Inte längre pappas flicka

Entreprenör Gifta sig och skaffa barn. Det var vad som förväntades av Jenny Ljungberg som arvtagerska till ett fastighetsimperium. Istället bröt hon sig loss från familjeföretaget och byggde en alldeles egen kedja av lyxhotell.

jennyljungberg
Foto: Daniel Roos
Jenny Ljungberg äger och driver hotellkedjan c/o Hotels.

– Pappa ville bara att jag skulle gifta mig och skaffa barn. Det har förundrat mig många gånger att han inte såg potentialen i mig. Fortfarande när vi träffas pratar pappa business med min äldre bror men inte med mig. Det är bara så det är, säger Jenny Ljungberg, som är ägare till och vd för c/o Hotels med hotell både i Sverige och USA.

Hon var i New York första gången när hon var elva och blev förälskad i staden. Idag både bor och expanderar hon sin hotellkedja på Long Island utanför New York. c/o The Maidstone i fashionabla området the Hamptons är det senaste tillskottet och är även det hotell som blev starten för det lifestylekoncept som hon utvecklat. Ett koncept som satsar på skandinavisk design och bland annat innebär att hundar är lika välkomna gäster som sina hussar och mattar.

Förutom c/o The Maidstone består kedjan för närvarande av fem svenska hotell. Samtliga är herrgårdar med långa anor: c/o Grythyttans Gästgivaregård, c/o Häringe slott, c/o Tammsvik Herrgård, c/o Krägga herrgård och c/o Villa Mälargården. En imponerande samling som alla är bärare av stolta kulturarv. Precis som dess ägarinna.

Hittills har Jenny Ljungberg inte figurerat så mycket i svensk media men när hon gör det är det ofta bilden av henne som ”arvtagerska” som lyfts fram. Som dotter till Åke Ljungberg och barnbarn till Tage Ljungberg, som grundade fastighetsimperiet LjungbergGruppen (numera Atrium Ljungberg) går denna titel liksom inte att komma ifrån. Då och då jämförs hon också med en annan hotellarvtagerska, jetset-prinsessan Paris Hilton, en jämförelse som Jenny Ljungberg inte har något problem med även om hon själv inte riktigt ser likheterna.

– Det beror på vilken åsikt man har om henne. Men hon jobbar faktiskt väldigt aktivt med sin image, och jag är ju inte född in i kändiskulturen på samma sätt som hon är. Jag kommer från en småländsk kultur där man är stolt över att arbeta, säger Jenny Ljungberg.

Det är hennes farfar Tage Ljungberg som är skyldig till att den småländska kulturen etsat sig fast på resten av familjen. Han brukade säga: ”Gud vad härligt det är med måndag, en ny arbetsvecka!” Det mantrat har familjen levt efter sedan dess.

Jenny Ljungberg själv är född och uppväxt i Danderyd i Stockholm men flyttade som trettonåring med familjen till USA. Länge funderade hon på att bli lärare, journalist eller psykolog och utbildade sig också i psykologi vid Tufts University. Passionen för hotellbranschen väcktes när pappa Åke skapade Åre Fjällby. Så småningom flyttade hon därför tillbaka till Sverige och, i samma anda som farfar Tage, gick in för att lära sig branschen från grunden genom att jobba på familjens olika hotell.

– När jag började som städerska hejade inte folk på mig förrän de fick veta att jag var ägarens dotter, berättar hon.

Jobbet avskräckte dock inte, och sedan dess har hon varit hotellbranschen trogen. I familjeföretaget ingick hotellen som en del av ett större fastighetsbestånd, och när det för några år sedan var dags för Jenny och brodern Johan att ta över som ägare såg hon sin chans att skapa något eget. Det var nämligen aldrig aktuellt att Jenny skulle ta över ledningen för hela familjeföretaget. Att äga gemensamt är en sak, det hade Jennys pappa och faster också gjort, men att styra själva företaget vara bara ämnat åt äldste sonen.

