Nu bjuder jag på glass - på mina villkor

Krönika Det finns flera dilemman som jag som småföretagare brottas med hela tiden. Ett av de allra tuffaste är att när jag kämpar för att nå lönsamhet, så är det ganska många som tycker att jag ska ge bort gratis glass.

Angela Hafström
Angela Hafström

Det här är inget unikt för just mig, men det kan vara så att jag har svårare än andra att säga nej.

Det här med att synas, på andra villkor än ens egna. Om jag fick en slant för varje gång någon sagt till mig ”vi tänkte att det vore bra marknadsföring för dig att komma och bjuda på glass på vårt event” utan att tänka på om det är min målgrupp som ska få smaka eller ej, ja, då vore jag miljonär.

De som frågar vill i nio fall av tio att vi ska stå för det glassiga inslaget på tillställningen, utan att de ska behöva betala en krona. I det tionde fallet är det faktiskt de som bara själva vill käka glass utan att betala som frågar. I gengäld får vi synas.

I början sprang jag på nästan allt, jag behövde bjudningar som ett verktyg för att synas. Nu syns vi. Genom ett strategiskt marknadsföringsarbete har vi under åren stärkt vårt varumärke så att många redan vet vilka vi är.

Detta har inte skett i första hand genom att jag har bjudit på glass hit och dit. Det har skett i en kombination av ett fokuserat arbete på sociala medier och att möta mina slutkonsumenter ute i de matbutiker som är återförsäljare av vår glass. Jag har konstaterat att vi syns när vi har fått spela huvudrollen, inte andrafiolen på någon annans fest.

Nu är det så här, att den 10 december är är det jag som bjuder alla Nobelpristagare och övriga gäster på efterfesten på glass. Det är en oerhörd ära att få synas i ett sådant sammanhang, det känns som ett enormt erkännande av våra produkter.

På Nobelfestens efterfest spelar vi varken huvudrollen eller andrafiolen. På Nobeldagen bjuder jag på glass för att jag är riktigt jäkla stolt över att få göra det, på mina villkor.

Angela Hafström