Mama Mia, vilken bråkstake!

Korvgummor på stan. Det blev barnmorskan Christina Wahlström och hennes tre kollegor föraktfullt kallade av Barnmorskeförbundet när de 1988 startade Sveriges första privata mödravårdsföretag, Mama Mia.

– Det var många som inte gillande att vi startade eget. ”Mödravården i Sverige är väl bra nog som den är”, sa de. Kanske fanns det ett visst mått av avundsjuka i alla negativa omdömen, säger Christina Wahlström.

Andra beskyllde dem för att starta lyxklinik för rika och kändisar. Mama Mia tog ju betalt för mödravården.

– Vi vågade oss på att konkurrera med något som var kostnadsfritt. På den tiden fanns ingen mödravårdspeng och vi hade inget avtal med monopolet landstinget, säger Christina Wahlström.

Hon skrattar och tillägger;

– Tänk vad naiv jag var. Att konkurrera med något som är gratis! Men jag trodde verkligen på min idé och att blivande föräldrar skulle vilja betala för den ökade trygghet och tillgänglighet som Mama Mia stod för.

Men affärerna gick uselt.

– Det gick så dåligt att det var bara inte sant.

Bara 17 gravida kvinnor skev in sig det första året och flera av dem klarade inte ens av att betala de 5 300 kronor som kurser och mödravård kostade. Christina Wahlström utvecklade ett system för avbetalningar för att alla som ville verkligen skulle få vård hos Mama Mia, men företaget var långt ifrån lönsamt och de fyra grundarna tvingades dubbeljobba.

– På dagen körde jag ett pass på förlossningen på Danderyds sjukhus och på kvällen tog jag emot blivande föräldrar på Mama Mia, berättar Christina Wahlström.

De första åren huserade Mama Mia i en källarlokal på Bragevägen alldeles vid Engelbrektskyrkan i Stockholm. Lokalen var liten och hade bara fem mottagningsrum och ett litet kök. Christinas man, Bernt-Åke, byggde om lokalen så att den passade verksamheten. På kvällar och helger fick hela familjen hjälpa till att skura, tvätta och hålla lokalerna rena.

Affärsidén var från början att hålla utbildningar för blivande föräldrar om graviditet och förlossningar.

– Landstinget erbjöd på den tiden en väldigt begränsad utbildning och okunskapen om vad som händer med kvinnas kropp vid en förlossning var stor. Vi ville hjälpa blivande mammor att bli mer trygga i förlossningssituationen, säger Christina Wahlström.

Ganska snart utvidgades verksamheten till att även omfatta mödravård och gynekologi. En viktig del av affärsidén var de generösa öppettiderna och att samla all specialistkompetens under samma tak. Medan den landstingsdrivna mödravården bara hade öppet mellan klockan 9 och 15 höll Mama Mia öppet mellan klockan 7 och 22, allt för att göra vården mer tillgänglig för de blivande mammorna.

– Fast till och med det fick vi skit för. Vi fick minsann hör att det inte alls var passande för gravida kvinnor att ränna runt på stan så sent på kvällen, minns Christina och skrattar.

Det ständiga motståndet och dubbeljobbandet slet dock på Mama Mias fyra grundare, förutom Christina Wahlström, även Ann Olsson, Lena Andrell och Eva Nilsson. Familjelivet sattes på hårda prov och en efter en hoppade de andra medgrundarna av. Efter två år stod Christina Wahlström ensam kvar, men trots det hade hon inga tankar på att ge upp.

– Aldrig i livet. Visst var jag skärrad och ledsen när de andra lämnade men jag är så jäkla envis och inte den som ger mig. Det var bara att kavla upp ärmarna och jobba ännu hårdare, säger Christina Wahlström, som tvingades belåna familjens hus för att kunna fortsätta. 

– Så här i efterhand kan jag också tänka att motståndet var ganska bra. Det tvingade oss att kämpa och hushålla med pengarna. Ingenting fick gå till spillo, fortsätter hon.

Hon menar att det inom landstinget, särskilt på de stora förlossningsklinikerna, finns ett stort svinn av förbrukningsmaterial, som är både dyrt och onödigt. På Mama Mia var ett sådant beteende uteslutet för då hade företaget gått omkull.

Christina Wahlström började tidigt att uppvakta politiker för att få tillstånd en mödravårdspeng. Hon skrev brev och bjöd in landstingspolitiker till besök på Mama Mia.

