Chefsjuristen: Staten tvingar markägare att ta strid i domstol

463

Äganderätten Allt fler markägare hamnar i kläm när miljömålen krockar med den svenska grundlagen. I stället för att ta sitt ansvar och rätta till felet väljer staten att ta strid, menar Carl von der Esch, förbundsjurist på LRF. "När staten egentligen borde fundera på varför grundlagsskyddade rättigheter kränks tvingar staten markägarna att stämma den".

artikelserie bild Striden om skogen

Äganderätten i skogen är satt under press. Allt fler skogsägare förlorar brukanderätten över sin skog när olika miljömål vinner mark på bekostnad av skogsproduktionen.

Fler artiklar i denna serie

CarlvdEsch.jpg
Foto: LRF
LRF:s förbundsjurist Carl von der Esch.

Carl von der Esch, förbundsjurist på LRF, har under flera år sett hur äganderätten allt mer åsidosatts när politiken och tjänstemän flyttat fram positionerna.

– Det finns en trend där politikerna säger att visst är äganderätten viktig, men först måste vi kunna driva igenom vår politik. Det är oroväckande, säger han.

Det är framförallt den så kallade Artskyddsförordningen som ställer till problem. Den är sedan 20 år tillbaka en svensk implementering av EU:s två naturvårdsdirektiv men det är först de senaste åren som den börjat användas i skogen. Det har resulterat i att den vid flera tillfällen kommit på kollisionskurs med den grundlagsskyddade äganderätten.

Två färska exempel är de rättsliga processerna kring svampen bombmurklan och fågeln lavskrikan som båda skyddas av Artskyddsförordningen och där markägare nekats avverkning med hänvisning till förordningen och att dessa arter ska skyddas.

LRF valde att driva målet som ett principmål och vann i den högsta instansen Mark- och miljööverdomstolen målet om bombmurklan vilket betyder att den domen nu är prejudicerande.

Gällande lavskrikan har en dom i Mark- och miljödomstolen nyligen slagit fast att Skogsstyrelsen har rätt att stoppa avverkningar på grund av lavskrikor. Om skogsägarna får avverka eller inte, prövades aldrig och efter den domen går ärendet tillbaka till Mark- och miljödomstolen.

Carl von der Esch menar att det inte är hållbart att markägare gång på gång tvingas till domstol, samt att de rättsligt spretande domarna visar att Artskyddsförordningen måste ses över.

– Nu har det blivit så att staten säger stäm oss då till markägarna, när den egentligen borde fundera på varför vi har en lagstiftning som kränker de grundlagsskyddade rättigheterna.

Han drar en parallell med det finanspolitiska ramverk som omger den ekonomiska politiken. Där finns det inget utrymme för oklarheter. Samma struktur skulle även omgärda det rättsliga, anser han.

– Lagrådet har i flera fall de senaste åren pekat på allvarliga brister i regeringens olika förslag, och då inte bara sådana som rör skogen. Det skulle behövas en bred politisk överenskommelse om att när lagrådet, eller en domstol pekar på att äganderätten, eller en annan skyddad rättighet inte värnas måste lagstiftaren agera direkt.

Han tycker heller inte att det verkar finnas något verkligt tryck för att förändra situationen. Det rättsliga processerna kostar mycket pengar för alla parter och desto fler markägare som drabbas ju svagare blir förtroendet för rättsstaten.

– Vi har ett okej grundsystem i Sverige, men staten måste förstå sin skyldighet att värna det bättre och att staten har fullt ansvar för att medborgare hanteras på ett rimligt sätt. Många förstår inte hur hårt den enskilda individen drabbas i de här fallen och de personer som råkar illa ut tappar naturligtvis förtroende för staten.

Det finns också ett växande problem med övernitiska tjänstemän som man kan misstänka har en egen agenda, eller som pressar regler och lagstiftning väl hårt åt bara ett håll.

– Tjänstemän har såklart ett regelverk att förhålla sig till, men som i allt här i världen kan man ju välja hur man vill förhålla sig till saker och ting. Det sagt ska myndigheter självklart kunna sätta ned foten i olika frågor. Men ibland blir balansen skev.

Martin Berg