Offentliga upphandlingar stoppar småföretag

Upphandling Varje år upphandlar stat, kommun och landsting varor och tjänster för 500 miljarder kronor. Men trots att det rör sig om enorma summor är det bara en fjärdedel av Sveriges småföretag som deltar i offentliga upphandlingar. Den långa raden av detaljkrav, som bara blir fler och fler, avskräcker.

Krister Andersson, vd och delägare i Muskövarvet utanför Stockholm, som nyligen kunde fira att han vunnit en upphandling gällande fartygsunderhåll åt Försvarsmakten.
Foto: Gunnar Jacobsson
Krister Andersson, vd och delägare i Muskövarvet utanför Stockholm, som nyligen kunde fira att han vunnit en upphandling gällande fartygsunderhåll åt Försvarsmakten.
Ulrica Dyrke, upphandlingsexpert på Företagarna.
Foto: fotograf linus hallgren
Ulrica Dyrke, upphandlingsexpert på Företagarna.

– Det har blivit alltmer fyrkantigt och svårt att ta sig igenom anbudsunderlagen. Nu senast var det ett hundratal extra regler i jämförelse med andra upphandlingar och det är en stor anspänning att klara av det.

Det säger Krister Andersson, vd och delägare i Muskövarvet utanför Stockholm, som nyligen kunde fira att han vunnit en upphandling gällande fartygsunderhåll åt Försvarsmakten.

Men det var ett hästjobb. Försvarsmaktens upphandling var nämligen så krånglig att flera företag valde att inte delta. Det är så Upphandlingssverige ser ut.

Enligt organisationen Företagarna är bara 27 procent av landets småföretag med i offentliga upphandlingar, lika stor andel som för fyra år sedan, trots att 70-75 procent av dem verkar inom sektorer där upphandlingar förekommer. Totalt omsätter den offentliga upphandlingen i Sverige mellan 16 och 18 procent av BNP, 500 miljarder kronor, enligt Konkurrensverket.

– Av dem som står utanför offentliga upphandlingar är det nära 30 procent som säger att de egentligen vill delta. Det finns med andra ord en stor potential bland de mindre företagen, säger Företagarnas upphandlingsexpert Ulrica Dyrke.

De främsta skälen till att småföretagen inte deltar är att det tar för lång tid och är för krångligt. Kontraktens storlek är också ett stort problem.

På senare år har också upphandlingar blivit ett populärt verktyg för kommuner och landsting att ställa krav på exempelvis miljöförbättringar eller för att säkerställa att företagen har justa sociala villkor. Kreativiteten inom det offentliga är stor när det gäller att hitta på nya krav. Det kan handla om djurrättskrav, krav på kollektivavtal, på att anställa arbetslösa och nu på sistone även på att företagen inte får har samröre med något skatteparadis.

Samtidigt finns en politisk vilja att underlätta för mindre företag att delta i upphandlingar. Men om myndigheter, kommuner och landsting har varit lyckosamma i addera nya krav så har de inte varit lika lyckosamma i att få med sig småföretagen.

Ulrica Dyrke håller upp ett varningens finger. Det gäller att utforma kraven så att de inte byter mot lagen och dessutom är relevanta.

– Sociala krav och miljökrav kan man ställa, precis som andra krav, det är i sig inte ett problem. Däremot är det av största vikt att det finns en koppling till den vara eller tjänst som ska upphandlas. Irrelevanta krav gör att många små företag avstår från att delta i offentliga upphandlingar, säger hon.

Ett exempel på en kommun som ser över sin upphandlingspolicy är Malmö. Sedan 2009 har kommunen en policy som innehåller en etisk märkning och antidiskrimineringsklausuler. Nu tar kommunen ett steg till. Bland annat tänker Malmö kräva att leverantörerna ska anställa ungdomar, långtidsarbetslösa och funktionshindrade. Kommunen har även planer på att införa sociala krav som att företagen måste ha kollektivavtal eller motsvarande villkor om de vill göra affärer med kommunen. Dessutom vill Malmö få garantier för att jobben är vita.

– Till hjälp tänker vi använda fackförbunden. Facken ska inte granska den egna arbetsplatsen, utan andra arbetsplatser som kommunen har avtal med. De tittar på om det finns något att anmärka på och rapporterar till kommunen. Sedan när man förnyar avtalen kan man titta på rapporterna, säger Lari Pitkä-Kangas, miljöpartistiskt kommunalråd i Malmö.

Malmö tar dessutom ytterligare ett steg när kommunen vill att företagen – det gäller främst entreprenader – ska styrka att deras underleverantörer inte har svart arbetskraft. Men mest medial uppmärksamhet har förslaget om att företagen måste visa att de inte slussar skattepengar till skatteparadis fått. Frågan är dock om det är möjligt.

– Vi tittar nu på om man med hjälp av offentlighetsprincipen kan ta del av företagens redovisning och på det viset få en ekonomisk insyn. Vår utredning visar dock att det är rättsligt oklart vad vi kan göra. Det kan bli svårt. Jag tror att det måste till en nationell lagstiftning, säger Lari Pitkä-Kangas.

Finns det inte en risk att ni sätter käppar i hjulen för de mindre företag som vill delta i offentliga upphandlingar med så många och omfattande krav?

– Poängen är inte att vi ska ställa till för företagen, utan vi vill samverka med företagen. Vi tar ett stort steg framåt, men det får inte försvåra för företagen, säger Lari Pitkä-Kangas.

