Han trålar efter Bottenvikens röda guld

Fiske
9

Entreprenör Under en månad drar fiskaren Lennart Sundström in 70 procent av sitt företags omsättning. Utan Bottenvikens guld, Kalixlöjrommen, skulle han aldrig kunna överleva som yrkesfiskare. Tidningen Entreprenör följde med Lennart Sundström en tidig morgon när han la ut från Lövskärs hamn i Luleå för en livsviktig fisketur.

löjbodan
Upp emot 60 personer jobbar i löjbodan. Många kommer från Thailand och andra länder.
Lennart Sundström
Yrkesfiskaren Lennart Sundström drar in 70 procent av sitt företags omsättning på att fiska siklöja och göra Kalixljörom.
Ingegerd
Lennarts sambo Ingegerd Hägglund är ansvarig för arbetet i löjbodan där fisken rensas och rommen tas om hand.
Fisekbåt
Fiske
Fiske
Löjrom
löjrom
löjrom
Kalixlöjrom

Klockan är fyra på morgonen och det är fortfarande mörkt i Lövskärs hamn i Luleå. En hamnvakt undrar vad vi gör där så tidigt på morgonen. En kvart senare får han förklaringen. Då kommer Lennart Sundström ner till hamnen och börjar lasta sin båt. Det gäller att komma i väg tidigt för att kunna sänka ner trålen direkt när löjromsfisket startar klockan sju.

– Det kan ta tid att hitta rätt plats att fiska på så därför tycker jag om att starta tidigt. Min kollega Johan är mycket coolare. Han brukar komma efter mig.

Hela deras företagarliv hänger på en månad. I augusti lämnar siklöjorna det öppna havet och samlas i stora stim längs Norrbottenskusten för att leka och i slutet av september har honlöjorna blivit fulla av rom och fisket kan börja den 20 september. Vi glider ut i mörkret i den 13,8 meter långa trålbåten som är uppkallad efter barnbarnet Nova. Det känns som att sitta i ett bättre hotellrum med sköna soffor, ett bord, gasolspis, kylskåp och toalett. En trappa ner finns flera kojer.

– Det här är ju min arbetsplats så jag bestämde mig för att investera i att ha det bra på jobbet och köpte båten 2012. Men visst är det tungt när amorteringarna kommer varje månad. Båten kostade sex miljoner kronor.

Lennart Sundström ställer in kursen och följer det elektroniska sjökortet mot Lappöfjärden i Luleå skärgård. På en sonar, en undervattensradar, kan han se alla grund och stenar framför sig. Ekolodet visar om det finns någon fisk där båten kör.

Den här dagen är sambon Ingegerd Hägglund med på båten. Annars brukar hon sova litet längre och i stället ta hand om arbetet i löjbodan på kvällen och natten.

– Den här tiden på året sover vi knappt någonting alls. Vissa dagar jobbar vi till ett på natten med att ta hand om löjrommen och så stiger Lennart upp halv fyra på morgonen, säger hon.

Sedan Ingegerd Hägglund träffade Lennart Sundström 2010 har verksamheten vuxit. För några år sedan arbetade ungefär 30 personer i löjbodan under löjromsfisket, nu har Ingegerd Hägglund 84 namn på sin lista. När det blir mycket fisk brukar hon sms:a mellan 60 och 70 personer och be dem att komma till löjbodan.

– Många hör av sig till oss och vill jobba. Tidigare hade vi mest skolungdomar och pensionärer. Nu är de flesta thailändare och andra människor från andra länder. De vill jobba hur mycket som helst. Det handlar givetvis om att de vill tjäna pengar, men också om den sociala biten. Vi har kvinnor som åker 15 mil tur och retur för att få vara i löjbodan och umgås med andra thailändare. För oss är det jättebra för de är otroligt snabba.

Morgonrodnaden mellan öarna har övergått i dagsljus. När det ljusnar går siklöjorna ner på botten och det är dags att sänka ner trålen. Yrkesfiskarna har själva kommit överens om att börja fiska klockan sju och att dra upp trålen senast klockan fyra på eftermiddagen. Lennart Sundström ser inte så mycket fisk på ekolodet i Lappöfjärden och diskuterar med Johan Blomqvist över kommunikationsradion hur de ska göra. Till sist fattar de ett beslut.

– Det får väl bli en dålig fångst i dag då, säger Lennart Sundström.

