent per år men kalkon ökar med cirka 20 procent per år. Det klart att vi ska vara med där.

Redan 1999 förvärvades, med ett klart förutseende, företaget Ingelsta Kalkon med slakteri och uppfödning. Det innebär även att Blentagruppen numera har egna butiker riktade mot konsumenter i och med de Ingelstabutiker som finns ute i landet. Än så länge finns de i de tre storstäderna och på ett antal platser i södra Sverige men fler butiker är på gång.

– Intresset för kalkon växer men är fortfarande litet, vi äter bara ett kilo per år och person, så vi behöver butikerna för att visa vilka möjligheter som finns. Det är en stor utmaning att lära handeln att hantera kalkon. Det är omvända världen mot kyckling, där är det handeln som hela tiden ger besked om vilken typ av produkter de vill att vi ska ta fram, säger Jan Håkansson.

Sammanfattningsvis är alltså Blentagruppen ett kläckeri som gick vidare till uppfödning, slakt och kalkon samt egna butiker. Företaget har även spelat en viktig roll i utvecklingen av Sverige som matland, vilket delvis förklarar den tillväxtkurva som efter millennieskiftet pekar allt brantare uppåt. För fem år sedan bröt Blentagruppen miljardvallen, även om ljudbangen inte ekade så högt.

– Det var roligt. Jag tänkte inte så mycket på det men det visar ju i alla fall att jag gjort någonting bra, säger Jan Håkansson, när han recenserar händelsen.

Men faktum är att när Sydsvenska Dagbladet gjorde en genomgång av den skånska livsmedelsbranschen glömde tidningen att ta med Blantagruppen. Så anonymt är företaget även om Jan Håkansson faktiskt ringde tidningen och påpekade fadäsen.

Viktigare då att bevara självständigheten och kontrollen över både företag och produkter. Därför är det inte aktuellt med någon börsintroduktion.

– Vi är börsfärdiga men inte börsintresserade, så kan jag väl sammanfatta det. Tyvärr ser jag ingen långsiktighet på börsen och vi har ju 800 anställda att ansvara för. Jag ser också en risk för att vi skulle splittras, att de viktiga förvärven vi gjort under åren plockas ut ur koncernen av en eventuell ny ägare. Egen kontroll i hela kedjan ger kvalitet, det är min övertygelse därför är vi inte till salu, säger Jan Håkansson.

Den långsiktigheten och strävan efter kvalitet involverar nu också döttrarna Petra och Jessica. Båda är idag, trots erfarenheterna av en företagsbyggande upptagen pappa, inriktade på att gå in i företaget. Båda två sitter redan i styrelsen och är minoritetsägare.

– Hur det ska bli möjligt rent praktiskt jobbar jag mycket med just nu. Jag vill att de ska ha skaffat sig erfarenhet utanför företaget först och det är på god väg.

Men hur Jan Håkansson själv, rent praktiskt, ska genomföra generationsskiftet, det är han inte lika klar över. I bakhuvudet finns erfarenheterna av hur svårt hans egen far hade att lämna över det dagliga ansvaret och kontrollen.

– Risken finns att jag inte kan sluta, att de får köra bort mig härifrån.

Ett flygfärdigt företag

Namn: Blentagruppen
Startår: 1963
Verksamhet: Fjäderfäverksamhet, kläckeri, uppfödning, detaljhandel.
Ägare: Familjen Håkansson, Jan Håkansson 70 procent och de två döttrarna Petra och Jessica 15 procent vardera.
Huvudkontor: Blentarp
Antal anställda: 800
Länder: Sverige, Norge, Danmark, Finland och Baltikum.
Omsättning, 1,5 miljarder kronor
Milstolpar: Köpen av Guldfågeln, Ingelsta kalkon, Torsåsen kycklingslakteri och galna ko-sjukan, som gav en kraftig efterfrågeskjuts på kycklingkött.
Snedsteget: En alldeles för tidig satsning på färska kycklingdelar.

Jan Håkanssons 4 tips för att bygga ett miljardföretag:
  1. Satsa på individerna, både vad gäller anställda och kunder.
  2. Var långsiktig, investera för framtiden.
  3. Våga satsa på innovationer och nya produkter.
  4. Håll hög kvalitet.
Kyckling - från lyx till vardagsmat

Långt in på 1950-talet var kyckling lyxmat i Sverige. Men när priserna på vanligt kött rusade i höjden samtidigt som den frysta kycklingen introducerades blev den lilla fågeln ett allt starkare alternativ som middagsmat. Handeln introducerade färdiggrillade kycklingar och fram växte ett helt nytt livsmedel, åtkomlig för alla plånböcker och långt från den tidigare lyxstämpeln.

Men det var en framgång som kantats av kritik mot hur fjäderfäbranschen behandlade sin råvara kycklingarna; trånga burar, olidliga förhållanden och tanken att dålig djurhållning också ger en dålig kvalitet på köttet.

I mitten av 1980-talet kom så larmet om campylobakterna, en bakterie som drabbade kycklingarna och som kunde ge magsjuka hos människor om köttet inte var rätt tillagat. Konsumtionen rasade med 40 procent och hela branschen var i gungning.

Samtidigt blev kritiken och de otaliga larmen om campylobakter och salmonella startsignalen till ett djuromsorgsprogram som är unikt i världen. Tack vare det är de svenska kycklingarna uppfödda under helt andra villkor och är idag helt fria från hormoner och antibiotika.

– Kycklingar är individer. Mår de bra så går också våra affärer bra alltså måste vi vara seriösa och hålla kvaliteten uppe, säger Jan Håkansson.

Idag äter vi svenskar cirka 20 kilo kyckling per person och år.

Källa: Svensk Fågel

Anders Carlsson