Bråkig uppstickare stack hål på kreditoligopol

Foto: Lena Öritsland

Foto: Lena Öritsland

Foto: Lena Öritsland

Anders Johansson är en besvärlig kille. Det finns det många som tycker och det är han väl medveten om. Faktum är att det är en del av hans egen drivkraft, i alla fall om man likställer begreppet ”att vara besvärlig” med att våga utmana, tro på sin egen idé och inte ge upp när motståndet och fulspelet växer till oanade nivåer. Sådant får man räkna med när det egna företaget och affärsidén utmanar en monopolliknande struktur.
Och det var precis det som Anders Johansson gjorde när han bestämde sig för att starta en kreditupplysningssajt till privatpersoner.

– Det var fyra stora företag som i princip kontrollerade hela marknaden för kreditupplysningar. Det berodde dels på att den grundläggande datan och informationen som myndigheterna samlade in var svår att komma åt, dels på att det krävdes medlemskap, dyra abonnemang eller annat för de intressenter som ville köpa upplysningarna, berättar Anders Johansson.

– Jag tyckte att det var fel att bara större företag hade råd att skaffa sig nyttig ekonomisk information. Mindre företag och privatpersoner borde också ha möjlighet att ta reda på ekonomiska fakta om andra. Om jag ska sälja något vill jag ju veta om min motpart kan klara den affären eller inte, fortsätter han.

De fyra etablerade företagen var Upplysningscentralen, Bisnode, Syna och Creditsafe. Bakom företagen fanns mäktiga ägare: Upplysningscentralen ägdes av de fyra stora affärsbankerna i Sverige, Creditsafe och Bisnode av internationella koncerner inom kredit- och affärsinformation medan Syna var den enda fristående aktören. De fyra kreditföretagen hade slutit sig samman och skapat en närmast sluten branschorganisation, likt ett oligopol. Irritationen över att en ny spelare plötsligt uppenbarade sig var stor hos de etablerade, milt uttryckt.

– När jag var och besökte aktörerna i branschen kände jag hur illa de tyckte om mig. Jag var avskydd som pesten, särskilt som jag vägrade att låta mig skrämmas eller göra en pudel.

Men så var det heller inte första gången som Anders Johansson tog upp kampen med vad som vid första ögonkastet kan verka som en övermäktig motståndare. Innan Ratsit arbetade han som konsult inom verkstadsvärlden och lanserade ett helt nytt koncept för CAD-utbildningar. Det mest använda konceptet som fanns var oinspirerande, dyrt, på engelska och byggde på allt för korta självstudier. Utbildningen var dessutom ägd och kontrollerad av IBM och det franska företaget Dassault. Med uppstickarbolaget som då hette Xdin, idag Alten, i ryggen åkte Anders Johansson land och rike runt och försökte sälja in ett mer attraktivt och inspirerande utbildningskoncept.

– Jag blev utkastad överallt. Det var ingen som orkade sätta sig in i det nya och de ville väl heller inte stöta sig med stora mäktiga leverantörer som IBM.

Det var inte förrän Scania hoppade på båten som det hela vände. Efter det vann Xdin i stort sett alla stora upphandlingar av den typen av utbildningar. Men då hade Anders Johansson redan fått upp ögonen för kreditupplysningar, låtit sig köpas ut från bolaget och satsat på Ratsit.

– Jag läste taxeringskalendern redan när jag var tio år och tyckte att det var kul. Och om jag är intresserad av sådana siffror så borde ju fler vara det, särskilt om uppgifterna blev tillgängliga på nätet. ”Folk kommer ju att söka ihjäl sig”, resonerade Anders Johansson.

Egentligen var hela idén osedvanligt enkel: Samla information och fakta som redan är tillgänglig, fast utspridd på olika håll i offentliga databaser och gör den tillgänglig för vem som helst.

– Jag hämtade Statens person- och adressregister, inkomstuppgifter och information om betalningsanmärkningar via andra kreditupplysningsföretag. Allt fanns som sagt redan att tillgå kostnadsfritt hos myndigheterna men de som hittills sammanställt det tog hutlöst betalt på stängda sajter. Jag tänkte att om det läggs ut öppet på nätet, då drar det mycket trafik och sajter med mycket trafik är bra annonsforum. Det var där jag skulle tjäna mina pengar, förklarar Anders Johansson.

Det var en idé som visade sig stämma. Sajten släpptes vid midnatt den 23 november 2006 och samtidigt skickades fem pressreleaser ut.

– Alla fem nyhetsredaktionerna nappade och på morgonen var sajten omskriven överallt. Och det med uppmaningen att gå in och titta.

Det skapade dock ett tryck som servrarna inte klarade. Första dygnet kom 5 000 mail och med ny serverkapacitet tog Ratsit emot 14 miljoner sökningar de första månaderna. Alla ville se vad grannen tjänande, om arbetskamraterna hade betalningsanmärkningar, hur mycket kollegorna hade i årsinkomst. På en vecka gick Ratsit från att vara ett helt okänt företag till att tillhandahålla en tjänst som alla var nyfikna på.

Men lika snabbt som framgången kom reaktionerna. Barn blev mobbade i skolan för att föräldrarna hade skulder, arbetskamrater började titta snett på varandra, det tisslades och tasslades i kvarteret om grannarnas ekonomiska status. Politiker och organisationer påtalade att det var stötande att människor ”hängdes ut”.

