Krögare kritiserar kommunens ”luftfakturor”

677

BYRÅKRATI Avgiftssystemet för livsmedelskontroller har granskats under lupp. Orimliga kostnader, outförda kontroller och orättvisa mellan kommuner väcker skarp kritik från Statskontoret, Centrum för Rättvisa och drabbade företagare.

cd09aeb4-59d0-4758-a086-05de81da5080-image
Torbjörn Lagmark, som driver Lagmark Gastronomi i Helsingborg, kallar kommunens och myndigheternas avgifter för hittepå-taxor.

Vid livsmedelskontroller betalar krögare en årlig avgift som faktureras på förhand mot ett löfte om att kontrollerna ska utföras – något som inte alltid sker. Avgiftssystemet är inte heller enhetligt över landet eftersom timtaxorna ofta skiljer sig mellan kommuner, betonar Statskontoret som i november 2014 fick i uppdrag av regeringen att utreda systemet.

Nyligen släpptes en första rapport där Statskontoret slår fast att avgiftsmodellen brister i både begriplighet och legitimitet.

Sebastian Scheiman på Centrum för Rättvisa håller med om att kommunerna sällan utför de kontroller som företagarna har betalat för, och att avgifterna är för höga i förhållande till vad som görs.

– Det är ett utbrett problem. Det rör sig om tusentals kronor för företagarna. De betalar på förhand för en tjänst som de inte får. Det är mycket märkligt i konstitutionell mening.

Torbjörn Lagmark, Lagmark Gastronomi i Helsingborg, är en av dem som har fått hjälp av Centrum för Rättvisa. Han har erfarenhet av bristande kontroller från kommunen. Utöver avgiften för livsmedelskontroll betalar Torbjörn Lagmark även en årlig avgift för alkoholtillsyn, en totalsumma på 23 000 kronor.

– Jag betalar 6 500 kronor till miljöförvaltningen varje år för att de ska komma och kontrollera min verksamhet. Det händer inte alltid, och ibland är de bara här några minuter. Jag betalar också 16 500 kronor för alkoholtillsynen utan att få någon egentlig motprestation.

Pernilla Fahlstedt, tillförordnad miljödirektör på miljöförvaltningen i Helsingborg, svarar via mejl: ”Om en anläggning får besök eller inte avgörs utifrån den erfarenhet vi har av anläggningen sedan tidigare och de risker som finns inom anläggningen. Vi har rätt att glida på kontrollen så länge verksamheten under en treårsperiod får den kontroll den betalar för”.

För några år sedan fick Torbjörn Lagmark nog och krävde att avgiften skulle eftersänkas. Han hade då mellan 6,5 och 10,5 timmar innestående kontrolltid hos kommunen. Kommunen bestred förfrågan med argumentet att skulden skulle användas till en revision. Förvaltningsrätten i Malmö gick på Lagmarks spår och sänkte avgiften till hälften, men någon revision genomfördes aldrig.

Att kontrollavgifterna skiljer sig mellan kommuner spär på irritationen. Till detta kommer en regel som säger att avgifterna ska finansiera kontrollerna (exempelvis inspektörernas löner). Vissa kommuner tolkar det som att restid, administration och annan overhead-tid ska inkluderas i avgiften. Andra tar ut en extra avgift för detta.

– Det är en vansinnig modell som brister enormt i transparens, företagarna vet inte vad de betalar för, säger Sebastian Scheiman.

Torbjörn Lagmark håller med.

– Det är en hittepå-taxa. Jag är företagare och kan ekonomin så jag vet att kommunen inte behöver så många anställda för att göra jobbet här i Helsingborg. Men när jag försöker ha vuxna samtal om detta med kommunstyrelsen vill de inte höra på.

Statskontorets bekräftar att det ofta inte går att utläsa vad företagarnas avgifter går till. Myndigheten är därför kritisk mot att avgifterna betalas i förväg och att betalningsfokus ligger på antalet timmar istället för på det arbete som ska utföras.

Helsingborg har ett mål om att sätta Helsingborg på matkartan. Torbjörn Lagmark tror att det blir svårt utan att först komma till bukt med kontrollavgifterna.

– Vi är vuxna människor som vill servera god mat till våra gäster, inte bråka om pengar med kommunen, säger han.

LW