Rekordmånga kommunala bolag slår mot näringslivet

Konkurrens Sveriges kommuner startar allt fler företag. Sedan år 2000 har det startats två nya kommunalägda bolag i veckan och sammanlagt finns det nu över 1 700 kommunala bolag runt om i landet. Det är en utveckling som kraftigt påverkar de privatägda företagens möjligheter att utvecklas och växa.

Göran Grén, expert på konkurrensfrågor på Svenskt Näringsliv.
Göran Grén, expert på konkurrensfrågor på Svenskt Näringsliv.

Hur många företag äger din kommun? Betydligt fler än vad du troligtvis vet om.   

År 2000 fanns det 1 300 kommunalt ägda aktiebolag runt om i landet. År 2015 hade antalet ökat till 1 772 företag, enligt den senaste statistiken från organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Det innebär att det i princip startats två nya kommunala bolag i veckan under den tidsperioden.

Enligt beräkning omsätter de kommunala bolagen sammanlagt 200 miljarder kronor och de utgör den viktig del av den kommunala ekonomin, särskilt som de ger en vinst på cirka 15 miljarder till de kommuner de verkar i. Det visar en sammanställning som tidningen Dagens Samhälle gjort.

Bostadsbolag och energiföretag är de vanligaste verksamheterna som landets kommuner bolagiserat. Ofta handlar det också om viktig infrastruktur som flygplaster och elnät samt tjänsteföretag som exempelvis bussföretag som bedriver kollektivtrafik.

Men många kommuner stannar inte vid samhällsnyttiga företag utan det finns gott om exempel på kommuner som driver konferensanläggningar, hotell, restauranger, kaféer, gym, biluthyrning och tvätterier. Andra säljer matjord, trädgårdsutrustning, brandsläckare för att inte tala om sockervadd och åkturer i bergochdalbanorna på nöjesparken Liseberg, som drivs av Göteborgs stad genom ett kommunalägt bolag.

Men vad spelar 1 700 kommunala bolag för roll i jämförelse med de cirka 439 000 privat ägda företagen som utgör Sveriges näringsliv?

I en granskning från 2014 skriver Konkurrensverket: ”Man kan konstatera att det finns en betydande, bestående konfliktyta mellan kommunala bolag och privata företag. Att det blir fler kommunala företag tyder även på att konfliktytan ändras och uppstår på nya områden.”

I en underökning som Konkurrensverket genomfört bland privata företag i 31 branscher, som ofta att drabbas av osund konkurrens, angav 27 procent av företagen att de utsatts för konkurrens från kommunala bolag och 17 procent upplever den som problematisk.

Organisationen Företagarna har gjort en liknande undersökning och i den uppgav vart femte småföretag att de möter konkurrens från det offentliga. Av dessa säger åtta av tio småföretag att de tycker att de offentliga bolagens närvaro på marknaden är problematisk.

I Svenskt Näringslivs årliga ranking över företagsklimatet i Sveriges kommuner är missnöjet med osund konkurrens från kommunala företag tydlig. När företagarna på en ort betygsätter sin kommun ger stor, osund konkurrens från kommunen alltid låga betyg och gör att kommunen hamnar långt ned i rankingen. Det visar bland annat siffrorna från Strängnäs, Arboga, Norberg och Partille, där företagarna är allt mer frustrerade över hur kommunerna driver sin affärsverksamhet (läs mer på foretagsklimat.se).

Att Sveriges kommuner ändå fortsätter att bedriva affärer i gråzonen, och till och med startar fler kommunala bolag, beror inte sällan på en lättsinnig inställning bland de politiker som har ansvaret för de kommunala företagen. Det menar Göran Grén, expert på konkurrensfrågor på Svenskt Näringsliv.

– Det är kommunallagen som styr vad en kommun får göra och inte får göra. Men det är väldigt svårt att hitta klara riktlinjer när det gäller kommunal affärsverksamhet och vad som egentligen bör ingå i den kommunala kompetensen, säger han.

– Det uppstår ofta diskussioner i kommunerna om vad de få och inte får göra, men det är helt fel utgångspunkt. Frågan som kommunerna borde ställa sig är: ”Även om vi får driva bolag på det här området, ska vi verkligen göra det?”, säger Göran Grén.

En kommun där den här typen av diskussion uppstått är Kalmar. Där ville Länsmuseet starta ”danskvällar”, men efter påpekanden och samtal med bland andra restaurangföretagare på orten avstod museet från detta. Mat och dans var trots allt något som passade bättre att drivas i privat regi, kom museet fram till. Men ivern bland politikerna att göra något ”för att sätta museet på kartan” tog ändå inte slut för det. Istället drog museet igång en ”quiz-kväll” med frågesport, mat och dryck. Denna gång utan att konsultera stadens restaurangföretagare.

– Bortsett från att det offentliga inte ska syssla med sådan verksamhet skapar det osynliga kostnader i framtiden när restaurangerna på orten drabbas av minskade intäkter. Det är något som påverkar hela kommunen negativt. Men där tänkte politikerna helt enkelt inte längre än näsan räckte, säger Göran Grén, och framhåller att det finns gått om liknande exempel runt om i landet.