Johan Blomqvist kör fram med sin båt, hakar på den ena delen av trållinan och kör i väg, medan Lennart Sundström rullar ner den 40 meter breda trålen steg för steg i vattnet. Sedan börjar de sakta köra runt i fjärden. Det gäller att de följs åt så att de hela tiden svänger åt samma håll.

En bit bort syns en annan trålbåt. Alla yrkesfiskare känner varandra och det är ingen konkurrens om fiskevattnet.

– Visst är det tråkigt om någon har hunnit före till ett ställe, men skärgården räcker till åt alla. Tvärtom skulle jag önska att fler fick tråltillstånd för medelåldern håller på att bli hög bland fiskarna. Det finns en del yngre som vill ta vid, men de får inga tillstånd.

Han tycker att myndigheterna jagar fiskarna med blåslampa. Flera gånger under dagen måste han rapportera till Havs- och vattenmyndigheten om när han lämnar kajen, vad han för fiskeredskap, när fisket startar, när fisket slutar, vad han fick för fångst, ankomst och landstigning.

– Ibland står de vid kajen och kontrollerar att vi har angett rätt fångst. Det är märkligt med tanke på att det är inte är någon kvot på siklöja.

Det andra bekymret i yrkesfiskarnas liv är sälen. Plötsligt syns små gråa huvuden vid vattenytan.

– De river sönder våra nät och äter upp fisken. Om vi fiskar 1 000 ton fisk per år äter sälen 3 000 ton. Man talar väldigt tyst om den stora sälstammen. Vi får bedriva säljakt, men de är inga lätta djur att jaga.

Trots problemen har Lennart Sundström aldrig ångrat den dagen för snart 30 år sedan när han bestämde sig för att bli yrkesfiskare. Då hade han ett jobb som traktorförare på en firma i Luleå. 1987 fick han sitt tråltillstånd och kunde sätta i gång. Under sju år bodde han också i skärgården ute på ön Storbrändön. För 20 år sedan började han fiska med Johan Blomqvist.

Strax efter klockan tio bestämmer de sig för att dra upp trålen och byta ställe. Med hjälp av en lyftkran på båten lyfts nätet upp från vattnet och siklöjorna släpps ut i stora boxar. Lennart Sundström tror inte att de har fått så mycket fisk. Ingegerd Hägglund är mer optimistisk och tror på tio boxar. Varje box rymmer cirka ett halvt ton siklöja. Det visar sig bli åtta stycken. Men Lennart Sundström och Johan Blomqvist är inte nöjda.

– Vi åker till Tisteröfjärden, säger Lennart Sundström.

Det är helt vindstilla på havet och solen skiner. Det är svårt att tro att det redan är början av oktober.

Lennart Sundström och Johan Blomqvist fortsätter norrut i skärgården och fiskar kring byn Rörbäck. Inte heller där syns så mycket fisk på ekolodet. Klockan fyra måste de dra upp trålen även om de är övertygade om att det inte har blivit så mycket fisk.

Gång på gång lyfter de upp nätet med lyftkranen och släpper ut fisken. Varje gång fylls tre, fyra boxar och det verkar som om det aldrig tar slut.

– Det är typiskt för den här delen av skärgården. Man blir lurad varje gång, den mjuka sandbotten gör att det inte syns någonting på ekolodet och så är det i själva verket massor med fisk, säger Lennart Sundström.

Snart är 27 boxar fyllda och det går knappt att röra sig längre på däck. Överallt står boxar med fisk travade på varandra. Det är 13,5 ton siklöja vilket motsvarar cirka 540 kilo löjrom.

Men Lennart Sundström och Johan Blomqvist ska dela på fisken och personalen i löjbodan, vilket kan kosta 50 000 kronor en sådan här kväll. Ingegerd Hägglunds telefon börjar ringa med allt jämnare mellanrum. Det är privatpersoner som vill beställa löjrom och ivrig personal som vill börja jobba.

– Hur många ska jag skicka sms till? frågar hon Lennart.

– Alla du har, säger han.

Hon sms:ar 60 personer om att båten är på väg hem. Sedan pratar hon med en kompis till Lennart som jobbar under dagen i löjbodan.

– Han packar rommen tillsammans med Lennarts pappa som sedan levererar den till BD-fisk, berättar Ingegerd Hägglund.

Lennart Sundström säljer 80 procent av löjrommen till grossisten BD-fisk, resten går till fiskhandlare i södra Sverige och till privatpersoner.

