Hon slog hål på bemanningsmonopolet med en skrivmaskin

Ulla Murman
459

Monopolbrytarna ”Visste ni att ni aldrig behöver vara utan kontorspersonal?” Så stod det i en liten annons i Dagens Nyheter i april 1953. Annonsen visades sig vara ett av de mest kraftfulla vapen mot ett monopol som använts i Sverige. Men det tog den unga företagaren Ulla Murman 38 år och åtta rättegångar innan hon fick det svenska statliga monopolet på arbetsförmedling på fall. Möt monopolbrytaren som skapade den moderna bemanningsbranschen.

Gammaldags kontor
Ulla Murman
90-åriga Ulla Murman grundade den moderna bemanningsbranschen genom sitt företag Stockholm Stenografiservice.
Lars Murman
Lars Murman (1998), då vd på Manpower, med bild på mamma Ulla som grundade bolaget 1953.

Året är 1989 och ännu en gång står företagaren Ulla Murman inför rätta. Detta är hennes andra gång i Högsta domstolen. Orsaken är densamma som vid de sju tidigare rättegångarna i olika instanser: Motparten Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, vill sätta stopp för Stockholms Stenografiservice, det företag som Ulla Murman driver.

Även utgången i HD blir densamma. AMS vinner och Stockholms Stenografiservice förlorar. Straffet bestäms till tio dagsböter på tio kronor. Men viktigare än det symboliska straffet är domarens ord:

”Jag är tvingad att fälla er, men jag skulle råda er att gå till den politiska delen av Sverige, så att de kan ordna så att detta blir lagligt.”

Det som den luttrade domaren i Högsta domstolen ville få ordning på var det faktum att det sedan 1936 fanns ett statligt monopol på arbetsförmedling. Monopolet innefattade även personaluthyrning och det var det som AMS ansåg att Ulla Murman ägnade sig åt.

– Men min verksamhet handlade ju inte alls om det! Tvärt om, jag anställde ju folk, betalade lön, semesterlön och allt som man skulle ha vid en vanlig anställning, säger den idag 90-åriga Ulla Murman med eftertryck.

Problemet var bara att de anställda kvinnorna, (sekreterarjobbet var uteslutande ett kvinnligt yrke på den tiden och under alla år hade Stockholms Stenografiservice endast en manlig anställd), inte satt på kontoret i Gamla Stan i Stockholm utan ute hos kunderna. Det var en företagsidé som Ulla Murman fick när hennes syster bodde i USA. Systern berättade om ett företag som anställde och sedan hyrde ut sekreterare till amerikanska företag och det konceptet gjorde Ulla Murman till sitt.

Och snart visade det sig att det var en idé som även svenska företag och förvaltningar kunde ta till sig. Behovet av att, under kortare eller längre tid, få en resursförstärkning på kontoret var inte nytt, men nu fanns ett företag som kunde tillgodo behovet.  

– Dagen efter att annonsen var inne ringde den första kunden, minns Ulla Murman som i april 1953 satsade sina egna besparingar på att starta företaget.

Den första kunden följdes raskt av andra. Stora organisationer som SAS, LM Ericsson och Alfa Laval, men också små och medelstora företag, som alla behövde tillfällig förstärkning. Affärsidén var kort sagt lysande och det lilla kontoret byttes snart ut mot ett större.

Då ringde Arbetsmarknadsstyrelsen.  

– Det var en karl som frågade om jag visste att min verksamhet var olaglig och påpekade att jag måste lägga ner. Men det kunde jag ju inte. Jag var ju igång och drev ett företag, så jag sa bara att; ”det tänker jag inte göra”.

Föga anade Ulla Murman att det samtalet var inledningen på en nästan 40 år lång period av återkommande rättegångar. Åtta gånger (!) tvingades hon inställa sig i olika rättssalar i processer som två gånger gick ända upp till Högsta domstolen. På detta kom alla de förhör som hon kallades till hos AMS och polisen.

– Och varje gång satt där stabila män som antingen talade vänligt till mig, som om jag var ett barn, eller hötte med pekfingret och sa att jag måste sluta med verksamheten.

Du menar att det blev etter värre för att du var kvinna?

– Det klart att det inte gjorde saken enklare. Jag vara ju ett fruntimmer med en massa konstiga idéer. Dessutom var jag ju ung, ensamstående och envis, säger Ulla Murman.

Drivande på motståndssidan var AMS, med understöd av LO, och framför allt TCO. Inledningsvis var inte heller Svenska Arbetsgivareföreningen särskilt pigg på verksamheten eftersom de menade att den understödde ”hoppjerkandet”. En flexibel arbetskraft som bytte arbetsgivare med jämna mellanrum var inget som parterna på arbetsmarknaden gillade. Parterna hade till och med under många år drivit en gemensam kampanj mot rörlighet på arbetsmarknaden. Det var bättre med lojala anställda som stanna på samma arbetsplats till dess att guldklockan hägrade, ansåg båda fack och arbetsgivare.

Den första rättegången gick ändå Ulla Murmans väg trots att hon, enligt egen utsago, var helt skräckslagen.

– Men det hela var väldigt rart och rätten tittade vänligt på mig. Jag friades och domaren lade stor vikt vid att jag hade ett starkt band till mina anställda och att det inte var något konstigt med att de hade sin arbetsplats på andra ställen än just vårt kontor.

