Flyttfirma förlorar kunder efter felaktiga tidningsuppgifter

Mustafa Alwaely, vd Överjärna Express.
Foto: SÖREN ANDERSSON
Mustafa Alwaely, vd Överjärna Express.

Granskning Aftonbladet påstod i en artikel att företagaren Mustafa Alwaelys flyttfirma lagt beslag på ett bohag och krävt dubbelt betalt. Men tidningen kontrollerade aldrig uppgifterna. Nu sprids lögnerna på nätet. ”Kunderna oroar sig och jag får ofta förklara vad det var som hände. Vi förlorar många affärer på grund av det här”, säger Mustafa Alwaely.

I höstas spreds en Aftonbladetnyhet om att flyttfirman Överjärna Express hämtade ett bohag, meddelade att de ville ha dubbelt betalt och sedan försvann spårlöst med möbler, privata tillhörigheter, bankkort och pass. Det toppades med att kundens son var med i flyttbilen, men blev dumpad i Örnsköldsvik, enligt skriverierna.

Kunden ringde förstås polisen, som stoppade lastbilen i Örnsköldsvik. Med handfängsel fördes flyttgubbarna till polisstationen för förhör, varefter de försattes på fri fot och körde vidare.

Problemet är att Aftonbladets artikel inte är sann. Det som inte framkommer i tidningens bevakning är att Överjärna Express, efter att ha lastat bohaget, gjorde en kreditprövning av kunden. Det visade sig då att kunden saknade inkomst, hade betalningsanmärkningar och var utmätt av Kronofogden. Överjärna Express meddelade därför kunden att betalning måste ske i förskott.

”Tänkte fråga dig om betalningen, såg att du har många betalningsanmärkningar och vi måste kräva dig på betalningen omgående innan vi levererar”, skrev Överjärna Express vd Mustafa Alwaely i ett SMS till kunden.

Han skrev också till kunden att hon inte kunde få RUT-avdrag och måste stå för hela kostnaden själv. RUT-avdrag innebär att flyttkostnaden minskar med hälften, men det förutsätter att kunden har en inkomst.

Efter en resultatlös diskussion med kunden beslöt Överjärna Express att hålla kvar bohaget tills företaget fått betalt. Detta regleras i Konsumentverkets och flyttbranschens bestämmelser Bohag 2010:

”Om transportören har skäl att befara att konsumenten inte kommer att betala enligt avtalet, får transportören begära att konsumenten ställer godtagbar säkerhet eller kvarhålla en mot fordran motsvarande del av bohaget till dess konsumenten fullgjort sina skyldigheter eller ställt säkerhet.”

Polisen larmades av kunden och polischefen i Örnsköldsvik skrev i sin rapport att sonen i flyttbilen, enligt anmälaren, kände sig hotad av flyggubbarna. Polisens ingripande i Örnsköldsvik var enligt Överjärna Express ”våldsamt” och företaget anklagades för kidnappning. De två flyttgubbarna fördes med handbojor till polisstationen för förhör. Det visade sig dock snabbt att inget tydde på att något brott begåtts. Det handlade om en civilrättslig fråga konstaterade polischefen och de tidigare misstänkta flyttgubbarna frigavs och fallet avslutades.

Efter att Aftonbladet publicerat artikeln påtalar Mustafa Alwaely bristerna i ett mejl till redaktionen. Bland annat berättar Mustafa Alwaely om att kunden var utmätt av Kronofogden och han förklarar företagets rätt att hålla kvar bohaget. ”Jag anser att du är oproffsig och inte yrkesmässig när du skriver om oss. Precis som hon lurade polisen lurade hon dig!”, skriver Mustafa Alwaely, till Aftonbladets reporter. (Med hon avses kunden, redaktionens anmärkning.)

Aftonbladet kompletterarar därefter artikeln med ett bemötande:

”Först när artikeln är publicerad återkommer firmans vd via mejl. Han skriver att han inte fått något seriöst svar från Elisabeth efter sina krav på ersättning, och att firman därför valt att magasinera sakerna i säkerhet i väntan på en förskottsbetalning.”

Inget nämns om betalningsanmärkningar, Kronofogden eller reglerna om säkerhet för betalning. Inte heller gör Aftonbladet någon uppföljning av polisanmälan, vilket är ett krav enligt de medieetiska reglerna. ”Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas” står det i reglerna.

Norrlandstidningarna Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren skriv också om fallet efter Aftonbladets artikel, men ingen av tidningarna har gjort något försök att kontrollera uppgifterna exempelvis genom att kontakta Överjärna Express.

Vid kontakt med Aftonbladet vill ingen svara på frågor. Reportern hänvisar till sin chef, som ber att få återkomma. Han har ännu inte återkommit när denna artikel publicerats. Ställföreträdande ansvarig utgivare Lena Mellin skriver i ett mail att hon inte har tid att svara på frågor.

Nio månader senare utgör tidningsartiklarna ett betydande problem för Överjärna Express. De flesta kunderna googlar företaget innan de bokar en tjänst.

– Kunderna oroar sig och jag får ofta förklara vad det var som hände. Vi förlorar många affärer på grund av det här, säger Mustafa Alwaely.

Varför tog du inte en kreditupplysning på kunden som lurade er i förväg?
– Svenska samhället byggs ju på förtroende och som småföretagare hinner man inte alltid med att göra alla kontroller som man kanske borde göra. Men det var ett misstag som jag inte vill göra om, säger Mustafa Alwaely.

Nu har han ingen som helst möjlighet att få rätt. En kund, som ändå valt Överjärna Express, säger till Näringslivets medieinstitut att han blev mycket fundersam när han såg vad som skrivits, men att han ändå valde företaget när Mustafa Alwaely förklarat vad som hänt.

kronika_mats-olin_profilbild
Mats Olin, chef för Näringslivets medieinstitut.

En granskning av Mats Olin, chef för Näringslivets medieinstitut, i samarbete med Entreprenör.


Fotnot: Överjärna Express förekommer på en ”svart lista” eftersom företaget inte följde ett beslut i Allmänna reklamationsnämnden år 2013. Sedan dess har företaget varit föremål för beslut i ARN ytterligare sju gånger, och följt de två beslut som gällt återbetalning till kunder. Fem gånger har ARN skrivit av anmälan. Enligt sajten bygghus.se ligger företag som hamnat på svarta listan kvar ”tills vidare”.

Detta kan du som företagare göra för att få en rättelse
  • Vad kan Överjärna Express göra åt den orättfärdiga publiciteten? Inte mycket. Mustafa Alwaely kan bara hoppas på att tidningarna nu tar sitt publicistiska ansvar och antigen korrigerar artiklarna eller helt tar bort dem. Men om företaget anmält saken till Pressombudsmannen, inom tre månader efter publiceringen, hade han kunnat få saken om rättelse eller genmäle prövad. Det är den enda möjlighet ett företag har att protestera. Men den möjligheten kände Mustafa Alwaely inte till.
  • För att en rättelse ska göras krävs dock att tidningen medger att den haft fel. Om det inte sker finns det ingen möjlighet att protestera mot de felaktiga uppgifterna.
    (Möjligen skulle en prövning i Pressens opinionsnämnd ha lett till att tidningen hade blivit tvungen att publicera det genmäle som Mustafa Alwaely skrev.)
  • Den svenska medieetiken skyddar således tidningarna gentemot företagen, även om de publicerat falska uppgifter om ett företag. Detsamma gäller lagen. En privatperson kan gå till domstol med medier och kräva skadestånd för förtal. För företagen och alla andra juridiska personer är domstolsvägen helt stängd.