Efter 13 timmar ute till havs kommer vi fram till hamnen i Lövskär. Där går yrkesfiskarna runt, inspekterar hur mycket de andra har fått och skämtar med varandra. Det är ett bra fiskeår och många båtar dignar av siklöja.

Ingegerd Hägglund skyndar sig hem och byter om till vitt förkläde, hårnät och handskar medan Lennart Sundströms son Tomas kör fisken till det stora garaget bredvid villan på Hertsön i Luleå. Klockan har närmat sig sex och 60 personer har samlats och väntar på att få börja jobba. Snart sitter de tätt ihop runt rensborden.

Det viktigaste jobbet i löjbodan har Lennarts 87-åriga pappa Kalle. Det är han som sköljer och vispar rommen för att rengöra den och slå sönder romsäckarna. Det är ett svårt hantverk. Om det inte görs på rätt sätt påverkar det hela kvaliteten på rommen.

Löjrommen torkar sedan i ett såll i kylrummet innan Ingegerd Hägglund saltar den. Tidigare brukade arbetet i löjbodan hålla på halva natten men tack vare att det är så många som vill jobba brukar det gå på fem timmar numera. Timlönen före skatt ligger på 130 kronor.

– Det är värt att ha många som jobbar effektivt i stället för att ha några stycken som håller på många timmar och blir trötta, säger Ingegerd Hägglund.

När den intensiva månaden är över kör Lennart Sundström ner sin båt till Sundsvall. Där står den under vintern i väntan på att strömmingsfisket ska komma i gång till våren. I maj bor han på båten i flera veckor och fiskar till Kallax surströmming. Vid midsommar är han tillbaka i Bottenviken och fiskar lax i stugan på ön Kluntarna.

Men det är den gyllene löjrommen som är guldet i företaget.

Ann-Katrin Öhman

Levebröd från havet

Namn: Lennart Sundström
Ålder: 58 år
Titel: Yrkesfiskare.
Bor: I Luleå.
Familj: Sambon Ingegerd Hägglund, två vuxna söner och fyra barnbarn.
Bakgrund: Är uppväxt bland yrkesfiskare på ön Kluntarna i Luleå skärgård. På 70-talet började han hjälpa andra fiskare och 1987 fick han ett eget tråltillstånd för att fiska siklöja. I sju år var han bofast ute på ön Storbrändön. Nu bor han på Hertsön, en förort till Luleå, och sedan 20 år tillbaka fiskar han tillsammans med kollegan Johan Blomqvist. De utgår från Lövskärs hamn i Luleå.
Fritidsintressen: Ingegerd, och eftersom hon älskar att fiska så blir det fiskeresor till Norge och fiske ute i stugan på Kluntarna.

Minnesvärda affärer:

Min bästa affär:
”Att köpa en riktigt bra båt för tre år sedan. Nu kan jag forsla hem mycket fisk och har en trevlig arbetsmiljö, båten är ju min arbetsplats.”

Min sämsta affär:
”Det är också båten. Den kostade sex miljoner kronor och motorn visade sig ha ett reglagefel som jag försöker få ersättning för av Volvo. Det är också tufft när amorteringarna kommer varje månad. En stor båt ger stora bekymmer.”

Fiske efter guldfångst

Namn: Sundströms fiske AB
Startår: 1987.
Ägare: Lennart Sundström.
Antal anställda: Upp till 70 säsongsanställda under löjromsfisket.
Ort: Luleå
Verksamhet: Löjromsfiske från 20 september och en månad framåt. Fiskar strömming till surströmming i maj utanför Sundsvall och lax under sommaren i Bottenviken. På vintern ägnar Lennart Sundström sig åt reparationer och underhållsarbete av fiskeredskapen.
Omsättning: 2-2,5 miljoner kronor per år.

Ursprungsskyddad rom

Kalixlöjrommen är ursprungsskyddad av EU sedan 2010. På samma sätt som champagne bara får tillverkas i Champagne i Frankrike får Kalixlöjrommen bara komma från siklöja som fiskas mellan Torne älv och Åby älv. Det finns 35 tråltillstånd i Norrbotten. Varje år fiskas närmare 80 ton Kalixlöjrom. Den allra största delen säljs i Sverige. De största kunderna är restauranger i Stockholm och Östermalmshallen. Priset ligger på 1000 kronor kilot. Det var stjärnkocken Werner Vögeli som myntade begreppet Kalixlöjrom. Under sin tid på Operakällaren och som hovtraktör på Stockholms slott tyckte han att han fick den bästa löjrommen från fiskarna i Kalix.