Malmö nya upphandlingspolicy är offensiv även i ett svenskt perspektiv, men det finns många landsting och kommuner som går i samma riktning. Malmö tänker genomföra ett pilotprojekt i vår och faller det väl ut kan den nya upphandlingspolicyn gälla från och med nästa höst.

Att politiker ser en möjlighet att förbättra till exempel miljön, är vällovligt, det tycker även näringslivets representanter. Men det finns fallgropar. Birgitta Laurent, upphandlingsexpert på Svenskt Näringsliv, är till exempel kritisk mot att en tredje part – fackliga ombud – ska granska ett avtal mellan kommun och företag, precis som i Malmö. Och är det verkligen lämpligt att ett företag blir ansvarigt för de oegentligheter som dess underentreprenörer gör trots att alla är ense om att svartjobben ska bort?

Frågan är också om upphandlingsverktyget är rätt väg att gå för att få fler i arbete. I Botkyrka ställde kommunen kravet att företag skulle ge ungdomar arbetslivserfarenhet. Det ledde till att en person fick anställning.

– Det ska man ha klart för sig, att för varje nytt krav som man ställer så är risken stor att det blir färre anbud. Dessutom är det viktigt att upphandlaren inte ställer en massa krav som inte kan följas upp, säger Birgitta Laurent.

Konkurrensverkets gd Dan Sjöblom är inne på samma linje.

– Problemet är att upphandlaren ställer krav som gör det dyrt och utestänger dem som inte kan leverera efter dessa specialkrav. Dessutom blir det ett problem om man inte följer upp det som upphandlas – då kan en leverantör som påstår att han levererar en sak men inte gör det komma undan – vilket gör att det inte blir konkurrens på lika villkor.

En av de saker som den särskilde utredaren Anders Wijkman tittar på i den så kallade Upphandlingsutredningen är just hur regelverket ska förenklas. Det handlar om att tillvarata konkurrensen på marknaden och samtidigt förbättra miljön, ta sociala och etiska hänsyn och verka för ökade affärsmöjligheter för små och medelstora företag, heter det i utredningsdirektivet. Troligtvis kommer förslagen att presenteras i mars nästa år.

Ett problem är dock att även om Sverige vill förenkla så är det EU som till stor del dikterar villkoren. Just nu förs diskussioner inom EU om att luckra upp kopplingen mellan den upphandlade varan och de krav som ställs. Det kan öppna för ytterligare en våg av detaljkrav.

– Det är stora frågor som Anders Wijkman måste ta ställning till, en komplex materia. Från vårt håll anser vi dock inte att den främsta problematiken ligger i själva lagstiftningen, utan den stora biten är hur upphandlingarna i praktiken utformas. Där finns de största problemen för de små företagen, säger Ulrica Dyrke.

Tillbaka till företaget Muskövarvet med vilket Försvarets Materielverk nu tecknat ett treårskontrakt om underhållet av bland annat stridsbåtar, tross- och ledningsbåtar och svävare från Amfibieregementet Amf 1. Det treåriga avtalet, med möjlighet till förlängning, är värt 67 miljoner kronor och kommer att innebära nyanställningar på varvet. Idag jobbar 25 personer på företaget.

– Försvarsmakten är den tuffaste upphandlare man kan tänka sig, ljusår från andra offentliga verksamheter. Det är vinna eller försvinna som gäller. Klarar man inte ett krav, missförstår något eller använder fel terminologi så åker man ut, säger Krister Andersson.

Muskövarvet är sedan tidigare leverantör till Försvarsmakten och visste vad som väntade när den senaste upphandlingen offentliggjordes. Anbudstiden på två månader gick att förlänga till tre månader, men trots det blev det arbete dygnet runt den sista veckan.

– Jag hade gjort en del förberedande arbete eftersom jag visste att de var på gång med en ny upphandling. Men det är alltid farligt att lita på den dokumentation som vi redan har klar. Det får inte bli ett endaste fel.

Krister Andersson har trots allt en viss förståelse för att upphandlingen ska vara vattentät annars finns alltid risken för överprövningar och långa förseningar vilket drabbar både köpare och säljare. Samtidigt hoppas han att fler upphandlare använder Lagen om offentlig upphandling, LOU, som ett redskap för att underlätta affärerna, inte som ett regelverk att gömma sig bakom.

– Men det borde gå att förenkla, särskilt på en så smal marknad som vår. Varför inte införa en slags grundkvalificering? De företag som klarar den behöver sedan inte lämna en fullständig dokumentation av det egna företaget vid varje ny upphandling. Det skulle spara tid och pengar för både oss och den upphandlande myndigheten, säger Krister Andersson.

Fem principer som måste följas enligt Lagen om offentlig upphandling:
  1. Icke-diskriminering: myndigheter, kommuner eller landsting får inte gynna ett speciellt företag eller utestänga andra.
  2. Likabehandling: alla ska få samma information så eventuella kompletterande frågor och svar på dessa måste delges alla intressenter.
  3. Transparens: det ska vara tydligt och fullt klart vad som efterfrågas.
  4. Proportionalitet: utformningen av krav ska vara balanserade och ändamålsenliga. De får inte vara onödigt långtgående.
  5. Ömsesidigt erkännande: upphandlaren ska acceptera certifieringar som utfärdats av andra länders myndigheter.


Henrik Svidén Anders Carlsson