– Sjukgymnasterna hade ju ett system där patienterna kunde välja vem de vill gå till. Varför skulle inte barnmorskor också kunna omfattas av ett sådant system?

1992, fyra år efter starten, när landstinget i Stockholm fick borgerligt styre, infördes den av Christina så efterlängtade mödravårdspengen. Antalet inskrivna mammor hos Mama Mia ökade då snabbt till 600, när förtaget inte längre behövde ta ut några avgifter utan vården blev kostnadsfri precis som hos landstinget. Först då kunde Mama Mia på allvar bli ett alternativ för alla blivande mammor och inte bara de med stora plånböcker.
Och sedan har företaget fortsatt att växa. Idag är Mama Mia Skandinaviens största privata mödravårdsföretag med en omsättning på 120 miljoner kronor och en vinst på fem miljoner kronor ifjol. Mama Mia har runt 6 000 inskrivna mammor på sina sju mottagningar i Stockholm och en i Malmö och 130 anställda.

– Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här stort. Jag tänkte mig en mottagning mitt i stan och det hade jag varit nöjd med, säger Christina Wahlström.

Men trots att Mama Mia idag är en framgångssaga har Christina Wahlström hela tiden tvingats kämpa för olika reformer och mot ojämlika regler för att skapa en rättvis mödravårdsmarknad. Hon har bland annat tagit strid för att barnmorskor ska få skriva ut preventivmedel utan översyn av läkare, hon har kämpat för en barnavårdspeng, vilken infördes 1994, och hon har slagits för ett jämlikt ersättningssystem till både privata och offentligt drivna mottagningar.

– På 90-talet, när Stockholms läns landsting styrdes av en vänstermajoritet, sänktes ersättningen till privat mödravård med 30 procent jämfört med offentlig vård.

Lösningen för Mama Mia blev att utvidga verksamheten med tjänster som mottagningarna fick bättre betalt för. Bland annat samarbetade företaget med sjukgymnaster och dietister och på sätt gick Mama Mia runt tills ersättningen höjdes igen efter ett par år.

År 2000 deltar Christina Wahlström och Mama Mia i en upphandling om att öppna en ny privat förlossningsklinik i Stockholm. Det blir dock en annan barnmorska med privat mödravårdsföretag, Louise Hallin på Munkbrons MVC, som vinner upphandlingen. Det väcker dock ett ramaskri inom läkarkåren, som inte anser att den nya kliniken kan drivas med tillräcklig säkerhet för de födande mammorna. Uppdraget dras tillbaka, men i stället för att gå vidare till nästa budgivare, Mama Mia, görs en direktupphandling och Praktikertjänst får uppdraget att öppna förlossningsklinik i samarbete med Danderyds sjukhus. Gudrun Abascal anställs som verksamhetschef.

– En laglig upphandling blev alltså till en olaglig direktupphandling, det slog Konkurrensverket senare fast i en dom. Sedan dess har jag kämpat för att alla upphandlingar ska gå schysst till. Det är en av de viktigaste förutsättningarna för alla företag som bedriver privat vård oavsett om det gäller äldrevård eller barnavård, säger Christina Wahlström.

Idag, vid 74 år, ser hon som sin främsta uppgift att driva opinion och lobba i politiska välfärdsfrågor. Den dagliga driften av Mama Mia har hon nästan helt lämnat över till sina barn och medarbetare. Sedan ett par år tillbaka är dottern Eva Laurin vd medan den andra dottern Åsa Wahlström är marknadschef och sonen Stefan Wahlström är it-chef. Ett riktigt familjeföretag alltså.

– Jag känner att jag har ett stort samhällsansvar. Det är ett hedersuppdrag att få arbete med mödravård för skattemedel och utveckla en bättre välfärdsmarknad i Sverige, säger Christina Wahlström.

För två månader sedan bjöd hon in Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt till besök på Mama Mia för att få diskutera partiets inställning till privat vård och vinstbegränsningar. Men ännu så länge har han inte svarat på inbjudan. Alla andra partiers riksdagspolitiker har besökt företaget och samtliga partiledare förutom för S, V och MP har varit på Mama Mia. 

– Mycket av debatten kring privata välfärdsföretag handlar enbart om röstfiske. Men det är förbaskat tråkigt att det ska gå ut över små vårdföretag, som ofta drivs av kvinnor. Men privata välfärdsföretag har faktiskt höjt kvaliteten på vården i Sverige enormt mycket. Jag hoppas att Jonas Sjöstedt kommer hit så att jag får visa honom det.