Det var en av två gånger som rätten friade. Övriga sex gånger, inklusive de två rättegångarna i HD, fälldes hon. Straffen var dock alltid mycket behärskade, oftast symboliska dagsböter. Men framför allt var det repressalier som Ulla Murman faktiskt struntade i och med sin civila olydnad började hennes agerande långsamt att urholka det rådande monopolet.

– Ja, det var en process som var igång. Särskilt som jag ett stycke in på 1960-talet tillslut fick stöd av Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF. Men det var ju inte motståndet som var min drivkraft, även om jag inte gillar orättvisor. Jag var företagare och jag måste försörja mig och ta hand om min personal.

Lite pikant i sammanhanget är också att Ulla Murmans företag blir anlitat av just de organisationer som vill förbjuda verksamheten. På kundlistan fanns nämligen LO’s rättsskydd, Högsta domstolen, Riksåklagarämbetet och Justitiedepartementet, som dagen efter att Ulla Murman förlorat i HD för andra gången, ringde och behövde hjälp.

Vid den tidpunkten, 1989, hade dock frågan om bemanningsföretag, precis som domaren i Högsta domstolen hoppats på, äntligen lyckats ta sig in på den politiska agendan. Strax efter rättegången träffade Ulla Murman arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c) vid ett besök i riksdagen och han lovade på stående fot att ta sig an ärendet. Med en borgerlig regering i ryggen kunde hans proposition också gå igenom, trots ett fortsatt kompakt motstånd från opposition och fackföreningar.

– Regeringen såg till samhällsnyttan, något som jag alltid gjort och egentligen många, många andra också, säger Ulla Murman.

Men först den 1 juli 1993 var det svenska monopolet på arbetsförmedling historia. Då hade Ulla Murman sedan fem år överlåtit företaget på sin son Lars som tillsammans med Michael Haglind driver det vidare under namnet Teamwork.

– Vi fortsatte på samma tydliga väg som mamma stakade ut redan 1953. Så här i efterhand kan man fråga sig hur fan det kunde få gå till som det gjorde under alla år, med ständiga rättsprocesser. Det gällde att spela spelet och det gjorde Ulla, säger sonen Lars Murman, som 1996 sålde företaget vidare till Manpower, alltså det amerikanska företag som en gång inspirerade Ulla Murman till staten av Stockholms Stenografiservice.

Hon har dock ingen ambition att ta åt sig äran för det brutna monopolet på arbetsförmedling.

– Visst har jag varit en stark röst i det hela, att etablera bemanningsbranschen i Sverige. Jag har alltid haft en stark åsikt, det går inte att säga emot. Jag gjorde bara det som kändes rätt och sedan höll jag ut.

Läs mer om Ulla Murman på Företagsamheten.se

Barnhemsbarnet som blev monopolbrytare

Namn: Ulla Murman
Ålder: 90 år, född i Trehörningsjö utanför Örnsköldsvik. Från 4 till 13 års ålder uppvuxen på barnhem i Stockholm.
Familj: Sonen Lars och barnbarnet Gabriella.
Bor: Stockholm.
Utbildning: Sjuårig folkskola, kvällskurser.
Karriär: Började 14 år gammal som springflicka i livsmedelsaffär, fortsatte till kontorsarbete på två olika tryckerier och sedan en kort sejour på en skrivbyrå innan hon startade egna företaget Stockholms Stenografiservice.
Styrka: Envishet. ”Jag är född trotsig”.

Bemanningsmonopolets fall

1936 Vinstdrivande arbetsförmedling förbjuds. Staten får monopol på all arbetsförmedling.
1942 Även personaluthyrning infogas i lagen och blir förbjudet.
1953 Ulla Murman startar Stockholms Stenografiservice. Affärsidén är att göra skrivarbeten, dra stenciler, korrekturläsa och liknande uppdrag som kunderna lämnade in över disk.
1953 Kunderna strömmar till, bland andra Ericsson, Trygg Hansa och SAS. Snart dyker frågan upp:Kan vi få låna över några av dina anställda till oss?
1955 AMS hör av sig första gången och kräver att Ulla Murman ska upphöra med sin verksamhet
1960 Första rättegången. Ulla Murman friades men AMS överklagade omedelbart.
1960 Svenska Kontorsserviceförbundet – idag branschorganisationen Bemanningsföretagen – skapas som samlande kraft för de olika skrivbyråerna.
1962 Ulla Murmans fall är nu för första gången uppe i Högsta Domstolen. Hon fälls.
1964 Företaget går utmärkt och som mest är över 100 kvinnor anställda.
1969 En statlig utredning föreslår att privat personaluthyrning ska tillåtas. De kunde tillgodose ett tydligt behov på marknaden.
1971 Straffskalan för olaga arbetsförmedling skärps till att också omfatta fängelse. Trots det dömdes de olika skrivbyråer som fälldes aldrig till mer än dagsböter.
1988 Sonen Lars Murman och Michael Haglind tar över företaget och döper om det till Tamwork
1989 Än en gång har fallet vandrat hela vägen till Högsta Domstolen. AMS vinner även denna gång. Domaren menar att det nu är dags att se över lagstiftningen.
1992 Sista domen publiceras och den friar det dåvarande Teamwork.
1993 Arbetsförmedlingsmonopolet i Sverige avskaffas.
1996 Teamwork säljs till amerikanska Manpower och är idag Sveriges största bemanningsföretag.

Anders Carlsson

Anders Carlsson