– Jag kommer från en väldigt mansdominerad familj och det var bestämt att min äldre bror Johan skulle ta över. Det var aldrig aktuellt att jag som är kvinna skulle stiga fram. Jag minns när farfar frågade vad vi skulle bli när vi var små och jag sa att jag ville bli chef. Det blev han väldigt fundersam över.

Jenny har även en yngre bror, Tom, men inte heller han var aktuell som kandidat att föra familjetraditionen vidare eftersom han var yngst. Trots det har alla tre syskon alltid känt starkt för företaget och en väldig stolthet över farfar Tages arv. Hon säger att den bitterhet hon kunde känna tidigare över att inte tas på allvar i affärssammanhang har försvunnit. Kanske mycket tack vare att hon ändå kunnat göra sin egen grej.

– Det var lite svajigt ekonomiskt för företaget och vi funderade på vad vi skulle göra. Johan och jag ville så olika saker. Jag sa till slut att vi måste dela upp oss om vi vill fortsätta vara syskon. Vi tog ett enormt moget ansvar tycker jag nu.

Jenny och brodern Johan kom överens om att hon skulle köpa loss hotelldelen av företaget. Resten av verksamheten drivs fortfarande som ett familjeföretag med Johan vid rodret. Lillebror Tom jobbar idag för Jenny inom c/o Hotels.

– Jag hade en vilja att få hotellen att växa och en tro på framtiden för hotellindustrin, vilket inte resten av familjen hade. Men på ett sätt så var det en sorg att vi valde att dela upp företaget. Pappas tanke var ju att vi skulle äga tillsammans, precis som han gjort med sin syster, berättar hon.

När hon tagit över hotellen på egen hand började Jenny smida planer för framtiden. Hon flyttade till New York, köpte ännu ett hotell och började på en MBA-utbildning vid Columbia Business School. Där fick hon möjlighet att utveckla sina tankar kring hotellens framtid.

Resultatet blev ett skandinaviskt lifestylekoncept, c/o Hotels, som gick att applicera både på hotellen i Sverige och nyinköpta The Maidstone. Som examensarbete lanserade c/o Hotels i New York. Hotellens interna mantra är ”We’re people serving people”. Idén är att det ska vara en avslappnad variant av Ritz Carltons “We’re ladies and gentlemen serving ladies and gentlemen”. I familjen Ljungberg stod de i viss mån frågande.

– I början fanns ingen förståelse för vad ett varumärke är. De tyckte bara att jag drev våra svenska hotell och köpte ett nytt hotell i New York. Min lillebror Tom förstår. Resten av familjen är nog stolt och imponerad men förstår inte riktigt vad jag sysslar med.

Jenny Ljungberg poängterar att hon är otroligt tacksam över allt hon fått från pappa och farfar, både pengar och ett kulturarv i form av flera historiska byggnader. Den ekonomiska tryggheten genom arvet har gett henne möjligheter som de flesta inte har. Hennes egen entreprenörsbana fick också en flygande start genom möjligheten att driva de hotellen som familjen redan ägde. Det kanske viktigaste arvet är dock av annan karaktär.

– Det är fantastiskt att vara uppväxt i en entreprenörsfamilj. Det var en självklarhet att vi var något och att vi fick ta plats när vi var barn. Ordet nej fanns inte i min familj. Det har lärt mig att det ofta går att gå runt saker om någon säger nej.

Jenny delar idag sin tid mellan hemmen i New York och Stockholm. Med en pojkvän i Los Angeles blir det också många resor över den amerikanska kontinenten. Hennes två trogna följeslagare, hundarna Lexington och Hudson, följer henne överallt.

– Hundarna är jätteviktiga för mig. De kompromissar jag inte med. Mina hundar är en del av min livsstil.

Jenny insåg snabbt att hon inte var ensam om detta och att det fanns pengar att tjäna. Därför har hon lanserat konceptet c/o Dogs på sina hotell. Det innebär att hundar alltid är välkomna och att det på samtliga hotell finns en särskild hundmeny i restaurangen. Det senare har väckt frågor i Sverige men inte i USA där det är vanligare att hunden följer med överallt.