– Reaktionerna kom som en total överraskning för mig. Jag hade varit upptagen med att skapa Ratsit och inte reflekterat över vilka negativa reaktioner vi skulle kunna få. Men när jag var på fotbollsträning med min son och några av de andra föräldrarna drog sig undan, då började jag förstå att inte alla gillade det jag skapat. Å andra sidan hade jag ju inte gjort något olagligt utan bara sammanställt redan tillgängliga fakta. Eftertanke innan handling har inte varit min starka sida genom åren, men det blir bättre och bättre, säger Anders Johansson.

Lagen var det tillhygge som övriga kreditupplysningsföretag samt myndigheter och politiker först tog till. Men det visade sig snart att Ratsit inte bröt mot några av de tillämpliga lagarna: personuppgiftslagen, kreditupplysningslagen och tryckfrihetsförordningen, eftersom alla tre var underordnad yttrandefrihetsgrundlagen.

– Men det hindrade ju inte att inställningen fanns kvar: jag skulle stoppas med alla medel.

Oligopolisterna satt bakom stängda dörrar och ”kuckilurade”, som Anders Johansson uttrycker det, och snart började motståndet. Ett första försök gick ut på att stoppa den underleverantör som fanns från att sälja register och information till Ratsit och samtidigt baktala den nya uppstickaren i media och på marknaden. Den strategin fungerade inte då underleverantören inte ville gå miste om den nya stora kunden som dykt upp på marknaden. Parallellt med detta arbetade Skatteverket på sitt håll för att sätta stopp för Ratsit. Genom påtryckningar fick myndigheten branschorganisationen att gå med på att det inte längre skulle vara tillåtet att leverera personuppgifter till företag om uppgifterna sedan lades ut på nätet.

– Skattemyndigheten fick igenom det, vilket var helt orimligt och ett fullfjädrat maktmissbruk. Det stred mot lagen eftersom det gjorde kreditupplysningslagen överordnad grundlagen om yttrandefrihet. Men det fanns en utväg. Att publicera det i tryckt form, så vi skapade Ratsitkatalogen med exakt samma uppgifter som på nätet, säger Anders Johansson.

Medel och motmedel, alltså. Nästa drag från Skattemyndigheten blev tvånget att skicka ut ett brev till alla privatpersoner som någon begärt kreditinformation om. Det var en regel som var skapad direkt för att användas mot Ratsit. Brevskickande gällde nämligen enbart när det var privatpersoner som ställde frågor om privatpersoner. När ett företag tog samma kreditupplysning behövdes inget brev. Alltså omfattades inte de övriga kreditupplysarna av de nya bestämmelserna.

– Motiveringen till skillnaden var fantastisk. Det skulle bli för stort och jobbigt för kreditupplysningsföretagen att skicka brev till alla företag och skada deras verksamhet.

Det var dock ett slag mot Ratsit som var svårt att klara. Förfrågningarna på sajten rasade på en gång. Att hålla koll på bekantas ekonomiska status var inte lika rolig längre om den omfrågade fick reda på vem som frågat. Samtidigt ökade arbetsbördan på Ratsit för att klara alla nya administrativa rutiner. Fortfarande var det många mindre företag som använde sig av tjänsterna, vilket var tur.

– Om ett företag tog en upplysning behövdes inget brev. Många av mina kunder var företag så det var ok. Dessutom ordnade jag en modell som gjorde att en anställd kunde använda sitt företag som beställare och därmed behövdes inget brev.

Samtidigt upptäckte allt fler att Ratsit var en betydligt bättre sökmotor för telefonnummer och adresser än till exempel Eniro och Hitta, vilket gjorde att den nedåtgående kurvan vände upp.

Idag står Ratsit stabilt och marknaden har mognat. Framför allt har den nio år långa kampen öppnat en verksamhet som tidigare var både dyr och förbehållen företagen. Sajten och den tryckta katalogen fyller därmed en viktig samhällsekonomisk funktion, menar Anders Johansson.

– Kreditupplysningar är en viktig byggsten i all affärsverksamhet men också i det politiska livet. Vi som medborgare kan se vilken ekonomi de styrande politikerna har, om de har bolagsengagemang eller om deras partners har ett bolag, alltså sådant som kan ge upphov till intressekonflikter.

– På samma sätt går det lätt att till ta reda på löneläget på en arbetsplats. Ofta visar det sig att kvinnor tjänar mindre än män. Med äkta fakta i botten går det att föra en tuffare löneförhandling, säger Anders Johansson.

Det finns dock fortfarande de som ifrågasätter alla de personliga uppgifter som Ratsit sammanställer och offentliggör. De har fått ökad tyngd sedan problemet med ID-kapningar av både företag och privatpersoner växt fram som ett allt större problem. Ett öppet register som det som Ratsit erbjuder är rena guldgruvan för bedragare, enligt kritikerna.

– Alla sökningar som görs via oss lämnar digitala spår. Finns det misstankar om att någon sökt information för att begå brott samarbetar vi med polisen i utredningen. Dessutom är ju utskicken av brev när någon blivit omfrågan en garanti för att öka vaksamheten hos enskilda personer.

– Jag startade inte Ratsit för att skada människor eller ta affärer från de etablerade kreditupplysningsföretagen. Jag ville skapa nya, bra produkter som mindre företag och privatpersoner kan ha nytta av. Den lilla människan ska ha samma möjlighet som de stora företagen. Dessutom är det faktiskt så att den data och information som finns om oss den ägs inte av någon, varken Skattemyndigheten, bankerna eller företag, den är medborgarnas. Jag har bara gjort den tillgänglig.