Fortsatt luft under vingarna med tredje generationen vid spakarna

Sara Ahlin Grinde, Jämtlands Flyg
Foto: Fredrik Wallin

Vad hände sen Det är drygt 60 år sedan Jämtlands Flyg lättade för första gången. Med tredje generationen i ledningen är det fortsatt de traditionella uppdragen som håller företagen igång också i en allt hårdare konkurrens. Samtidigt sneglar man över gränsen mot Norge. ”Vi fortsätter att göra det vi är bra på”, säger vd Sara Ahlin Grinde.

Nej, det har inte blivit något flygcertifikat.

Inte än i alla fall. Då, på vårvintern 2013 när Entreprenör senast rapporterade om Jämtlands Flyg, hade Sara Ahlin Grinde tagit sig igenom drygt hälften av de prov som krävdes för att få ett certifikat.

– Kanske är det bättre att vara en icke-flygande vd. Då är jag ju i alla fall på plats på kontoret på dagarna.

På plats är i detta fall Östersund, hemmabas för Jämtlands Flyg sedan 1954. Där startades det av den sägenomspunne flygaren Gunnar ”Spökis” Andersson och företaget är fortfarande kvar i familjen, med tredje generationen vid spakarna.

– Ja, det är jag och min bror som driver företaget och det är samma business som tidigare. Vi gör det vi kan och det fungerar bra, är ett tryggt sätt att driva företag.

Det är helikoptrarnas möjlighet att ta sig fram i väglöst land som är affärsidén och det ger en bred blandning av uppdrag, allt från lyfthjälp vid olika byggen till skogsinventering, kraftledningsinspektioner och brandbekämpning. Men det är också en marknad där konkurrensen hårdnat betydligt de senaste åren.

– Det är en otrolig prispress i olika upphandlingar. Mycket tuffar nu än tidigare.

Lägg till ett nytt regelverk signerat EU i Bryssel som är snårigare och mer komplicerat än tidigare så blir konsten att driva helikopterföretag en ständig utmaning.

– EU utgår ifrån de egna platta landskapen med flygplatser överallt och klassar vårt område som ”hostile area”, och det ställer krav på allt mer finmaskiga säkerhetsbestämmelser. Säkerhet har alltid varit främsta prioritet för oss men det hårdare reglementet gör det inte lättare för oss som är ett mindre företag i norra Europa.

Svaret har blivit ett ökat samarbete med andra helikopterföretag. Det tätar en lucka som uppstod när den egna verksamheten i Tärnaby knoppades av och gav ett betydande avbräck i beläggningen, men framför allt ger det möjlighet att möta de hårdare kraven från myndigheterna.

– Det är kostsamt med de tillstånd som omger branschen och med olika samarbeten kan vi både dela kostnader och låna piloter och annan kapacitet av varandra.

Det ger också tillfälle att höja blicken mot nya marknader och mot ny teknik. Rennäringen i Norge har behov av luftburen viltmärkning, ett perfekt uppdrag för ett helikopterföretag i västra Jämtland. Särskilt med de erfarenheter som finns sedan tidigare av att ha drivit samman renhjordar och spanat efter enstaka djur som kommit på villovägar, både i Sverige och Norge. Det öppnar också för nya och hittills oprövade samarbetet med flygföretag i Norge.

Den luftburna övervakningen, vad den är månde vara, är och förblir en hörnsten i verksamheten. Det är dock ett flygande som på sikt kan få helt nya former.

– Drönare kan göra en del av det jobb vi i dag använder stora helikoptrar till. Samtidigt finns många frågetecken kring hur den delen av branschen utvecklas. Jag hoppas att vi som har erfarenhet, kan flygverksamhet och jobbar hårt med flygsäkerhet går i spetsen för den utvecklingen. Vi tittar självklart närmare på hur de fjärrstyrda drönarna kan bli ett säljbart komplement. Det är en rolig teknikutveckling i vår bransch.

– Över huvud taget är vi är större och starkare igen. Vi har haft en svacka men nu ser vi åter möjligheter.

Tre saker jag har lärt mig
  1. Hur viktig personligheten är vid rekrytering, att inte bara titta på skills.
  2. Att hantera ett företag i ekonomisk uppförsbacke.
  3. Att hårt arbete alltid lönar sig.
Det kunde jag ha gjort annorlunda

"Tagit tjuren vid hornen och fattat vissa obekväma beslut tidigare."

Anders Carlsson

Anders Carlsson