Ett annat problem med kommunalägda bolag är att de ofta är konstruerade som en hybrid mellan vanlig kommunal verksamhet och ett företag som verkar på den öppna marknaden. De styrs dessutom ofta av personer som i ena stunden agerar på ett politiskt mandat i kommunstyrelsen och i nästa stund agerar företagsledare. Den sammanblandningen av rollerna brukar kallas ”personunion” och detta ser docent Gissur Erlingsson vid Linköping universitet som ett av de allvarligare problemen.

– Det kan gå ut över lojaliteten. Vad ska personen sätta först? Sitt politiska mandat eller det kommunala bolaget, påpekar han.

Det går också att ifrågasätta om politiker verkligen är de som är bäst lämpade att göra affärer, särskilt som det handlar om affärer med skattemedel. Det brukar vara den vanligaste invändningen från det privata näringslivet; att ett kommunalt ägt bolag inte konkurrerar på marknadsmässiga villkor utan alltid har en räddningsplanka i nya skattemedel.

– Hur piggt är ett företag på att skapa innovationer och produktutveckling när det alltid finns offentliga pengar som en garanti för verksamheten oavsett hur den går? Vi vet att privata företag som inte utvecklas stagnerar och tappar i konkurrenskraft. Då riskerar det privat företaget att gå i konkurs medan ett kommunalt bolag på dekis istället kan få ett kapitaltillskott i from av skattepengar, säger Göran Grén.

Det växande antalet kommunala bolag i Sveriges kommuner är dessutom ofta byggstenar i de koncerner som allt fler kommuner skapar. De bildas främst av skattetekniska skäl för att minimera bolagsskatten. Det erkände de flesta kommunpolitiker när Svensk Näringsliv undersökte saken i rapporten ”Varför kommunägda bolag?”.

– Vi styr bolagen via moderbolaget. Företagspolicyn tas av fullmäktige, så det är framförallt en styrning det handlar om. Sen vill vi naturligtvis inte tappa pengar till staten”, sa det dåvarande kommunalrådet i Umeå, Lennart Holmlund, i rapporten.  

Han fick medhåll av flera andra kommunalråd i landet, som alla såg koncernens möjlighet att skatteplanera, som drivkraft i koncernbildningarna. Kommunala koncerner ger också möjlighet, att med olika koncernbidrag, hålla olönsamma verksamheter under armarna.

Ett annat uppmärksammat problem med kommunala koncernbildningar är att de får eget liv och börjar göda sig självt genom fler och fler bolag. Göteborgs stad är ett paradexempel där bolagsverksamheten tillåtits skena med den förlåtande inställningen bland politikerna att det var den unika ”Göteborgsandan” som fått råda. Först när det 2015 avslöjades i medierna att det fanns gott om tvivelaktiga affärer och ren korruption i den vildvuxna floran av bolag, drog politikerna i handbromsen. Sedan dess har antalet kommunala bolag i Göteborg minskat från 132 till 87, enligt en unik genomgång som Svenskt Näringslivs regionkontor i Göteborg gjort. Det betyder dock inte nödvändigtvis att kommunen dragit sig ut vissa marknader. Fusioner och sammanslagningar har minskat antalet företag men inte närvaron på marknaden. Fortfarande har moderkoncernen Göteborgs Stadshus verksamhet i ett stort antal kranskommuner till Göteborg och kommunen driver bland annat hotell, restauranger, och som sagt, ett nöjesfält med karuseller.

Men åter till kärnfrågan: Vad är egentligen problemet med att en kommun startar bolag och verkar på den öppna marknaden?

– Alltför ofta ger de sig utanför den kommunala kärnverksamheten och in i branscher där kommuner faktiskt inte hör hemma. Det sker när det uppstår ett glapp i styrningen mellan politiken och bolagsledningen. Dessutom saknas det alltför ofta en klar bild av vad det kommunala bolagets verksamhet egentligen kostar. Vad verksamheten omsätter i kronor och ören kan naturligtvis redovisas, men vad innebär den kommunala konkurrensen ute i näringslivet, där de privata företagen får mindre intäkter, sämre möjligheter att växa och därmed skapa jobb?

Här är branscherna med flest kommunala bolag
  1. Fastigheter och fastighetsförvaltning
  2. Energiföretag
  3. PR och kommunikation
  4. Telekommunikation
  5. Magasinering och transporter
  6. Kredit och finans
  7. Återvinning
  8. Bygg- och anläggning
  9. Resebyråer
  10. Underhållningsverksamhet
Flest kommunala bolag i storstäderna

Stockholm och Göteborg har överlägset flest kommunala bolag. Men även mindre kommuner som Piteå, Österåker och Gävle finns högt upp på listan över kommuner med många kommunala företag (Antal kommunala bolag).

  1. Stockholm   82
  2. Göteborg     82
  3. Linköping     31
  4. Uppsala        28
  5. Jönköping    27
  6. Umeå           26
  7. Gävle           25
  8. Örebro         23
  9. Malmö          22
  10. Helsingborg  21
  11. Norrköping   21
  12. Piteå             21
  13. Skellefteå     20
  14. Borås           20
  15. Sundsvall     19
  16. Halmstad     18
  17. Södertälje    18
  18. Östersund   17
  19. Österåker    17
  20. Eskilstuna    17

Källa:SCB

Anders Carlsson Jakob Stenberg