Den delen av den amerikanska livsstilen har hon verkligen tagit till sig. Hon tycker själv att hon är för svensk för att vara amerikan och för amerikansk för att vara svensk.

– När jag bestämde mig för att skapa ett skandinaviskt lifestylekoncept var det inte en enda svensk som sa ”vad kul!”. Alla ifrågasatte istället planerna. I USA har ingen sagt något negativt. Där har man rätt att göra fel och börja om. Jag skulle önska att Sverige kunde ta till sig den attityden, säger hon.

Samtidigt finns det annat i den amerikanska kulturen som hon har svårare att vänja sig vid.

– I USA är man väldigt rädd för att bli stämd. Det genomsyrar allt i affärslivet, därför samarbetar jag mycket med en advokat. Det är fler lagar och regler att förhålla sig till i USA än i Sverige tycker jag.

I början hade Jenny inte tänkt att själv sköta den dagliga verksamheten i företaget. Istället skulle hon satsa på affärsutveckling och att bygga varumärket. Hon anställde en vd men insåg ganska snabbt att det inte fungerade. c/o Hotels var hennes skapelse och det var för tidigt för att någon annan skulle kunna hålla samman allt i de två länderna.

– Jag tog på mig vd-rollen igen på tre år och tror inte att bolaget vill ha mig kvar längre än så. Jag är ganska krävande. Jag är perfektionist och har mycket åsikter om saker. Jag är inte heller den optimala vd:n när det gäller att förvalta men behövs i uppbyggnadsfasen då vi implementerar varumärket på samtliga hotell.

Om några år tror hon att situation är en annan, att företaget då är moget för en annan vd. Hon säger att hon redan ser medarbetare som kan bli redo att ta ett steg framåt då. Jenny är själv den första att medge att hon kan vara så dominant att hon lätt kan hämma andra, men hon säger att hon kan lyssna och skulle önska att fler vågade ifrågasätta hennes beslut ibland.

– Jag strukturerade upp saker redan på dagis. Jag tycker om att skapa ordning men är ändå inte den bästa administratören. När ordningen är skapad vill jag gå vidare. Jag släpper nog rodret lite för tidigt ibland. Jag tycker alltid att saker och ting går för långsamt.

Just nu är c/o Hotels inne i en expansiv fas. De har blivit erbjudna ett samarbetsavtal med ett nytt amerikanskt lyxhotell med planerad start i juli. Franchise är ett spår Jenny gärna utvecklar vidare i framtiden. Nästa hotell att operera under c/o Hotels varumärke kan eventuellt bli ett hotell av helt annat slag än de storslagna herrgårdarna, nämligen det mytomspunna Hotel Chelsea i New York. Ett hotell som huserat många av de stora inom konst-, litteratur- och musikvärlden och som kanske är mest känt för att Sid Vicious från Sex Pistols ska ha knivmördat sin flickvän Nancy Spungen där 1978.

– När det gäller Hotel Chelsea är fortfarande inga beslut tagna, men vi har lagt bud både som köpare och som operatör av verksamheten, berättar hon.

Trots att hon idag står på helt egna ben ser hon sig fortfarande som en liten länk i en lång kedja av hårt arbetande entreprenörer. En kedja som hon inte vill bryta.

– Det är en ynnest att vara företagare. Vårt arv ska förvaltas väl. Om jag får barn som inte vill jobba med företaget så kan de ändå vara aktiva ägare. Vill man inte det så ska man sälja. Det känns inte ärofyllt att bara låta saker vara.

Jennys affärer

Min första affär
– När familjen köpte Grythyttans Gästgivaregård 1997. Jag var delaktig även tidigare men det var det första aktiva beslutet från min sida.

Min bästa affär
– The Maidstone, i the Hamptons på Long Island utanför New York. Jag köpte det i lågkonjunktur när ingen annan trodde på framtiden. Ingen hade satsat på ett design- och lifestylekoncept i Hamptons tidigare.

Min sämsta affär
– Tallmogården, ett gammalt hälsohem som min pappa ville köpa. Jag kände att det var fel men gick ändå med på det. Sverige var inte redo för den hälsosatsningen 1998.

SJ