Ny studie: Landsmän inspirerar flyktingar att starta företag

12

Integration Fler flyktingar startar företag om de hamnar i kommuner med landsmän som redan är företagare. Det visar en ny studie. ”Informella nätverk är ju det vanligaste sättet för att få jobb”, säger forskaren Henrik Andersson. Men det kommer också varningar för att många invandrare startar företag som en sista utväg.

Torghandel i Tensta
Foto: Mostphotos
Henrik Andersson, Uppsala universitet
Henrik Andersson, forskaren bakom studien.
Mats Hammarstedt, Linnéuniversitetet
Mats Hammarstedt, Linnéuniversitetet.
Maroun Aoun, Almi företagspartner
Maroun Aoun, Almi företagspartner.

Bidrar etnisk segregation till ökat egenföretagande? Den frågan ställer Henrik Andersson, nationalekonom vid Uppsala universitet, i en rapport från Studieförbundet Näringsliv & Samhälle, SNS. 

Han har undersökt om flyktingar som har placerats i kommuner med många personer från samma land startade företag i större utsträckning än andra nyanlända. Svaret blev nej, studien fann inget samband mellan en större andel landsmän och benägenheten att starta eget.

Däremot startade flyktingarna fler företag om landsmännen i placeringskommunerna också själva var företagare. Ett par förklaringar enligt rapporten är att etniska nätverk med erfarenhet av företagande underlättar vid myndighetskontakter och att det inom nätverken finns goda kunskaper om den lokala marknaden.

– En policyslutsats man kan dra är att om ambitionen är att få fler nyanlända att starta företag kan nätverkande med företagare med liknande bakgrund vara en bra idé, säger Henrik Andersson till Arbetsmarknadsnytt.

Studien omfattar 14 000 flyktingar från tio länder som kom till Sverige åren 1990–1991. Av dessa flyktingar startade 4,5 procent företag inom fem år. De vanligaste branscherna var butiker, restauranger, hårfrisörer, taxiförare och skomakare.

Flyktingar från Syrien (elva procent) och Libanon (åtta procent) var de som oftast drog igång egen verksamhet inom fem år. Det var få flyktingar från Etiopien, Somalia och Vietnam (runt 0,3 procent) som startade företag.

– Det råder en stor variation mellan grupperna. Det kan bero på att utbildningsgraden, tillgång på kapital och olika erfarenheter av att driva företag i ursprungslandet skiljer sig åt mellan grupperna, säger Henrik Andersson.

Etnisk segregation är ett omdiskuterat begrepp och Henrik Andersson hävdar att det så gott som alltid debatteras i en negativ bemärkelse. Till exempel anförs att nyanlända inte lär sig språket eller sociala koder i det nya landet. Men Henrik Andersson menar att det ur en strikt arbetsmarknadsmässig synvinkel också finns positiva effekter, som att lokala nätverk ger ingångar till arbetsmarknaden.

– Informella nätverk är ju det vanligaste sättet för att få jobb, säger han.

Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitet i Växjö, anser att rapporten bidrar med kunskap men har invändningar.

– En grundfråga är om det verkligen finns ett egenvärde i att stimulera företagande bland nyanlända. Jag tror att det istället kan vara bättre att stimulera företagande generellt, säger han.

Mats Hammarstedt menar att det i och för sig är bra att invandrare som har rätt förutsättningar startar företag. Men han varnar för att många invandrare startar företag som en sista utväg.

– Då och då dyker det upp satsningar på att göra arbetslösa invandrare till företagare men sånt ska man vara försiktig med. Det är inte bra med ett företagande som är framdrivet av dåliga alternativ istället för av goda idéer, säger han.

Maroun Aoun, nationell samordnare för Almis företagarskola för nyanlända, känner igen sig helt i studien. Han kom själv hit som flykting från Libanon i slutet av 80-talet och startade två företag inom fem år där han fick stöd av etablerade företagande landsmän.

– Etniska nätverk är mycket viktiga i början när man ska ordna startkapital och behöver ett bollplank. Men tyvärr hjälper inte den typen av nätverk i längden när man ska ut i den stora ekonomin. Då behövs professionella nätverk, det är där affärerna sker. Det är viktigt att lämna enklaven så man inte fastnar i det jag kallar för fattigmansföretagande, säger Maroun Aoun.

Han delar Mats Hammarstedts uppfattning att det politiska fokuset borde ligga på att underlätta för företagande generellt.

– Jag tror mer på åtgärder som hjälper alla företag. När man ska hantera problem som till exempel otrygghet i en förort så är det bättre med riktade insatser i det området under en viss period, säger Maroun Aoun.

Henrik Andersson menar att hans rapport inte är en bedömning om etnisk segregation är bra eller dåligt.

– Jag vill inte dementera några invändningar utan jag vill mest bidra med en pusselbit till en större diskussion, säger han.

ZC